Medberoende

Det var inte vårt fel
Att livet blev så jobbigt och svårt
Vi gjorde vårt bästa utifrån vår horisont
Det är så lätt att tro att man är en hjälpare
när man är en stjälpare

Men det är inte vårt fel
Att livet blev stormigt
Vi gjorde vad som krävdes utifrån vad vi visste då
Det är så lätt att styras av skam och skuld
Att handla är silver och att neka är guld

Det är inte ditt fel
Att kärleken är närsynt
och sikten är skymd
Nu rättar vi till det som blev fel
Nu gör vi alla vår del

Det är kanske mitt fel litegrann
att jag inte såg hur jäkla mycket du kan
Att jag inte litade på att isen bar
Nu har jag släppt medberoendets garn
Nu älskar jag dig så mycket bättre, mitt vuxna barn


Hjältemödrar

De finns fortfarande därute
alla ensamma hjältemödrar
som krigar och sliter
när det skiter sig för barnen
Försöker hitta vägar
i de byråkratiska garnen
Försöker sträcka på sig
trots tyngden av stigmat
Ensamstående sviktande mor
Överbeskyddande mor
Överdrivet orolig mor
Överinvolverad mor
Alltid för mycket
Alltid för lite
Barnet ännu ett blankt papper
i socialtjänstens ögon
i den empatitrötta handläggarens ögon,
trots sedan länge annan evidens
Förnedring som känns
Hjältemödrar som slår i underläge
har nu lärt sig sin läxa
Kan nu slå feta uppercuts man inte glömmer
Byråkraternas värsta mardröm när de drömmer
Såna som man bara ser på riktiga matcher och på bio
Såna som sitter för evigt i uttalanden ifrån IVO och JO

Om du väljer vägen utanför

Om du väljer vägen utanför igen,
och inte tar ansvar som andra vuxna män
Så vill jag att du ska veta med besked
att jag inte följer med
Jag stannar kvar
fast att jag då inte någon annan har
Men jag dör hellre här och nu alldeles för ung
än lever som undersåte till medberoendets kung
Kanske finner jag ett liv eller ej
Men svaret är ändå alltid nej
Inte en dag, timme, minut eller endaste sekund,
lägger jag mer åt att vara din hund