Tillber Ninkasi


Från den ena stunden till den andra
står du plötsligt ensam, naken
På mörka ödsliga stigar får du vandra
I en alldeles för stor säng ligger du vaken

Ångesten bultar och skriker med hög röst
När helgen kommer flyr du ut i natten
Flyr undan den outhärdliga värken i ditt bröst
Du söker dig till värmen och de glada skratten

Tillbeder Ninkasi, ölens gudinna
Vilar i hennes famn i en alltför liten stund
i vetskap om att problemen inte kommer att försvinna
Som en båt som helt har gått på grund

Ifrån himlen blickar klotrund måne
Du fångar ögonblick med din kameralins
Du vacklar hem som en dövad fåne
Kvar är bara spår av ett liv du minns

 

Jag var nog helt skräddarsydd för dig

Jag såg att artisten som sjöng låten du gav till mig ska komma till vår stad
Jag lyssnar på orden och går sönder helt. Hur ska jag kunna vända blad?
Krossas av minnena av hur det var
Hur fantastisk du var älskade karl
Avgrunden breder ut sig och framtiden glider allt längre bort
Sorgen, bitterheten och ilskan har blivit till en konstig känslosort
En sort som fräter upp mitt inre och utanför känns hösten i vinden
Hösten som jag alltid längtade till förr ligger som ett rovdjur utanför grinden
Ligger där och ruvar på allt som komma skall
Allt som ska göra mig ensam, mörk och kall
Jag har inga marginaler och vandrar på den allra tunnaste is
Jag har lovat att leva vidare, men hur vet jag inte på något enda vis
Moderniteten är för komplicerad för mig
Jag var nog helt skräddarsydd för dig
Nu är jag som en märklig pusselbit som inte passar någonstans
Ska jag för alltid bli en misantrop som lever och önskar att jag inte fanns?

Väl förborgat innanför två dörrar

Väl förborgat innanför två dörrar faller mina ord till marken
Jag vet inte om de faller i god jord eller i någon jord alls
Jag ser på psykoterapeuten men vet inte vad han tänker
Jag vet inte längre om det finns någon jordmån överhuvudtaget
Det är svårt att tänka sig att någonting alls kan gro i mitt liv
Döden har slukat det mesta som kom i dess väg,
och den här gången råkade vägen vara mitt liv
Jag letar efter märken på min kropp.
Jag har ideligen gått till läkaren men än finns inga tecken.
Tecken på att döden tänker ta mig också.
Och i den svarta absurditeten ska jag brottas med alla meningslösa trivialiteter som odrabbade ägnar sig åt.

Guru

Håll dig borta med ditt tomma fattiga prat
Självutnämnda guru du sprider dina förnumstiga citat
Försöker predika meningen med livet,
fast du helt har missat perspektivet
Försöker höja dig själv med visas skrifter
Du som inte ens kan tygla dina egna drifter
Mästrar och är rättrådig som få
Publicerar på Instagram allt du kommer på
Men mig lurar du inte för du har aldrig förlorat allt
Aldrig levt när det blåser riktigt, riktigt kallt
Du har inte tappat hoppet och meningen
Du vilar tryggt i den äktenskapliga föreningen
Istället tar du allt verkligt viktigt du har för givet
Glömmer din familj för ditt inre liv och det som står skrivet
Du utmålar dig som osjälvisk och klok
Narcissism är nog det rättare ordet i varje lärobok
Men du kommer att fortsätta att berätta
Berätta sanningar för folk som inte vågar ifrågasätta
Du har satt på dig en stor lånad fjäderdräkt
Det du försöker skapa är ingenting annat än en sekt

Friheten bor inte hos mig

Jag tänker mig aldrig friheten där jag befinner mig.
Nej friheten är någon annanstans.
Och den tycks inte vara för mig.
När jag tänker på friheten ser jag gamla mossiga trollskogsträd,
Öppna fält.
Forsande vattenfall och lugnt flytande bäckar.
Stillhet och vidder.
Friheten är ett lugn.
En vetskap om att allt blir bra.
Friheten för mig är inte ett öppet hav.
Friheten vilar i en trygg hamn.
Och där är inte jag.

I en trygg famn

På natten ber jag
På natten ber jag om en
om en kropp med ett öppet varmt sinne
På dagen funderar jag på
På hur jag någonsin ska nå dit
En ogenomtränglig terräng
Ett hav fyllt av faror,
som jag måste ge mig ut på
Hinder och begränsningar
Allt som kan hända
Alla scenarier
Alla komplikationer med varandras bagage
I en trygg famn fick jag känna hur det kunde kännas,
när jag för en stund var alldeles lugn
Ett sinnenas magiska möte
Helt utan ångest kunde jag vandra hem
Kunde se att det faktisk skulle kunna gå
Någon gång

Människor jag möter

Människor jag möter
Färgar av sig
Det är slående hur starka färgfläckar jag får
Jag har aldrig tänkt så förut
Det är som att min hud är en canvas
En torr törstande canvas
Den skriker efter färg
Människor är inte betydelselösa
Har aldrig varit
men nu gör de så stora avtryck,
för jag har insett hur viktiga de är
Deras speglingar
Utan människors färg törstar jag ihjäl
Jag förstod inte förrän nu
att ett liv utan speglar blir helt svart

 

Första bröllopsdagen

Första bröllopsdagen utan dig
För tjugoett år sedan blev jag din tjej
För elva år sen blev jag din fru,
men inga vackra minnen hjälper mig nu
Saknaden bränner sönder mig inifrån och ut
Ensamhetens kyla fryser ned mig utifrån och ända in till slut
Nu närmar sig hösten och jag ser framåt med bävan
Tänk hur allt suddades ut, trots all min strävan
Kvar är jag tillbaks på ruta noll,
men med ögonstenen som har koll
Han som så snabbt fick bli stark,
och fick utgöra grund när det inte fanns någon mark
Jag kämpar och sliter med att klara dagen
men idag hukar jag mig dubbelvikt som av ett slag i magen

Föds för att dö

Jag kan inte se igenom dimman som omsluter mig
Se upp för här kommer mörkret
Mörkret materialiserat i en kvinna
Antimaterian ingen vill ha i sin närhet
Jag hatar livet som bara ger för att ta
Allt föds för att dö
Vi träffas för att skiljas åt
Varje hej är början på ett hej då
I glädjen i mötet finns nu alltid avskedet som en skugga
Att leva så är så fullständigt förgörande
Att stanna kvar och dö i mörkret känns så otroligt förförande

Tar en taxi till Marula Café


I Barcelona sjuder livet dygnet runt
Men platsen saknar betydelse när fundamentet är tunt
Inga vackra vyer kan stilla min längtan till livet som var
Inga goda drinkar kan minska min önskan om att du skulle vara kvar
Att veta att min väg ska kantas av hopp och av svek
Att se att de flestas moraliska kompass är ganska så vek
Som en pastisch av en äldre tid,
upprepas ytligheten i en ny hybrid
På Opium club lyser bling bling och stass
Männen i kavaj och kvinnorna i strass
Att gå på techno i såna kläder
Svettas ihjäl i stekhett väder
Är ett helgerån på hela kulturen
Sån dynga är i strid med naturen
Så vi sätter oss i en taxi till Marula Café
Levererar värme och äkta kvalité