Tänk om jag vore sådär vuxen och stabil
och inte kände mig så liten och labil
Tänk om jag vore lycklig med att vara själv
Tänk om jag aldrig blev sådär fruktansvärt arg, ledsen och glad
utan mer som ett lagom supersvenskt ideal
och kunde leva i en relation så enkel och banal
Tänk om jag kunde leva lika bra med kärlek som utan
Tänk om jag kunde njuta av stunden och bara vara här
och inte behövde känna att livet är så fyllt av besvär
Tänk om jag inte skulle tolka alla tecken på att du inte tänker vara kvar
Tänk om jag kunde glädjas över det fantastiska som nu blandas i regnet över mig
Men jag vågar inte alls
Rädslan stockar gråten i min hals
Jag bor nog inte i dig som du bor i mig
Du flyger lika bra bara för dig själv
Vill inte förlora igen
Jag vill inte att du ska sluta som en vän
Det vi har är så förbaskat bra,
men vågar inte komma för nära
trots vår synergi
Vill inte tappa all magi
När du är borta blir det så kallt
Det ekar ensamt och tomt
och jag kollar telefonen efter SMS,
fast att jag hatar att känna sån stress
Tänk om jag istället bara kunde vila i ditt famn
och vågade tala om detta med sina rätta namn
Att ta en dag i taget låter så lätt
Men dagarna kan så plötsligt ta slut
För mig finns ingen tveksam glöd
För mig är det på liv och död
Ett liv kan slockna på ett ögonblick
Jag väntade, men det var livet som försiggick
Etikett: Lyrik
Supersensitiv i ovisshet
Jag är inte bra på matte men förstår att ett plus ett blir två
Jag är dålig på budget men håller räkningen ändå,
när det gäller oss två…
Jag ser hur du tar emot bekräftelsen jag ger
och hur lite du ger tillbaka utan mina initiativ
Jag vet jag är så sårbar och hypersensitiv
Men det visste du ju om, det är inget jag har dolt.
Ärligt och rakt
I det finns inget svagt
Och sån är jag
Jag är trött på ovisshetens röst
och att efter våra möten behöva tröst
För att vi inte talar om spökena jag ser
vilket gör mig ensammare än jag redan är
Jag säger: Jag ger upp nu och väntar inte längre på nästa giv
Jag rätar på ryggen och går vidare med mitt liv
Nu gör det alldeles för ont
Jag lämnar till dig om du vill finnas där
Du svarar att du vill ha mig där du är
Du insåg inte att jag trodde att du inte kände alls
Såg inte min ensamma dans
Att jag såg tveksamhet som inte fanns
Jag springer i mörkret till dig
Du säger att måste få ta tid att lära oss varann
Klumpen i magen försvann
Jag somnar i din värme
Atomvintern förlorade ett offer, åtminstone nu
Ödsligheten kvävdes av hoppet och bredvid ligger du
Där ligger vi
Femte januari
I dag är det ett år sedan vi fick veta bestämt
Vi skulle inte vara tillsammans jämt
Tiden frös till is och stängde in oss i en bubbla
Tiden kändes kort men samtidigt som den dubbla
Bilderna flimrar förbi
Jag minns mitt skrii
Jag stod i parken i gryningen och bara skrek
Snön bäddade in men lyste samtidigt kall och obarmhärtigt blek
Du skulle inte leva tills det blev tö
Vi skulle passa på att leva i väntan på att du skulle dö
Jag minns kramar och närhet men också hur du sakta försvann
Jag gläds över vår kärlek och allt vi fick, men det var så mycket vi inte hann
Herregud så mycket jag tvingades igenom sen
Jag har blivit älskad av den yppersta av män
En sort av vilka det bara finns otroligt få
Men om jag inte söker igen hur ska jag orka gå på?
