Nu hatar livet mig igen och det är ömsesidigt
I den här stunden kan jag inte andas för trycket över bröstet
Och den knutna magsäcken
Är mitt enda livstecken
Just nu vill jag inte leva längre.
I morgon är en ny dag
Men idag finns inte ett enda stödben kvar
Ångest, sorg och tvivel är det enda jag har
Jag har ingen obefläckad ö att stiga i land på
Inga glimrande lockande framtidstankar
Ingen känsla av att vara i närheten av att orka eller duga
Orkar inte förställa mig. Orkar inte ljuga.
Att bara lyfta blicken från golvet är tungt
Idag ber livet mig att dra åt helvete
Jag svarar uppkäftigt att jag redan är där
Jaaag är redan dääär…..
Etikett: Människa i kris
Flyr tillbaka
Kanske är jag för känslig för den här världen
kanske är jag menad för någon annan plats
För när orden träffar så hårt att jag tappar balansen,
så undrar jag hur det överhuvudtaget ska fungera
Att existera
Oj oj så svårt det är att inte fly tillbaka
Att inte gå den där vägen som känns så bekant
Vägen som inte leder framåt
Till landet som bara finns i min fantasi
En riktig utopi
Jag flyr till en Jesus som aldrig levde
En Messias som aldrig fanns
Ett minne av en människa upphöjd till skyarna
Någon som ingen annan någonsin kan komma i närheten av
Ouppnåeliga krav
Fast att jag inte ville
Fast jag svor på att inte gå den där vägen
Men när jag skriker efter förståelse eller en kram
är det så lätt att fly dit
Fast att det bara sår split
Jag flyr dit och knarkar på allt jag fick
och det jag inte fick lägger jag själv till
Och allt för att jag är för feg
För feg för att berätta
För svag för att tåla svarens hetta
Hur gör dem?
Jag lever i minnesmausoleet över vårt liv
men jag går ändå med gigantiska kliv
Jag lever helt och fullt
Jag har lärt mig att stanna i här och nu
Jag pratar med dig som om du fanns bredvid
Men jag får inget svar. Mediet sa ge det tid
Hur jag än rör mig så rör jag mig mot döden
Så jag förstår varför inte varför jag är så rädd
Men att älska i nöd och lust
öppnar upp för en förödande förlust
Hur gör dem? De som kan?
Hur går de vidare som om allt består?
Vaknar de inte på natten och ser att allt är en illusion?
Inser de inte att de lever på ren spekulation?
Men handen på hjärtat
Så sa vi de där orden som inte går att ta tillbaka
De där orden som fick allt att braka
Sårade och söndrade
Men handen på hjärtat
Vi räckte inte till för varann
Du packade väskorna och försvann
Och här sitter jag och undrar
Vad fan var det som hände
Men jag önskar inte att du vände
Nu låter vi allt vila. Nu släpper vi det helt
Nu får vi läka på var sitt håll
Nu är jag fri att göra att göra som vill
Jag får välja när jag ska springa och sitta still
och det ska bli så jävla skönt
att få vara som jag är
och jag ska akta mig för att bli kär
För det är ju bara en jävla massa besvär
Så klackarna i taket nu kommer jag igen
Händerna i luften, själv är jag min bästa vän
Dimridåer framför all oförståelse
Jag vet inte vad som är värst
att vara ensam eller två
När det inte går att förstå
När inget är konkret
Och allt bara är en smet
Dimridåer framför all oförståelse
I botten ligger allt det vackra och glänser
Där ligger den dold, kärleken bortom alla gränser
Allt det jag sa och gjorde borde betyda så mycket mer
Men det är något helt annat du ser
Det skrämmer mig långt in i märgen
Och allt du gjorde och sa som gjorde mig hel
Som gjorde mig trygg så att inget kändes fel
Det känns som att du sakta tar det tillbaks och suddar ut
Jag tar på skyddsutrustningen för att klara att det tar slut
Kanske kan jag leva ändå
Kanske kan jag för ett slag,
få hjälp med varje andetag
Men hjärtat ropar: Varför då?
Varför ska jag inte sluta slå?
Ditt namn på displayen
I bilen såg jag plötsligt ditt namn på displayen
Bilstereon sökte efter din telefon och ville koppla upp sig
På ett ögonblick visade tankarna och känslorna hela grejen
För ett ögonblick trodde jag att du fanns
Som om jag bara var på en lång, lång resa,
och att vi en dag skulle mötas någonstans
Det är som om jag har skickats iväg för att lära
Inte som en belöning utan som ett straff
Som om jag behövde tuktas för att inse det primära
Jag har gått och tänkt på hur jag ska kunna förklara
Hur ska jag kunna förklara att jag älskar en till?
Men jag hör alltid dig säga att jag inte har nåt att försvara
Ju tryggare jag blir desto mer minnen spelas upp inuti
Som en bisarr tortyr, likt en häxprocess,
med undertexten att går du inte igenom blir du aldrig fri
Maskrosbollar och aspsnö
Jag känner marken
Under sulan
På min gympasko
Jag plågar mig upp
För den långa tvärbranta backen
Och ser ut över stan
Den badar äntligen i sol
Maskrosbollar och aspsnö
Ligger där som ett täcke
För att jag inte ska falla så hårt
Och jag låter mig falla
Låter mig falla
Falla, falla mjukt
Det finns dagar
Det finns dagar…Dagar då det inte finns lyckliga slut
Dagar med plikter i aldrig sinande ström
Dagar som blir till kväll innan jag ens hunnit titta ut
Dagar då min längtan blir till en fånig dröm
Det finns stunder då jag blir helt stum
Jag som älskar ordens rikedom
blir bara liten och dum
Trots kunskap och talanger blir jag endast ynkedom
Det är i dessa tystnader jag börjar läsa in
Det är då fruktan tränger sig på
Får mig att glömma att drömmen är också din
och att vi är starka tillsammans, vi två
Det är väl själva fan att det ska vara så svårt
Jag som på klotet hör till de gynnade få
Jag, västerlänning som inte får kämpa så hårt,
upplever ändå att jag får fajtas så
Kanske är det inte så enkelt att ta in
Men vi kämpar alla på våra vis
Utkämpar krig i världen sin
Oavsett var så är en kris alltid en kris
Träffar mig som knivar
Dina kommentarer träffar mig som knivar
för du är inte han
Det är fortfarande otäckt när vi kivar
och att tro att vår kärlek är riktigt sann
Det finns inget sätt att forcera
och du gör verkligen allt du kan
Men ingen kan ju garantera
att vi alltid kommer vara med varann
Dragen som jag har, de kom i dagens ljus
Dagen då han försvann
Den kvinna jag en gång var, jag vet inte var hon håller hus
Det är svårt att veta, men det var en halverad sån du fann
En måndag klockan sju
En måndag klockan sju säger amygdala till mig att jag är omöjlig att älska
Jag borde faktiskt vara tyst för allt som kommer ut är mörkt och fult
Lilla My blir förbannad, men blir snabbt överröstad
Pippi Långstrump säger att jag ska packa kappsäcken
Klockan nio går jag i moln
10.00: Total solförmörkelse
Ett känsligt hjärta Hem 