Etikett: Människa i kris

Spåren

adminLämna en kommentar

Snön la sig djup
Jag var en vålnad
Jag var nästan genomskinlig
Jag lät mig överträdas
Jag lät mig bli förminskad
för mitt hjärtas skull
Bland lamm och vargar
har jag släpat mig fram
Men nu ser jag spåren i snön
Jag är här! Jag är här!
Jag är verkligen här,
och gör nya spår
I spåren syns varken blodet
eller tårarna ifrån kriget
Där syns inte allt jag tvingades igenom
Den iskalla byråkratin
Fördomarna och tystnaden
De äckliga meddelandena på nätet
De depraverade, de som har släppt allt
Är det för religionen som dog, eller lagarna som inte gäller?
Men jag ser i den djupa i snön att det faktisk blir spår
fast att jag trodde att allt stannade helt
Jag trodde att jag var osynlig för riktiga människor,
och att fötterna inte gjorde avtryck alls
Jag minns hur jag gick längs gatorna som en levande död,
men nu ser jag spåren i snön

Genomskinlig vätska

adminLämna en kommentar

Genomskinlig vätska
Kan vara så mycket
Kan vara ett stycke
Tinad snö
Livgivande vatten
Kan vara en sjö
Vattnet som så många är utan
Imma på rutan
Vodkan i flaskan som bara ställer till
En bit av ett moln
De hårda strålarna i duschen när ångesten inte ligger still
Svetten när jag slår på en säck
Fukten av en kyss
Mina tårar alldeles nyss
Vätskan i droppet
När de stängde av det
Dog hoppet

Jag glider iväg

adminLämna en kommentar

Jag kan inte vara kvar på marken
det är alldeles för mörkt
Det ni kallar för vardag
är lyx för mig och den har inte jag
Jag glider iväg
långt, långt bort
Mörkret följer med men mera på håll
Jag syns men finns inte på riktigt
Skuggorna sitter bredvid
Jag måste sluta att tro på att det finns något under skalet
Det man ser är det man får och det är varken hackat eller malet
Dansa, dansa iväg
Håll dig i rörelse
Men sväva iväg
Håll dig för god för marken
Den är ingenting för en ensam själ
Den är alldeles för hård och grå
Jag glider iväg
långt, långt bort

Jag lämnar det hos dig som dömer

adminLämna en kommentar

Grå och smutsig snö ligger i högar
och kylan tränger in
Sitter på fiket och talar med en som blev bestulen på livet som jag
Hon berättar om nedvända blickar och folk som byter till en annan trottoar
Hemskt att se ifrån vänner man ville tro att man har
Hon berättar om psykiatrin som bara ville droga ner
Hon berättar om sveken när det värsta har hänt
Jag berättar om det som hände mig och att jag förstår vad hon har känt
Allt jag gick igenom, hur smärtan förvandlar
Genom is och eld har jag tagit mig hit
men trots all min saknad så längtar jag efter kärlek och romantik,
för det är det som är livet, ja jag kanske verkar antik
Men om jag stannar kvar så är det för det
Ja om jag stannar så är det för det
Och ingen som inte har varit här kan förstå
Men tycka och moralisera kan de ändå
De vet hur man ska sörja
innan man kan börja
Förr blev jag så arg
men nu har jag gett upp
Jag har lämnat tillbaka problemet för det är verkligen inte mitt
Jag lämnar det hos dig som dömer för det är ditt…

Jag vet inte längre vem jag var

adminLämna en kommentar

Jag har så länge sörjt den jag var
Men nu börjar jag förstå att hon inte är kvar
Förut hade det varit fullständigt katastrof
Så otänkbart för en gryningsfilosof
Livet kan när som helst sopa bort alltihop
Och det struntar fullkomligt i mina klagorop
Livet tar och behöver inte ge tillbaka något alls
Det gör som det vill och struntar blankt i gråtklumpen i min hals
Vägen delade sig när mitt allt försvann.
En var gammal, en var ny, en tog slut och en fortsatte fram.
I allt det nya går jag omkring och inser att jag inte kan gå tillbaka
Inser att jag har levt i naivitet och trott att vägarna ska vara raka
Att leva i total trygghet kan kanske också va att inte leva rikt
Det kan kanske vara möjligt att leva fullt fast att ingenting är sig likt
Det verkar som att krisen även tar minnen som man spar
Ska jag vara ärlig så vet jag inte längre vem jag var

