Det regnar och solen skiner

Det regnar och solen skiner
Jag går samma väg som jag har gått så många gånger nu
I över tvåhundra dagar har jag vandrat här
Jag ser parken som har fått höstens färger
Jag ser att allt börjar bli som det var när allt vände
Som det var när du blev sjuk
Det var kallt och rått och grått när det hände
Men då gick vi mot våren
och du drömde om sommaren
Nu går jag mot hösten
och jag fasar för vintern
Förstår inte hur jag ska stå ut
Jag har skrikit så ofta:
Låt allt bara ta slut!

Jag förstår att det inte finns något att förstå
Men jag förstår premissen: antingen leva eller dö
Men så inser jag att vi var en trio
Mi dispacie amore mio
Förlåt att jag glömmer i sorgen!
Nu är vi en duo.
Att jag glömmer så!
Jag är inte ensam!
Vi är två!
Min son och jag
Dynamiska duon, det är vi!
Tillsammans i ödets barbari!
Jag känner det kalla regnet mot kinderna,
och huttrar under paraplyet
Men plötsligt tittar solen fram,
och det blir tydligt, det jag fann
Det regnar och solen skiner
Och sån är tydligen min resa
Det regnar och solen skiner

Efter krogen

Efter krogen sent på natten vid tre
Snälla låt mig vara och ställ dig inte breve
Låt mig bara vara
Tvinga mig inte att svara
Jag tänker inte säga mitt namn
Jag har slitits loss ifrån min hamn
Jag har ett raseri,
som skrämmer inuti
Jag har ett mörker som slukar
Låt mig va för jag kommer att slå dig tills du hukar
Då och där har djävulen tagit över
Jidder med en clown är det sista jag behöver
Så dra din väg och låt mig vara i fred
Ge inte vulkanen mera ved
Du gjorde ett misstag som inte gick
Men ett blåmärke var allt du fick
Du låtsades ha ett dolt vapen
mot en som balanserar mot dårskapen
Du betedde dig som ett kräk och sa att jag var kaxi
Du ska vara glad att jag kastade mig in i en taxi
Se upp! Konsekvenserna kan bli alldeles för stora!
Bråka inte med en som inte har något att förlora!

Narcissisten


Du ser dig omkring
vill att andra ska se dig
Om du inte syns
Så finns du inte
Jag ser dig
Jag ger dig
Det du vill ha
Du får min uppmärksamhet
Känns det bättre nu?
Du talar med hög röst
Jag förstår att du är viktigt
Rent av känd
Jag ser hur du njuter av blickarna
Ser hur din bröstkorg sväller upp
Jag hör på ditt höga skratt
att nu mår du bra
Nu är du sedd
Nu är du hörd
Nu finns du

Tvingade mig att gå hem

Känner mig riktigt stolt
Det gjorde jag riktigt bra
Jag lyckades klara av en dag
Istället för att fly stannade jag

Jag skulle så gärna vilja göra mitt hem till mitt
Jag skulle så gärna vilja göra det tryggt igen
Åh herregud, det var så otroligt länge sen
Tänk när jag bjöd hem dig och insåg att du var han av alla män

Men jag känner mig riktigt stolt
för jag stannade hemma och drack ett glas av druvors saft
Jag spikade upp alla fotona på oss och livet vi haft
Jag grät och spikade, men kände att det gav kraft

Jag tror att du skulle vara stolt
För du ser hur jag kämpar för ett liv
Du vet hur jag vandrar på eggen av en kniv
Jag kan höra dig ropa ifrån mitt minnesarkiv Skriv! Älskling skriv!

Ångesten gör som den vill

I de svarta ränderna i staketet förhandlar jag hårt
Orkar jag lite till?
Orkar jag till nästa vita rand, eller blir det för svårt?
Psykoterapeuten sa: Hitta en trygg plats och gör den till din
Men alla platser är färgade av allt det jag förlorade
I stormen finns inte enda plats eller företeelse som är min
Inget lugn Ingen ro
Ångesten gör som den vill, den tiger aldrig still
Jagar på, får mig att göra sånt jag egentligen inte vill
Tänk hur nära misären var hela tiden vid min sida
I en handvändning stjälptes hela lasset
Min fråga: föddes jag för att lida?
Vad har jag gjort för att reta gudarna, vad är det jag ska sona?
Ödsligheten som i en apokalyptisk resa dit ljuset aldrig når
Brända broar eller broar som aldrig har funnits?
Jag behöver inte dem som saltar i mina sår
Ångesten gör som den vill, den tiger aldrig still
Jagar på, får mig att göra sånt jag egentligen inte vill

