Jag saknar knastret

Jag saknar knastret
av torra fakta
Mina blåa ögon
Lyssnande utan tvivel om motiv
Monstret ännu kamouflerat
Jag formbar till nyttig idiot
eller trotsig rebell
Jag saknar prasslet och lukten av tankar
på tryckta boksidor fästat i fläckat skinn
Tankar och känslor som lever  sitt eget liv
Skiter fullständigt i tiden
Upplevelser äldre än gatan
Lever i cykler
Så mycket större än en liten människas

Monstret

Stora jättar i glas och aluminium
tittar ned över oss då vi står på perrongen
En jättelik handelsplats för människor
som har allt men ingenting
En handel som till varje pris måste uppmuntras
för att den dystopiska resan ska kunna fortsätta

För dem som tidigt sett den infernaliska konstruktionen
blir resan en fasansfull färd mot en utstakad katastrof
Att inte för en tid få njuta av den naiva blåögdhet som hör ungdomen till
Att redan vid 16 års ålder se det vidriga fula monstret i all sin prakt.
Hur kan man orka leva vidare då?
Utkämpa Davids kamp mot Goliat eller bli en del av det fula vidriga?

Sökandet blir efter kryphålen, de döda vinklarna som inte ännu har mutats in
Kanske ostört få samla medel och delar för att kunna bygga upp ett eget monster,
stort och skrämmande nog för att inte trampas ned.
Och den som inte lyckas får låtsas, får hoppas att det som står i sagorna är sant.
Att karma, hut och rättvisa finns och lyckliga slut