Etikett: Lyrik

Om jag överlever

adminLämna en kommentar

Om jag överlever detta helvete
Detta fasansfulla ohyggliga mörker
Om jag någonsin får kraft igen.
Då ska jag berätta hur jag blev behandlad när min älskade dog
Då ska jag berätta hur girigheten inte kunde få nog,
hur banken och staten är rånare utan huvor
Hur sparat kapital hamnar i deras guldiga gruvor
och hur trygghetssystemet inte alls var till för mig
Jag ska berätta om hur Försäkringskassan jagade mig,
och tillämpade systemet åt två håll,
och det läcker som ett såll
och jag blev dubbel förlorare
Den oerhörda sorgen var tydligen inte tillräcklig i min korg
Handläggaren tyckte att jag skulle äta medicin för min sorg
när du inte ens kommit i jorden
Jag ska memorera de vidriga orden
alla absurditeter och vidrigheter som jag utsattes för
Jag ska berätta att det vi tror att vi betalar för i skatt
inte kommer oss till godo, inte ett enda skvatt
Om jag överlever ska jag berätta…

Jag måste bli människa igen (sång text)

adminLämna en kommentar

Jag klagar ständigt på mitt dåliga minne,
på att jag inte längre kan minnas hur du talade, rörde dig, luktade
Men när det plötsligt kommer en förnimmelse håller jag på att gå under
Kanske är det änglarna som lindar in
Ser till att minnena är svaga,
för att jag ska slippa gå dubbelvikt
Jag ska sluta be om det jag inte mäktar med

Kanske borde jag bara följa med och inte kämpa så hårt
Bara ta en dag i taget men det är så himla svårt
För med rädslan rider maran
Försäkringskassan drar åt snaran
Jag måste bli människa igen

Efter ett hundra åttio dagar ramlar hela utbildningen av
Ett helt decennium av studier och en miljon i lån
ska bara suddas ut
Då ska man ta ett jobb, vilket som helst
Men det spelar ingen roll vad de säger
Jag funkar inte bättre för det

Kanske borde jag bara följa med och inte kämpa så hårt
Bara ta en dag i taget men det är så himla svårt
För med rädslan rider maran
Försäkringskassan drar åt snaran
Jag måste bli människa igen

Men vad kan de göra?
Min rädsla är inte rationell
Vad ska de kunna ta mer ifrån mig?
När livet ligger i en urna på en begravningsplats,
och den stora kärleken tappat sin kropp

Kanske borde jag bara följa med och inte kämpa så hårt
Bara ta en dag i taget men det är så himla svårt
För med rädslan rider maran
Försäkringskassan drar åt snaran
Jag måste bli människa igen

Jag bekläms

adminLämna en kommentar

Jag betraktar alltjämt samhället på avstånd
Jag bekläms över dess tillstånd
Först postmodernister
Sen alla relativister
Och nu dessa konstruktivister
Självkonstruerade människor,
utan spegling av andra
Vackra skal utan innehåll
Narcissismen blomstrar tillsammans med
psykopatin som framgångsrecept
Sociala medier som enda koncept
Med blicken stadigt på mobilen
Har man koll på rätta stilen
Allvarligt teknikstressade hjärnor
som drömmer om att bli Youtube- stjärnor
Hojtar högt för att synas på caféet
Jobbigt för öronen och passar dåligt till teet

Besatt av döden

adminLämna en kommentar


Jag har blivit besatt av döden
och tänker på alla levnadsöden
Jag har lättat ifrån marken
och lever inte riktigt här

Jag lever nära döden
Och passerar alla flöden
Jag betraktar på avstånd
Och tar inte del

Jag tappade allt att relatera till
inte för att jag inte vill
Jag är inte längre en av er
Tillhör inte längre nåt eller nån

Men låt oss tala fakta
och inse att min läkning går sakta
Kanske går den inte alls
Ingenting går längre att förutse

Jag är drabbad av döden
och hamnade rakt in i nöden
i ett välfärdsland
där förnekelsen sitter hårt

Vi pratar inte om döden
därför fattas stöden
för oss som drunknar i saknaden,
efter att den har slagit till

Därför söker jag friden bland de döda
Jag ser texterna på stenarna glöda
På begravningsplatsen där döden får plats
På stenarna ser jag människors öden

De är födda och de är döda
Några var starka och några var spröda
På stenarna ryms så lite av ett helt liv
och ändå det enda av verklig betydelse

De har levt…

Min prins vilar trött.

adminLämna en kommentar


Min prins vilar trött.
Kampen kostar på,
skratten likaså.
Men å som han kämpar,
min tappra fina prins!
Jag är hans sekundant,
hans pansarsoldat.
Min prins, min bästa kamrat.
Nu faller mörkret över oss,
och i natt kan jag andas,
och njuta av min kind mot hans.
Lycklig över dagen vi fick.

Den jästa dryckens falska mening

adminLämna en kommentar

Jag upphör inte att förvånas och fascineras,
över att drickandet genom hela livet involveras.

Denna oerhörda förtjusning,
inför helgens berusning.

Den jästa drycken som förutsättning,
för att kunna inmundiga varje anrättning.

Denna förutsättning för att kunna slappna av,
och glömma vardagens gråhet och krav.

Denna förutsättning för att kunna tala om det som känns,
och alibit när man har gått för långt och berört det som bränns.

Detta legitima undvikandebeteende.
För att orka med ett leende?

Denna förutsättning för att känna kärlek och tillhörighet,
fast att den lämnar alla andra i ensamhet.

Och ångesten får växa och gro,
den utmanas inte, utan lämnas i lugn och ro.

Och så en dag upptäcker hen kanske att det var drogen som gav livet sin falska mening
och inleder den långa vandringen mot en andlig rening.

Upptäcker då alla ursäkter och lögner om fina viner och utsökt champagne.
Alla bortförklaringar om den goda smaken och vad som passar till lasagne.