Etikett: Lyrik

Ge mig det enkla

adminLämna en kommentar

Ge mig en man
Ge mig en man som kan
Ge mig en som är varm
Som inte är modig i allt utom relationer
Ge mig någon som håller mig hårt
Ge mig det enkla
Måste allt va så jäkla svårt?
Han får gärna vara egenkär om han är mer kär i mig
Han får gärna vara driven om det är mig han vill driva mot
Ge mig en som inte är komplicerad
En som bara vill komma närmre och inte spelar ut
Jag blir så himla deprimerad
när jag tänker på dem jag har träffat tills nu
En produkt att värdera, ett stycke kött
ingen förmåga att knyta an
så har det känts med dem jag har mött
Ge mig inte en som vill krångla
utan en som på riktig längtar
Ge mig en som vill kramas och hångla
En som väntar
på att få vara tätt intill
hur varmt och hett det än blir
Jag har inga dolda intentioner
Jag är inte svår att förstå
Herregud hur jobbigt ska det bli,
innan det blir bra och ett blir två?

En stad av trasiga hjärtan

adminLämna en kommentar

Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt
Och just när den vidrigt trista vintern får för sig att bli kall
då känns det särskilt svårt att orka stå pall
Då pratar jag med er som dog
Då pratar jag med er som etsat sig fast
och dig du fina jag ännu inte har mött,
för än har inte det sista hoppet dött
Ja jag klamrar mig fast i det
medan snön blåser som isiga pilar
på oss och dem som passerar förbi i sina bilar
Jag står och väntar på bussen
jag tänker på min lägenhet som en gång var ett hem
Tänker på min älskade som också var min vän
Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt
Jag kliver av vid hållplatsen där jag bor
Och snön som virvlar och yr omkring
Och jag, jag halkar runt i ingenting
Jag går dit mitt hem var
Där du inte är kvar
Till dörren med mitt namn
Men en dag hittar jag nog hem,
men frågan är hos vem
Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt

Jag lämnar det hos dig som dömer

adminLämna en kommentar

Grå och smutsig snö ligger i högar
och kylan tränger in
Sitter på fiket och talar med en som blev bestulen på livet som jag
Hon berättar om nedvända blickar och folk som byter till en annan trottoar
Hemskt att se ifrån vänner man ville tro att man har
Hon berättar om psykiatrin som bara ville droga ner
Hon berättar om sveken när det värsta har hänt
Jag berättar om det som hände mig och att jag förstår vad hon har känt
Allt jag gick igenom, hur smärtan förvandlar
Genom is och eld har jag tagit mig hit
men trots all min saknad så längtar jag efter kärlek och romantik,
för det är det som är livet, ja jag kanske verkar antik
Men om jag stannar kvar så är det för det
Ja om jag stannar så är det för det
Och ingen som inte har varit här kan förstå
Men tycka och moralisera kan de ändå
De vet hur man ska sörja
innan man kan börja
Förr blev jag så arg
men nu har jag gett upp
Jag har lämnat tillbaka problemet för det är verkligen inte mitt
Jag lämnar det hos dig som dömer för det är ditt…

Ville ha kärlek men blev en fakir

adminLämna en kommentar

Jag tänker inte sluta söka efter passion
Aldrig mera kärlek med reservation
Aldrig mer…
ska jag vara med nån som håller mig ner
som svälter mig på det jag längtar efter så
och inte frågar på riktigt hur det är
Åh jag drömmer om att bli kär,
i någon som på riktigt blir det tillbaks
I någon som flyttar in i mitt bröst
Där vi ses även när vi behöver tröst
Jag hatar det ytliga själlösa liv som så många tycks vilja leva
Min själ och hjärta är något jag har reat ut
Men nu får det vara slut
Kanske borde jag bli mer dekadent
Kanske borde jag börja dricka mera vin
Och babbla om att alla män är svin
Röker en cigg på balkongen
för jag känner mig destruktiv
Svär över mitt jäkla liv
Måste åter börja från början
Njuter av att det bränner när jag inhalerar
Att jag faktiskt har slutat är nåt jag nonchalerar
Det finns ingen att ge en kyss
ingen som ser mina rakade ben
Men det kunde varit mycket värre, jag kunde ställt till en scen
Men jag fortsätter bara att gå på
Struntar i smärtan som ligger och ruvar
Struntar i att de flesta bara är tjuvar
Alltid stjäl de nåt ifrån mig
Kärleken har alltid ett pris. Det tycks bli högre ju äldre man blir
Förlorar kraft jag såväl behöver. Ville ha kärlek men blev en fakir

Det krävs en by

adminLämna en kommentar

Det sägs att det krävs en by för att fostra ett barn,
men det krävs också en för att trösta en människa i sorg,
för det klarar man inte själv i sin borg.
Tänk hur många som har krävts för mig!
Tänk hur många möten!
Hur många samtal!
Hur många ord!
Hur många kramar,
jag har behövt för att orka leva!
För varje sorg som är ny,
krävs en hel by.

