Etikett: Lyrik

Full av rädslor

adminLämna en kommentar

Jag kan för ett ögonblick,
tänka,
att jag skulle kunna njuta,
av singelliv
Att jag är fri att göra precis som jag vill
Spännande dejter och kärleksmöten
Men jag har aldrig varit ofri
Aldrig fången
Aldrig kväst
Inte med dig
Jag har varit älskad
Och älskat tillbaks
Jag har varit fri att flyga högt
Visst kunde någon annan kanske ha fått mig flyga högre
Visst kunde kanske någon varit mer romantisk
Visst kunde någon ha varit mer spännande
Men ingen kunde älska mig bättre
Nu sitter jag ensam med en dejtingsite
Dejtingsiter med bilder från förr
Bilder på hur folk vill att de ska se ut även idag
Och jag är bara full av rädslor
För allt som jag skulle kunna drabbas av
Alla komplikationer,
som kan uppstå med en annan människa
Är det inte helt orimligt,
att hitta någon man kan leva med,
utan att gå i bitar?
Utan att utplåna eller utplånas?
Jag tvivlar
Jag stirrar ned i hålet med det vidriga mörkret
Ensamhetens oändliga mörker
I det vill jag dö direkt
I det förtärs jag direkt
I det mörkret är jag villig att offra allt
Offra allt för att slippa
Tänk vad jag förstår nu
Sånt som jag borde ha fått slippa
Ensamhetsproblematik i kubik
En djävulsk kunskap som bara tynger
Ned

Ner

Mer och mer

Till tonerna av ett lyckligt pianospel

adminLämna en kommentar

Till tonerna av ett lyckligt pianospel,
stod jag en stund på fast mark
Jag mötte dig i drömmen så levande och stark
men precis som i livet var det värmen,
värmen i din kram som fyllde mig med energi
I drömmen var du så glad, så skrattande fri,
så stolt över det jag fått gjort
Din kyss som du gav,
den kan jag än känna av
Jag lyssnar på pianomelodin varje dag
Hoppas varje kväll att få möta dig igen
Du bästa och finaste av alla män

I chockens efterspel

adminLämna en kommentar


I chockens efterspel,
gör rädslan för smärta
att känslorna stelnar.
Tiden slutar att rusa.
En minut kan vara i en evighet.
Det välbekanta sveptes iväg.
Så enkelt och så snabbt.
Ett liv. Borta.
Några tittar bort
och ruskar olustigt på sig.
Några träder fram och skyndar till.
Men de allra flesta tiger still,
och hoppas att det aldrig, aldrig kommer att hända dem.
Fast att vi alla vet att det inte handlar om om…

Ett förbannat år

adminLämna en kommentar

Tänk hur vi sa att 2018 skulle bli ett bra år
Det bästa året någonsin
Fyra dagar efter att vi skålade på vår balkong
Fick vi beskedet
Du hade obotlig cancer
Du tynade bort framför mig
Som om jag hade tittat på en film som spelades upp i vansinnestempo
Du dog efter åtta veckor
Jag dog också
Inombords
Du var vårt allt
Vår kompass
Marken under våra fötter
När man drabbas av nöd inventerar man
Inventerar meningar Meningar till liv Mening till liv Meningslöst liv.
Man inventerar sitt nätverk. Kvar var ett litet gott. De andra föll bort.
Nu är jag så rädd om de som finns där. Jag ser dem som dyrbara skatter
Häromdagen lade vi ditt stoft till vila min älskade make
Nu vilar du vid den vackra gravstenen jag valde,
som jag hoppas att du gillar lika mycket som jag
Samma dag fick vi veta att en av mina juveler har drabbats av cancer
En som fångade upp mig
Höll mig med starka armar, fast att hon själv hade mer än nog
Jag tror att en säkring gick i mitt huvud
Jag flyter runt i vansinnet
Det här är helvetet
Ett helvetesår
Ett förbannat år

Sorgens topografi

adminLämna en kommentar

Jag flammar upp och försöker slåss
men jag slocknar snabbt som ett bloss
Ligger flämtande på marken
Lämnar vittnesmål på arken
Så att någon ska veta
Men vem skulle leta?
En som drabbats av paria,
mer hotfull än malaria?
Ett uddaskap
ett främlingskap
Tufsig och ful
och minst av allt kul
Här är jag
Mitt nya jag
Tajt midja och tajta lår
var så mycket viktigare igår
Idag finns det inte ens med på listan
Vem bryr sig när man ligger i kistan?
Mager och senig, för vems skull?
Orka bry sig om sitt hull!
Ilska, sorg och bristande engagemang
Tillhör numera mitt enkla möblemang
Upp och ned är känslornas topografi
men ned är djupt och upp är melankoli

