Jag väljer self-compassion

Jag väljer self-compassion
framför kroppsfixerad fashion
Jag väljer tid framför dyra saker
Jag köper inte kommersens ”fina smaker”
Jag behöver inte stora strapatser
till otillgängliga platser
Jag var där när allting tog slut
Det var då jag såg hur allt tog sig ut
Tystnaden i morgontimmens glittrande ljus
Möjligheterna som uppstår i ett sovande hus
Det är i det utrymmet miraklen sker
Där står mitt välvilliga vittne och ler
Talar med värme och förståelse
Kan inte stava till förebråelse

Morgonljus

Morgonljuset strålar upp alldeles bakom hustaken.
Alldeles orörd ligger min morgon.
Mina tankar är rena och klara.
Ännu inte besudlade.
Jag andas in och försöker behålla den här stunden.
Bara lite, lite till.
Just nu, i detta ögonblick, kan jag känna tidens urkraft,
kan jag känna hur jag hör ihop
med det som är och det som varit,
och det som en gång komma skall.
En fågel stannar till på vår balkong,
men försvinner igen lika fort som ögonblicket.
Jag sitter kvar och känner ekot av det tyna bort,
men idag tänker jag inte glömma.
Jag ska sitta här och minnas med alla mina sinnen,
och låta nuet leta sig fram till det som varit,
och tillsammans ska vi bestämma vad som komma skall.

Idag.

 

(Dagens dikt publicerades med fel version idag. Nu ändrat. Det känsliga hjärtat beklagar)