Det frågas om vad jag ska göra på julen

Det frågas om vad jag ska göra på julen
Jag vet inte varför frågan ställs till mig
Kan man inte få slippa?
Kan man inte bara låta det va?
Alla vet ju att en stol står tom
Julen är djävulens påfund för ensamma själar
Kommer där med alla sina löften
Med sina glittrande ljus
Alla vackra bilder på ombonade stugor
Täckta av lagoma lager av snö
Fråga mig inte om julen,
den betyder faktiskt ingenting
Den visar bara upp sin hånfulla nuna,
och de enda starka känslor jag kan känna
är avundsjuka och förakt,
om nu någon lyckas få lite frid
Låter detta ogint så drick en skål för det
och bjud även din vän som sitter där breve

När någon frågar hur jag mår

När någon frågar hur jag mår
så kan jag inte svara
Jag vill inte verka svår
men det går inte att förklara
Har man inte varit där jag har varit
så spelar orden ingen roll
där hoppet och alla har farit
och livet ställts på noll
Så hur svarar man egentligen på frågan
utan att verka alltför undanglidande
Kan man säga att någon bara släckte lågan
och jag känner bara tårarnas svidande?
Allt jag tvingades att gå igenom
allt viktigt människor borde få veta
försökte jag förmedla utan att något framkom
för döden hör till frågor som är alltför heta
Därför vandrar jag vidare i utanförskapet
Men har funnit mig i det
Jag finner mig i det egna sällskapet
Tar dag för dag i livet som smet

Hårdheten och obarmhärtigheten


Tänk om någon av de som jäktar förbi vände sig om och log
Det är så mycket som jag nu märker efter att du dog
Hårdheten och obarmhärtigheten
Ensamheten och ödsligheten
Den kan man aldrig förbereda sig på
Den märktes aldrig när vi var två
Det omgivande bruset brusade inte så illa
Hos dig kunde jag ligga stilla
Men nu sätter sig vassa armbågar
Okänsligheter dröjer sig kvar och plågar
Det kallare samhället skrämmer
De måste vara något fel på de som bestämmer
Politiker, journalister, lobbyister och mången politruk
klämmer ur de kloka, goda sin sista plågade suck

Bilder och texter som inte betyder nåt

På dejtingsidorna flimrar bilderna förbi
Bilder och texter som inte betyder nåt
En människa kan inte bedömas efter ett fotografi
Hur presentationstexter kommer till har jag aldrig förstått
De verkar handla om någon helt annan person
än den man träffar på dejten till sist
Där sitter man och lyssnar och studerar varje fason
Och där berättar jag att jag är en som har mist
Sen lyssnar jag uppmärksamt på ensamheten
Hör om den talar med bokstäver som blir större eller mindre
Ser på ansiktet hur det rör sig inför sårbarheten
Känner efter hur det rör sig i mitt inre
Hittills har ingen dragit svärdet ur stenen
Hittills har ödsligheten vunnit
Ingen har äntrat scenen

Kanske kan någon tända glöden

Kanske någon ser det slocknade klotet
Det som glödde så starkt inom mig
Tänk hur länge vi levde så nära hotet
Det som så ondskefullt växte inom dig

Ensam ska jag nu klara kylan och stressen i staden
Ansiktslösa människor som rusar fram i bruset
Kanske orkar jag vänta på grönskan och bladen
Kanske orkar jag att vänta på värmen och ljuset

Kanske kan någon tända glöden
Kanske mixas min personlighet,
med någon som inte är rädd för döden,
men vill leva i kärlekens försonlighet

Någon med mod som smittar
och med livserfarenhetens trygghet
Som tycker att ytan kvittar
utan ser mer till intellektets snygghet

Om kärlek inte är på riktigt

Om kärlek inte är på riktigt
Då har jag lärt mig något viktigt
Om kärlek är en lögn
Då är det lögnen jag behöver
Annars är mitt liv över
För i allt det ödsliga
Var det kärleken som lyste upp vägen
och den må tyckas vara en sägen
För mig lever den och kan mätas
Som kroppens temperatur
En påtaglig textur
Lika tydlig som feber
Eller kanske som ett värmande rus
Lika levande som ett fladdrande ljus
Lugnet tanken skänker
Värmer mer än mitt tjocka täcke
Stödjer som branta trappans räcke
Energins sanna källa
Därför samlar jag mina källor
Tar omvägar runt energitjuvarnas fällor

Vilja av stål

Den mörka himlens kupol
böjer sig mjukt över mig
Där jag står med en vilja av stål
Står på min trygga plats
och ser stjärnor som kanske redan är döda
och tänker att nu tar jag sats
Jag ska ta tillbaka mitt liv
Låt marken rämna helt,
men inget ska få stoppa mitt driv
Jag ska skriva och krafsa ned ord för ord
Lämna ett vittnesmål
om min tid på vår jord
Sen kan vad som helst hända
Mina fötter kan sjunka genom jorden
eller så kommer allt att vända

Jag har skaffat mig Twitter

Jag har skaffat mig Twitter,
men det ger inte så många fnitter
Tvärtom är det mesta argt och mörkt
Det är antingen svart eller vitt och åsikterna är färgade röda eller blå
Och just som hundratals har upprörts, visar det sig att det bara var hittepå
Vart tog de lugna tankegångarna vägen? De med lite mer nyanser?
Men bristen på läskunnighet och bildning sprider sig som cancer
Med kunskapskällor som Aftonbladet och Expressen,
förstår jag varför man istället så ofta känner sig ledsen

Det liknar ett liv

Den här helgen har jag levt
Varit levande
Kunnat vara ensam hemma en fredagskväll
Och jag har njutit av det
Träffade sen människor med energi
Var på vernissage
Var på författarträff
Blev inspirerad
Problemen har hållit sig på avstånd
Ångestmullret har knappt hörts
Det liknar ett liv
Det hänger på en tråd
Men är vid liv

Kylan har frusit ned


Här lever jag nu
Utan dig
Och kylan har frusit ned hela stan
Tio grader var det i morse
Jag tappade orken helt igår
Det var Försäkringskassans byråkrati
och psykiaterns ointresse
som tömde mina sista krafter
Jag berättade för psykoterapeuten i dag
Jag sa att jag har svårt att se framåt,
innan jag återvände ut i kylan
och tänkte att det hade varit bra
om jag också kunde frysas ned en tid,
medan känslorna rasar färdigt
För jag orkar inte inventera mer
Inventera vidden av förlusten
Förklara för nya människor
Klistra på mig masken
och ständigt känna mig
Miss
förstådd
Miss
bedömd
Miss
handlad
Miss
brukad
Miss
gynnad
Miss
tänksam
Miss
haglig
Miss
anpassad

Misantropisk