
Du finns inte här längre.
Det är ännu en orimlighet.
Min storebror.
Det förstår du väl är ett ansvar för livet?
Du kan ju inte dö!
Du som har tålt krascher i hundrasextio!
Skatevurpor på New Sport House.
Du har slideat in i vägavspärrning med MCn.
Hur kan du bara dö så där?
Vem ska jag nu berätta för?
Vem ska vara bryggan och länken ifrån min barndom till nu?
Nyss fanns du. Nyss levde du.
Nyss cyklade du som ett jehu från Hammarby till söder.
Brorsan du var mitt enda syskon och skulle bli en sur gammal gubbe.
Du var ju Knallhattens enda morbror
Osentimentala kaxbrorsan som kunde fara fram som en bulldozer
Och samtidigt så mån om oss alla.
Som kunde fixa allt.
Din generositet bor i mig.
Och ditt leende har jag lite av.
Man är inte död förrän man är glömd.
Och vi glömmer dig aldrig!
Det tänker jag djupt inbäddad i chocken