Oavsett hur många tårar och upprivet bröst
Oavsett hur mycket ångest och så långt ifrån tröst,
så tänker jag inte släppa möjligheten att få älska igen
Jag vet att du skulle ha önskat mig det, min fina älskade och vän
Det lyser i bröstet på mig och det ljuset släcks inte alls
Det släcks inte förrän luften har slutat sippra ned för min hals
Sann kärlek ristar in sina spår
och de bär jag med mig vart jag går
De hjälper mig att rikta min kompass dit jag behöver. Dit jag verkligen ska
Jag önskar så innerligt att jag kan skratta på riktigt med någon en da
Tack för att du fanns där en stund
Jag vill tacka dig för allt du gav mig när mörkret var som störst.
Tillsammans släckte vi vår stora närhetstörst
Jag vill tacka dig för fönstret du öppnade på glänt
Jag minns våra nätter men nu är de som drömmar. Som om de inte alls har hänt.
Förtrollande nätter där du visade mig din stad
Nätter där ditt smittande skratt gjorde mig glad
Jag minns hur vi gick i regnet och jag redan var på väg bort
Ditt liv var för kaotiskt och livet alltför kort
Inga möten är förgäves, jag har lärt mig utav dem
Men med relationer är det precis som med lagrad rom
Det är de som håller länge som smakar allra bäst
Kanske är jag för snabb med att utsätta dem för test
Kanske måste jag gå med skyddsutrustning, den starkaste jag har
och se tiden an för att få veta vem som till sist står kvar,
men hur ska de då få veta vem som finns där inuti?
Ingen kan säga annat än att det är livets ironi.
Men tack för att du fanns där för en liten tid
Fanns där medan jag utkämpade mitt livs tuffaste strid
Jag insåg inte då,
att vi var lika trasiga båda två
Är det där verkligen jag?
Jag är så trött på att förklara mina val
Ingen annan kan begripa mina helveteskval
Ingen kan fatta hur mina dagar har varit
Inte heller till vilka platser jag har farit
Och nu betraktar jag mig utifrån
Och mina blickar är inte snälla, utan mer som ett hån
Är det där verkligen jag?
Tänk att jag kunde bli så svag!
Tänk att jag kunde bli så rädd!
Jag var så helt oförberedd
Så i händerna på ödet som helt tycks göra som det vill
Herregud, hela mitt liv förvandlades till ett skämt april, april
Jag går här kravallutrustad i kevlar,
så rädd om det lilla jag har kvar
Snälla spegla mig inte illa, utan ge mig lite tid
Jag måste få hämta mig ifrån mitt livs strid
Men jag försäkrar att jag är helt säker på vad jag vill ha
Men jag vågar inte släppa in helt, för tänk om du bara kommer dra
Jag kan jämka och kompromissa, där är jag inte svår
Men jag kommer aldrig, aldrig leva med någon som jag aldrig riktigt når
Jag kan inte leva med ovissa knutar som ligger där och hotar
Nä för där är sanningen det enda som verkligen botar
Jag hatar hur orden fastnar som på velcro på min hud
och hur jag känner att mitt patetiska inre döljs av oäkta skrud
Jag känner att barnet och rebellen inuti bankar och vill ut
Den där kraften och förbannelsen den tar sig ut till slut
Det låter så enkelt med ömsesidig respekt
men åsiktskorridoren har gjort mig helt förskräckt
Jag vet att du finns häromkring
Jag vet att du finns häromkring
fast att jag inte känner någonting
Här gick vi för ett år sen
Det var tio dagar innan vi fick veta att du skulle dö
Jag tog en massa bilder för det hade precis kommit snö
Vi gick här och pratade och skrattade
och jag gjorde som vanligt och kastade snöbollar på dig
som du fångade och kastade tillbaka på mig
Tänk hur jag gick där älskad och trygg
Behövde inte känna mig rädd för att inte vara tillräckligt snygg
Jag var alltid vacker för dig
Jag var för alltid din tjej
Men som dom säger kommer du inte tillbaka
och livet finns här och nu och det borde jag bejaka
