Etikett: Lyrik

Trauma

adminLämna en kommentar

Jag hoppar till när jag hör ett plötsligt ljud
Hjärtat hamrar ett solo
En våg av iskallt obehag förvandlas till het lava
Benen mjuknar och sviktar
Ensam i en bubbla
Total alienation
En minnesbild fladdrar förbi och stänger av
Ett tomt vitt intet
Fyra timmars sömn
Ljud och prat skramlar vasst
Irritationen bubblar
Rösten som blir skarp
Som vill skrika för full hals
Aptiten som försvann
Benig rumpa, platta bröst
Vem vill ha ett vrak?
Läsa text
Tappar tråden om och om igen
Det plötsliga mördande raseriet
Överrumplar
Behandlarens fråga kastar fram en minneskavalkad
Så mycket som låg gömt
Tårarna väller fram
Darrar fortfarande när jag går
Kroppen febrig
Post
Traumatiskt
Stress
Syndrom
PTSD
ropar:
Ingen idé

Förlåt, men jag måste kanske rädda mitt liv

adminLämna en kommentar

Förlåt, men jag kan kanske inte träffa dig mer
Jag kan inte tiga så att lögnerna blir fler och fler
Du visste redan från början att jag var skör
Ja det är sånt som händer när någon plötsligt dör
Det var som att du inte ville se
Det jag längtade efter kunde du inte ge
När vi inte sågs försvann du helt ur bild
Övergivenheten gjorde mig galen och vild
Jag ska minnas våra möten med glädje och värme
men nu kommer vi nog inte närmre
Förlåt men jag måste kanske rädda mitt liv
Smärtan skär i mig som en kniv,
men hellre se smärtan i vitögat brutalt här och nu
än ha den ständigt lurande i mörkret, men det förstår inte du
Jag vet att livet är så väldigt kort.
Därför ska det inte slösas bort
Och livet är så otroligt skört och kan så enkelt blåsas ut
Därför ska jag vara trygg och älskad när det en gång tar slut

Etthundraåttio dagar

adminLämna en kommentar

Etthundraåttio dagar har jag nu klarat av
och jag tror inte någon kan förstå
Sett utifrån borde det inte kunna gå
Etthundraåttio dagar har rivit och slitit i mig
Jag har hukat och tagit sats för att falla platt till marken
I mitt eget liv där jag trodde att jag var matriarken
Att jag styrde i mitt liv,
men det tog egna kliv
Överlevde men är en spillra
Som efter en tyfon som drog förbi
Jag kan aldrig få tillbaka det den tog
Det var så mycket som dog
Inte bara du
Se på mig nu
Inte alls densamma som förr
Jag befinner mig i mystiska världar
I gränslandet twilight zone
Utanför men kan ändå då och då titta in,
men måste skydda mitt tunna skinn
Trött, så trött
Värkande själ
Ögon som sett för mycket
Fötter som vandrat på stigar,
som ingen borde vandra på
Nått platser dit ingen borde nå

Du som håller mig vid liv

adminLämna en kommentar

För tjugosju år sen skedde ett mirakel
med buller och bång och spektakel
tjugo minuter innan fredagen den trettonde
Då föddes du som håller mig vid liv
i en saga som inte är fiktiv
Du som riskerade att dö,
men som har överlevt tusenfalt
Du med din inre styrka som jag bara kan beundra
Det liv du har vänt kan inte upphöra att förundra
Tänk hur vår sorg och oro till sist kom på skam
Det var en diamant som kom fram
Du har nu ett helt liv framför dig
Från stängda dörrar till öppna himlar och hav
Tänk hur livet svänger med sin stav
För första gången är det bara vi två
men det var du som sa att det måste gå
Min fantastiska son du räddade fler liv än ditt eget
Så tacksam för att du till sist tog steget
Så grattis på födelsedagen min vackra levnadskonstnär
och tack för att jag fick vara medresenär

Människor är aldrig desamma

adminLämna en kommentar

Det finns inga skydd
Det finns inget som är fast
Inte ens den allra tyngsta last
Människor är aldrig desamma
Allting flyter och ändras lite varje dag
Brutalt för en trygghetsnarkoman som jag
Starka dagar är jag uppe i livet
De svaga är jag nån annanstans
Då önskar jag att jag inte fanns
Då känns trygghet och stabilitet som ett hån
Ödsligt ekar minnet av kärleken som bara var ett lån
Nu gör den bara ont
Nu skiftar sommaren grönskan till höst
Skrämmande nu men förr gav det tröst
Jag huttrar till och stänger min jacka
Ringer min väninna och ser om hon kan snacka
Hör om hon är kvar
Hon är som hon var
Och jag tackar min lyckliga stjärna,
för att hon ännu inte har flutit sin väg

