Den här stan

Jag vill sluta att sörja allt som har flytt
Jag vill ge mig ut i världen
Och se allt på nytt

Jag vill ta in nya städer och nya länder
och ha tryggheten i mig själv
Bara åka och se vad som händer

Jag vill släppa den där sorgen över det som aldrig blev
Jag vill nyfiket upptäcka
som en kunskapstörstig elev

Jag vill vara rotad i mig
och inte fångad i osund symbios
Jag vill vara trygg och fri med dig

En längtan som kanske låter banal
Men jag vill leva
Leva ut min potential

Det blir inte bättre än så här
Det är allt jag vill ha
Men jag undrar var vi är

Någonting drar ner mig
Någonting får mig att vilja lämna
Får mig att vilja att fly med dig

Den här stan drar ner mig och tömmer min energi
Hänsynslösa, maktfullkomliga, ekonomistiska politiker
Låter oss lida av deras idioti

Den här stan är rent själsdödande och skadlig för en humanist
Den här stan har blivit människofientlig, andefattig och ful
När de styrande fått som de vill, finns här inte ens en enda liten kvist

Triumferar i kärlekens tecken

Triumferar i kärlekens tecken Ett känsligt hjärta

Ilskan lägger sig
Sorgen och längtan också
Det lugnar sig till sist
De är inte kvävda
De bara bidar sin tid
Och en dag kommer de tillbaka
Transformerade och bearbetade till fulländning
Färdiga att användas
som skarpslipade vapen
och finkalibrerade kompasser
Triumferar i kärlekens tecken

Jag ville måla en tavla

Jag ville måla en tavla Ett känsligt hjärta

Jag ville måla en tavla som berättade om den jag är
Men den tanken blev krävande som livet självt
För en tavla kan bara visa ett fragment
Kan inte visa femtio meter pergament

En tavla kan bara visa ett ögonblick
och är inte just livet en hel massa stunder
Och hur kan man fånga det på en bild?
Hur kan man fånga en drömmare som är vild?

Hur kan man se kärlek, kunskap, längtan och förtvivlan?
Hur kan man se de äkta spåren av ett liv?
Jag vill fånga allt det absurda, alla drömmar
Jag vill granska livet noga i sina sömmar

Nog är det så att man inte har en aning
Nej man vet nog inte alls
Kanske beror färgernas lyster på konstnärens ekonomiska resurser
Kanske är konsten meningslös då den sitter fast förankrad i kapitalistiska diskurser

Kol glänser inte som olja eller acryl
Men allt är facetter i det föränderliga skimrande vi kallar liv
Jag ville måla en tavla men tände en gnista
Såg allt det vackra jag inte vill mista

Bli vän med livet

Bli vän med livet Ett känsligt hjärta

Jag skriver listor
och drömmer mig bort
Fast att jag har det bra där jag är,
är jag nog inte så ofta här

Betraktaren utifrån, det är den jag är
Det är ok, det är kanske rent av bra.
Då sitter man aldrig fast,
då lossar man nog lättare sin last

Jag gjorde nog valet en gång för länge sen
Längtan efter prylar skapar bara krav
Ingen kan tvinga in mig i en bur
Där har jag haft en ofantlig tur

Livet lärde mig så tidigt
Visade på sin bräcklighet
Tog därför ingenting för givet
Gjorde allt jag kunde för att bli vän med livet

Det har inte varit enkelt och ofta gjort så ont
Och jag har lidit så mycket utan att det har tjänat något till
Föddes med den där rädslan som sakta satte bo,
men fick också envisheten och viljan att våga börja tro

Jag hatar tyngdlösheten

Jag hatar tyngdlösheten Ett känsligt hjärta

Och så sitter jag här i ditt kök i regnet
Semestern är snart slut
Jag undrar
Gjorde jag allt det viktiga?
Som jag ville?
Men vad är egentligen det?
Vad är viktigt i en värld som brinner?
Ska man kasta ut livbojar,
eller lära människor simma?
Men det finns kanske andra simsätt nu…
Jag har blivit trött
Jag måste följa en åsikt till slutet
Andra tycks inte behöva det
Det måste vara bekvämt
Med valfriheten följer ansvar
Men jag drunknar i bruset
och meningen lösgör sig
Jag svävar ut i rymden
Och jag hatar tyngdlöshten