Fast jag tror att du faktiskt ändå är här
Jag vet att du vill att jag går vidare och blir kär
För det är sån som du var
Du ville aldrig att jag ensam skulle gå kvar
Jag vill inte heller det
Jag tänker inte bli kärleksasket
Men det är inte så enkelt att bara finna nån
som kan ta mig som jag är nu, utan att se mig som den jag var en gång
Det är så svårt att våga ge när man kan falla så hårt
Fan, fan, fan att det ska vara så jäkla svårt
Jag har ljudlöst, hudlöst kastat mig ut
Det var inte lite jag bad om,
men jag insåg inte det då
Jag ler och ser tillbaka på,
hur jag ljudlöst, hudlöst har kastat mig ut
med nybörjarens naivitet
med den okunniges nyfikenhet
lagade jag, jagade jag
det som kunde fylla ut tomrummet
Men där var inget annat sätt
I min värld är inget varken lätt eller rätt
I dagboken etsades allting fast till djupa plågsamma spår
Nu vågar jag inte känna efter, vill inte riva upp mina infekterade sår
av rädsla för att det ska göra alldeles för ont
Jag vill bara få ligga tätt intill
Behöver inte göra något bara vara still
Jag tror att jag har funnit något som kan växa sig stort
När jag är där känns det som att det är något jag alltid gjort
Skadan i hjärtat bränner inte och värker
På den platsen känner jag att livet stärker
I värmen där kan jag se ut
Kan se något långt där borta. Att allt inte är slut
Då vill jag hälla livet i en massa dunkar
Vill bara ta för mig och dricka i stora klunkar
Vill låta mig berusas och bara ge mig hän
men är så rädd för att eftersmaken blir frän
Jag ger inte någon annan samma kram
Jag vill att du ska veta
att jag började tidigt leta
Jag ville lära mig av det
Jag döljer ingenting för dig
Att ljuga och bedra är inte min grej
Jag hoppas att du inte tänker vända det mot mig
Jag förstår att det inte är enkelt ifrån ditt håll
Du ser mig ju när jag börjar helt på noll
Jag har inte svårt att älska utan det är snarare tvärtom,
men jag har aldrig älskat flera män på samma gång
Jag ger inte någon annan samma kram
Jag lovar dig att jag är helt monogam
Och även om jag numera tvivlar på mig själv nästan varje da
så tror jag att jag kan göra att någon annan mår bra
Jag tänker inte krusa och göra mig till
Jag vill bara vara med den som verkligen vill
och jag tänker inte slösa bort någon tid
Jag har alltid varit en otålig individ
Och väljer jag dig och du gör spegelvänt
Så hoppas jag att du ger mig den sista första kyssen jag nånsin känt
Jag lärde mig att skynda långsamt
Jag lärde mig att skynda långsamt
Från början rusade jag fram
nästan skenade
Nu har jag saktat in
Börjat röra mig långsammare
Jag blickar inte framåt
varken mot himlen eller helvetet
Jag tittar inte år… inte veckor… dagar… timmar…
Utan minut för minut…
De här minuterna just nu ska jag aldrig glömma
Minut för minut… andas in… andas ut…
Dina andetag…Mina andetag…
Har ingen giltig valuta
Jag kom till ett främmande land
Jag vandrade nästan helt på egen hand
Det som tidigare var mina skills
är borta och ger mig otäcka chills
Det är nu jag inser att det är först när man är på okänd mark
man måste bekänna färg på riktigt och vara stark
Det är först när man är helt naken som man måste möta sig själv
Möter inte bilden av en vacker kvinnovarelse som speglar sig i en älv
Det är inte heller hon som trodde sig klara allt
och orkade hundrafalt
Inte trodde jag att jag skulle gå omkring som ett vilset våp
och fumligt och vimsigt leta efter saker i någon annans skåp
Att ständigt befinna mig i att behöva lära mig på nytt
och att andra ska lära känna mig utan kapitalet av livet som flytt
Jag har ingen giltig valuta
inte ens så pass att man kan pruta
Ett känsligt hjärta Hem 