Dramat i mitt liv

adminLämna en kommentar

Det var aldrig min mening att det var så det skulle bli
Det där dramat som har präglat mitt liv
det var inget jag på nåt sätt valde själv
Det valde och plågade mig men gav mig också mitt driv
Vissa av oss tycks vara ämnade för det. Och det kostar verkligen på
Dramat valde mig och jag hade så gärna sluppit, och levt ett liv mycket vanligare än det här,
men mitt liv var tydligen inte ämnat att vara så
Trots att jag sökte tryggheten och en kurva som var linjär
I de mörka dalarna är ensamheten total
Så ödslig och brutal
Du kan aldrig förstå det på riktigt förrän det händer dig
När livet sliter allt ur din famn,
och du förtvivlat skriker varför händer det här mig?

Tack för att du fanns där en stund

adminLämna en kommentar

Jag vill tacka dig för allt du gav mig när mörkret var som störst.
Tillsammans släckte vi vår stora närhetstörst
Jag vill tacka dig för fönstret du öppnade på glänt
Jag minns våra nätter men nu är de som drömmar. Som om de inte alls har hänt.
Förtrollande nätter där du visade mig din stad
Nätter där ditt smittande skratt gjorde mig glad
Jag minns hur vi gick i regnet och jag redan var på väg bort
Ditt liv var för kaotiskt och livet alltför kort
Inga möten är förgäves, jag har lärt mig utav dem
Men med relationer är det precis som med lagrad rom
Det är de som håller länge som smakar allra bäst
Kanske är jag för snabb med att utsätta dem för test
Kanske måste jag gå med skyddsutrustning, den starkaste jag har
och se tiden an för att få veta vem som till sist står kvar,
men hur ska de då få veta vem som finns där inuti?
Ingen kan säga annat än att det är livets ironi.
Men tack för att du fanns där för en liten tid
Fanns där medan jag utkämpade mitt livs tuffaste strid
Jag insåg inte då,
att vi var lika trasiga båda två

Jag går omkring och verkligen försöker

admin2 kommentarer

Jag går omkring och verkligen försöker
och psykiatern frågar om jag fortfarande röker
Jag svarar att jag slutade innan jag riktigt hann börja
Det var bara en oviktig parentes i all denna sörja
Du frågar hur jag har det med alkohol
jag svarar att jag försöker dricka så mycket jag tål
och det är så lite att man skäms
Till sist ställer du frågan som skräms
Tänker du mycket på att dö?
Jag svarar att hela mitt liv känns som ett adjö
Varför få något, varför satsa något överhuvudtaget
om resten ska handla om att sakta se det sönderslaget?

Jag har inget att ge

adminLämna en kommentar

Jag kände till en början
Då kände jag allt
Mitt hjärta var inte kallt
Tänkte att nog hade jag minsann att ge
Folk skulle få se
Att livet ger en andra chans
Men sen blev jag som bedövad
Går sen dess omkring bedrövad
Det var så mycket som behövde göras
Såg så många illusioner förstöras
Krigade så många, många krig
Och inte vet jag varför, men vänskaper dog
och plötsligt hände det aldrig att jag log
Inga äkta leenden och kvittrande skratt
Det som var min finaste skatt
Och minnet ska vi inte tala om
Det som fick mig att rabbla vetenskap och källor
lägger nu ständigt ut besynnerliga fällor
Jag bara undrar hur man kan leva utan några fasta rötter
Svävar nu runt i ovisshet utan fast mark under mina fötter

Jag orkar inte vara den jag vill vara

adminLämna en kommentar

Jag tar nu dag för dag
Annars tappar jag mitt tag
och i dag stod jag ut timme för timme
Förkylningen tvingade mig att hålla mig inne
Det är aldrig bra för mitt sinne
Till sist andades jag minut för minut
Ända tills den här hemska dagen var slut
Om jag ändå kände att jag orkade
Men de sista energikällorna torkade
Jag orkar inte vara den jag vill vara
Den som kavlar upp ärmarna och alltid kan svara
Jag hittar inte längre orden
Hittar inte min mening på jorden