Inte ens på en begravningsplats

adminLämna en kommentar

Vinglar fram på vägen
Ångesten är trägen
Mitt hjärta har blött ut
Mitt förra liv är slut
Bara åttio dagar har gått
I ett liv som är rått och grått
Ensamma vandringar i timtal
Min egen ihåliga röst som tilltal
Trötta ben och fötter men en hjärna som aldrig får nog
Vilka var människorna som gav och vilka var det som tog?
Förblindad av sorgetårar
Håller på att bli påkörd av cykeldårar
Försök dig på att än en gång fräsa förbi
Då kommer du att få smaka riktigt raseri
Inte ens på en begravningsplats får man andas ut
Men ni stackare stressar bara snabbare till livets slut

Morgondimma

adminLämna en kommentar

Morgondimma i huvudet och i parken
Dagg på mina kinder och marken
Orosfåglar i bröstet skriker ikapp med gäss och måsar
Jag rör mig fort för i hasorna stress och ångest flåsar
Att orka med att stå ut med byråkrati och hjärtlöshet
all brist på omsorg och hänsynslöshet
En tröttnad kropp
Ett tappat hopp
Stilla glittrar viken av silverstänk
Tänk där satt du och jag på en bänk
Blott åttio dagar som känns som ett evighetslopp
Saknaden, tröttheten, tomheten, när tar det stopp?
Det vackra omkring mig pockar och hånar
Helvetet inuti mullrar och dånar
Min arma existens, så hängande på en tråd
Så bräcklig och skör ber jag om nåd
Men barmhärtighet finns varken i byråkrati
eller hos den girige som knappast känner sympati

UFO-språket

adminLämna en kommentar

Jag läste en bok om UFO människor som jag
Folket med sorgens fåglar i bröstet som pickar var dag
Vi som mist mitt i livet, vi vandrar likt pariasmittade med ett eget språk
Jag blev så lättad när jag läste berättelser, som kunde varit berättade av mig.
De använde ibland till och med mina ord och uttryck och de kändes då plötsligt ok
Det finns alltså människor som talar mitt språk?
Jag är alltså inte ensam, kanske inte ens galen?
Frågan som nu är både stött och malen
Jag undrade om det fanns de som inte själva hade mist
men som kunde tala det ändå…
I går träffade jag en man som talade språket flytande,
och vi pratade i flera timmar och jag ville inte att tiden skulle gå.
Jag skäms för att jag kanske uppehöll honom ifrån viktigare göromål,
men hans ord skapade oemotståndligt glitter i mitt bröst
Att se på tingen ur samma perspektiv, gav mig en sån oerhörd tröst
Han arbetade med de dödas boningar
och det var han som hjälpte mig att välja din plats
I livet bodde vi i lägenhet, men nu vilar du i ett palats
Chockad och bedövad av sorgen och i ett enda töcken,
träffade jag honom första gången och jag gick som i trans
Hans ord gav mig hopp, och jag som tänkt att de snart får ringa efter ambulans
När jag får lite mera ork ska jag söka efter fler som kan tala UFO-språket
Kanske kommer den nya annorlunda kvinnan i spegeln jag ser
hon som aldrig kan vända tillbaka, kanske kommer det att hända att hon faktiskt på riktigt ler

Mediet sa

adminLämna en kommentar

Mediet spådde i korten och sa att du och jag var själsfränder.
Han sa att vi hade varit gifta tidigare och levt i andra tider, i andra länder.
Han sa att jag kommer att bli gammal,
men jag kommer aldrig att hitta någon som du.
Jag sa att jag inte känner ett endaste dugg av att du finns häromkring mig nu.
Han sa att du håller på att lära dig din nya värld,
och om jag bara ger mig till tåls så kommer jag att märka tecken.
Jag söker i alla rum, i skogarna, ängarna, sjöarna, himlen och i bäcken.
Jag borde kanske sagt att jag var skeptisk.
Jag borde sagt att jag var medialt septisk.
Jag borde ha lämnat ditt halsband hemma på mitt nattduksbord.
Jag borde kanske sagt att vi hade ett lösenord.
Ett lösenord så att jag skulle veta att det mediet sa var sant,
för jag har ju vetenskapligt testat om jag är klärvoajant.
Älskling lär dig att hantera din nya värld,
och minns vårt lösenord så att jag verkligen kan tro.
Jag har sökt mig trött och inte blivit mera lärd,
nu måste du hjälpa mig att bygga en bro.

Alla bara dör

adminLämna en kommentar

Alla bara dör.
Nära och kära och andra man gillar.
Hur kan man leva vidare i en värld som bara är full av förluster?
Hur ska man våga älska och tycka om?
Ska man vandra vidare obekymrad som en insekt?
Jag förstår inte hur det går till.
Hur gör människor?
Hur kan de se solen igen?
Hur vågar de se solen igen?