Snälla ta mitt hjärta varsamt i dina händer

adminLämna en kommentar

Snälla ta mitt hjärta varsamt i dina händer
Det har tagit sig igenom hemska bränder
Nästan imploderat i mitt bröst
Men det slår ännu hårt
Och det är så himla svårt
Att börja om
Att så småningom
Se en gryning
Efter mörkaste natten
I de svartaste vatten
Snälla ta mitt hjärta varsamt i dina händer
Jag försöker att ta en dag i sänder
Jag har aldrig kunnat skynda lagom
Jag vill inte vänta och spela spel
Jag tycker ju om dig; hur kan det va fel?
Jag orkar inte vänta på ett SMS eller två
Min längtan efter kärlek är starkare än så
Ja jag vet att ja nu är som ett barn
Jag måste få se att du fortfarande finns
Ja jag vet att jag är ett märkligt kvinns

Och det som sedan kom

adminLämna en kommentar

Jag ligger vaken
och tänker på dig och mig
Om allt vi aldrig pratade om
Och det som sedan kom
Jag tänker på hur konstigt det var
Att vi inte tänkte mer på mig som skulle vara kvar
Jag tänker på all hjärtlöshet,
jag utsattes för i min hjälplöshet
Jag tänker på allt som bröt ner mig helt
i ett byråkratiskt system som är så stelt
Jag tänker på de som inte kunde känna barmhärtighet
Utan tvingade mig igenom all denna vårdslöshet
Kvar är jag och får betala priset,
för att du inte såg klart genom diset
Så var det inte för mig
Jag sörjde för dig
Men kanske var det för att du aldrig tänkte på döden
Du lämnade de olösta frågorna åt sina öden
Lämnade dem kvar till mig
Inte någon okomplicerad grej
Om jag bara kunnat vila i din famn
Om du bara kunnat lugna mig i din hamn
Sagt att allt kommer att bli bra,
fast att jag vet att jag tappade den jag va

Vi lever i våra fängelser

adminLämna en kommentar

Vi lever i våra fängelser
med osynliga galler
Solida bunkerväggar av oöverstigligheter
Klädda av borttappade drömmars tapeter
Jag har inordnat mig, anpassat mig, underordnat mig
Tänkt att jämfört med alternativen är det ok
För att det kunde ha varit så mycket värre
Men hur högt priset har varit,
hur långt bort ifrån längtan jag har farit,
det undrar jag och grubblar över
Tid och ro är något jag nu behöver
Tankarna svindlar förbi
När har jag någonsin varit fri?

Jag vill stanna kvar

adminLämna en kommentar

Tiden med dig går så vansinnigt fort,
på ett sätt som den aldrig tidigare gjort
Vi sitter i solen och pratar om livet
och jag vill inte gå hem
Jag har dröjt mig kvar ända sen i förrgår,
det känns både kort och för länge sen
Ja jag vet att jag är förvirrad, men jag vill stanna kvar
Här är jag lugn och det betyder allt nu när jag är så bar
Med dig kan jag andas och göra mig förstådd
Jag fattar hur du menar. Med dig känner jag mig nådd
Distansen har minskat och det känns faktiskt som att jag är här
Jag vet att jag är snurrig och min hjärna målar upp en massa besvär
Men här i vår bubbla känns dem nästan inte alls
Just nu känner jag inte längre klumpen i min hals
Just, just nu
lever jag ju

Två steg fram och ett tillbaks

adminLämna en kommentar

Jag blickar fram
Två steg fram och ett tillbaks
Gott nog så
Det har jag börjat förstå
Gårdagen känns i kroppen
Mår som en räv
Ändå mår jag toppen
Jag lever
Jag är här
Livet är besvär
Jag vill bli kär
När jag är död
Ska jag ha brunnit,
och alltid haft en glöd
Mina fötter ska ha trampat okänd mark
Utmanat tryggheten jag söker så
Förlikat mig med att vara stark
Min blick ska ha stirrat ut ensamheten
Uppkäftigt ska jag ha promenerat fram
Älskat helt och fullt ända in i evigheten
Min kropp ska ha känt hud mot hud
Jag ska ha mött en själavän
Det kan inte bara finnas en
Natten glittrar vackert i höstens skrud
Två steg fram
Gör att jag orkar ta ett tillbaks
Vi är alla dödens lamm
Men än så länge andas jag in och ut
Värst är det som inte har något slut