Jag borde hålla mig för god

adminLämna en kommentar

Jag är så glad att jag gav upp
Jag kunde inte krympa mer
Trots ditt fina fanér
Nu förstår jag inte vad jag såg
Att jag inte bara vände när du fick mig att bli så låg
Det är så typiskt mig att tänka att det bara är jag
Men det måste bli ett slut på alla tårar
Jag ska samla på mig det jag behöver
och kasta bort det som blir över
Ingen skada skedd i det redan trasiga
Jag borde inte behöva vara rädd
Jag ska samla på mig pärlor och snäckor
och skita i folk som velar i veckor
Skita i dom som bara håller igen
långt borta ifrån giftet i kalla krassa blickar
och känslomässiga krymplingars sökande efter kickar
Jag borde hålla mig för god
Jag borde hålla mig för god
Det är den där jävla Jantes fel
Men jag ska gå ut ur det här hel

Fängelset jag lever i

adminLämna en kommentar

Fast i ett fängelse av osläckbara behov
Väggar av ord som inte blir sagda
Frågor som aldrig ställs
som bara ligger lagda
Fast i ett mörker och hänvisad till flyktiga besök
Kom inte med tillfälliga facklor med artificiellt ljus
Kom inte hit när du ändå tänker gå
Det är skillnad på ett hem och ett hus
Varför ödsla tid på någon som inte vill förstå
Jag föddes till att gråta floder
Lika hudlös som ett barn
Kan inte ljuga och spela spel
Se hur det snärjde mig i sitt garn
Se hur illa det lönar sig
Se på skådespelet
Lär medan du duperas och dräneras
Lär dig spelet
Lär dig spelet och lev resten av ditt liv i en lögn

Jag är hela tiden beredd

adminLämna en kommentar

Jag är hela tiden beredd
fast att det inte hjälper nåt
Jag försöker att se nödutgångar som inte finns
Du borde få titta genom min lins
Där finns så mycket avtäckt
Där syns så mycket otäckt
Men de rosa molnen finns bara med dig
Och i dem, dem, dem vill jag bara va kvar
I dem kan jag verkligen njuta av det jag har
Men sen är allt som vanligt igen
Då kliver jag in i mitt tomma hem
För där bor två som redan inte är där nåt mer
Där bor två som har börjat gå
Där bor två som ska leva nya liv,
och hitta nya meningar
Där bor två som ska börja på nytt
En är ung och en jagar det som flytt

Hon säger

adminLämna en kommentar

Hon säger: Varför hörde han av sig?
Varför gav han mig så mycket när han ändå inte ville ge?
Han kommer aldrig höra mig böna och be
Jag är sån som hellre dör
och krypa är inget jag gör
Jag lider hellre i ensamhet
Om det är nåt jag är jäkligt bra på
så är det att plågas och lida för två
Men varför lät han mig inte bara vara?
När han visste att det är separationer som jag har så svårt att klara?
Hon ser på mig och tar en klunk kaffe och säger att hennes krafter håller på att ta slut
Vad är det med alla människor i den här jävla stan
Det är så sjukt att jag kan säga att jag har blivit van…
Hon ställer ilsket ned sin kopp
…att jag har börjat känna att jag på riktigt bedriver hor
Ger av mitt inre för att få en stunds värme där hjärtat bor
Fast att jag vet att jag kommer att betala ett alldeles för högt pris
Ett ockerpris av kyla och övergivenhet som inte är värt det på något enda vis…

Alla frågor du inte ställer

adminLämna en kommentar


Alla frågor du inte ställer
ligger där
kräver, kväver
Alla frågor jag inte ställer
ligger där
skaver, begraver
Svävar omkring oss
som olösta mysterium
Kommer de frysa och stelna till is
Alla frågor vi inte ställer,
kommer de att skapa slutna rum,
dit vi inte får gå?
Tänk att ingenting kan skrämma så…