Armbågarnas tid

Det är armbågarnas tid Ett känsligt hjärta Euphrezyne

Litteraturen sväller över alla bredder
Men ingenting har egentligen ändrats
Man måste ta plats och skrika högt på alla ledder

Men måste göra det behagligt

På ett oprovocerande sätt
och inte väcka motstridiga känslor
utan behagfullt beröra lätt

Det måste kännas bra

Det ska vara ett paket med en retorik
som inte får någon att känna sig obekväm
Opolitiskt fast att allt är politik

Personligt men inte privat

Feel good i tider då inget egentligen känns bra
Skavfritt då allting skaver
Floskler travade ovanpå varandra får halleluja

De ligger som en kvävande matta

Ligger tyngst över kännande själar
Förtrycker och krymper ned
Döljer och förkläder akilleshälar

Servera allt ifrån vackraste sidan

Låt det bada i vackert ljus
Arrangera vackert
Låt dig bländas av mammons hus

Semesterlycka

Dagarna på arbetet före semestern
Tänk så ljusa, underbara
All denna längtan efter att vara fri
Drömmar som lyser så klara

Just då är allt klart som kristall
Listan är redo och väntar otåligt på mig
Men det lägger sig en massa lager
Lindar sig runt som klistersprej

Jag är värd min frihet, det vet jag nu
jag är värd glädjen som spritter inuti
Den här gången ska jag verkligen njuta
och överrösta prestationsångestens gälla skri


Midsommar

Jag ska binda en krans av alla stunder jag fått i mitt nya liv
Jag ska välja blommor som får vara deras klädnad
Tillsammans kommer de att bli en vacker fägnad

En vacker ros måste finnas, med underbar doft och sina taggar
En vägtistel väljer jag för livets skönhet och smärta
En kardborre för ångestens fäbless för att dra till sig svärta

Ögontröst och äkta förgätmigej får en given plats,
Kungsljuset vid trädgårdskanten kan skänka sitt gull,
och åkerbindan får fläta sig runt för säkerhetsskull

Oxtunga, vallmo och åkerviol i sina skimrande färger,
Den snövita snårvindan lyser med sin renhet
och skogsnävans rosa, lila och purpur i en särskild enhet

Prästkragar och maskros måste också vara med,
för själasörjaren jag mötte och solen som till sist började lysa
Vid graven tar jag också lite alunrot som aldrig tycks frysa

Jag vandrar genom prunkande parker och ängar,
tills jag får färdigt min vackra doftande midsommarkrans
Jag lägger sen armarna om dig och hisnar: Tänk om du inte fanns!

När brandröken har lagt sig

Ett känsligt hjärta Euphrezyne

Andas in sommaren och alla löften,
men stannar kvar i det som är
Hela bröstet fullt av längtan
Hela kroppen fylld av lust
Varje handling jag väljer istället för att stelna till,
bygger livet oavsett på vilken plats
Under trädens lövverk inser jag enkelt
Jag är bara en liten, liten gnista
en möjlighet men inte mer
Kan inte överleva utan syre och någon som ser

När stridshornet har tystnat
När brandröken har lagt sig
Intoning in absurdum undanlagd
Stannar kvar i mig själv en stund
Låter ljuden av försommaren sippra in
Värmen och solen mot huden
Vila utan förväntan
Liv utan ständig besvikelse
Låter nu det lilla barnet lägga sig till ro
Det kommer att bli bra, det ska jag fortsätta att tro

Alla förlusters jävliga dagar

2021-06-12 Nio år av saknad för min älskade

Tänk om man kunde sudda bort alla hemska minnesdagar
och de hemska ångestklumparna i våra magar
Så att allt bara vore borta och väck
Datum som bara står för ont, låt oss lägga dem i en säck
Siffror dagar månader i en särskild kombination
De kan verkligen få ned en på knä utan pardon
De kan slå undan fötterna så lätt
De kan lösa upp ett skelett
Sprider sitt gift och sköljer över allt gott
Lyser upp delar av livet som man aldrig borde fått
Delar som aldrig kan bli något annat än ett rån
Visst livet är alltid bara ett lån
Men när en livstråd slits av med våld ifrån någons hand
Då stiger man in i ett mörkt och ödsligt land
När livet stjäl allt du har byggt upp,
så förstås det bara riktigt av dem i samma grupp
Jag har försökt se det som något som kan ge nåt i processen
Men det är bara mer börda på pressen och stressen
Det är bara terror
I hjärnan står det error

Euphrezyne Ett känsligt hjärta