Som ättika på växter

De finns de som inte vill låta någonting växa
Det är en förbaskat viktig läxa
Utvridna armbågar som försöker blockera vägen,
av rädsla för att bli passerade i alla lägen
Det är de som blir provocerade av andras framgång
och bara klappar händer när de inte vågar annat
Dem som är nöjda när kreativiteten har stannat
Det är de där som ser dig som konkurrens
och aldrig någonsin skulle ge dig en chans
Den där missunnsamheten som förpestar myllan,
och som vill att du lägger drömmarna på hyllan
Får allt växande att vissna och krympa
Kan bara söndra och stympa
Leenden som inte når ända upp
Blickar som flackar och tittar under lupp
Tillgjorda röster som skorrar falskt
Som ättika på växter
kamouflerat i utlagda texter
Spring så långt bort du kan
I deras ögon blir du aldrig grann

I såpbubblan

I såpbubblan jag halkar omkring i är det
annorlunda,
konstigt
och skimrande
Jag svävar omkring
här i min bubbla
med minnesbilderna flimrande
Och inuti min kropp,
har det helt möblerats om
Och mina gamla drömmar,
med dem kan det vara vilket som
Jag förundras över allt jag inte sett förut
Jag undrar över vem jag är
Tänker på mina tidigare beslut
Vad utgör egentligen en mänsklig organism
Vilka komponenter gör att hon håller ihop?
Kan inte fångas i en aforism
Vad gör att hon fastnar i en loop?
Livet hänger på en tråd så skör
Livet hänger på ett skelett av luft
Det enda vi vet är att vi dör
och har ett märkligt förnuft
Livet består av korta ögonblick
Och det tar och det ger
Varar i evigheter och passerar på ett kick
Jag spelar teater ännu lite mer
Andas lite till
Kanske till och med ler
Och om jag så vill
Halkar jag runt lite till

Jävla förbannade skitår


Jävla förbannade skitår, jag försöker härda ut
Jag kan inte nog vänta på att du ska ta slut
Då ska jag begrava dig så jävla djupt att du mig aldrig mer når
Äckliga vidriga sjukdoms och eländesår
Fasansfulla, farliga, fula förlustår
Dåliga, dödliga djävulsår
Du är cancer, utmattning, konflikt, hat, droger och kriminalitet
Du är bristande förståelse, empati och barmhärtighet
Du är hat
Du är tomma citat
Du är den släckta glöden
Du är döden
Du är missförstånden, otillräckligheten,
Du är falskheten
Du är vännerna och modet och sveken
Vid kanten väntar kraften tålmodigt på att föda
Väntar tillsammans med vänskapen, hoppet och kärleken,
som du aldrig lyckades döda

Hon som du älskar att hålla i din famn

Jag vill inte vara den där
Den där som ställer till besvär
Jag vill inte vara den som kräver
Jag vill ge kraft och inte vara den som kväver
Jag vill inte vara den som ger osäkerhet
Jag vill vara den vars kyssar gör dig het

Hon som du älskar att hålla i din famn
Hon som gör dig varm när du hör hennes namn
Jag vill vara helium i din luftballong
Hon som fyller dig med din allra vackraste sång
Jag vill sitta i ditt knä och känna att livet kan vara lätt
Jag vet att du är vis och jag lever gärna på ditt sätt

Jag vet inte ännu vem du är,
men jag vet det här:
Vi är krigare båda två
Jag vet vilka höjder man kan nå
Livet tar och det ger
Tillsammans kommer vi bli så mycket mer

I skydd av mörkret

I skydd av mörkret sitter jag här vid din sten
Sitter här och vilar mina bärande men darriga ben
I skydd av mörkret sitter jag trygg
Skyddad mot dagarnas blickar som gjort mig skygg
Jag berättar för dig hur jag söker
Jag berättar att jag verkligen försöker
Men att finna ett nytt liv är svårt,
och i försöken faller jag hårt
Jag är en annan. Förändringen är extrem
Mina gamla värderingar är borta, nu är jag en bohem
Det är både sorgset och fritt
Gamla bojor har jag gjort mig kvitt