Jag anländer snart, snart…
vi har inte setts på flera timmar
Kroppen brinner så underbart
överallt lyser sånt som glimmar
Snart står vi där
Står precis där vi ska
Fulla av begär
Smälter ihop till ett eget DNA
Dina händer
Din bejakande kropp
Ett ögonblick i sänder
Fyllt av framtidshopp
Får mig att våga ta språnget på nytt
Vi blir en symbios
Jag glömmer det gamla som flytt
Älskar som i en manisk psykos
När hjärtat har slutat rusa
När hjärtat har slutat rusa,
och lagt sig till ro
Då kommer tröttheten och lägger sig över allt
Du får inte börja att tro
Att det är ett tecken på att det börjar bli kallt
Men allt som inte kunde tas om hand
poppar nu upp ett efter ett
Som snäckor och stenar på en strand
Du behöver inte göra något, bara håll mig i din famn
Jag tror att du förstår
även när jag tar fel på ditt namn
Sjutusenfemhundra dagar, 21 år
De finns i mig och ger gradvis plats för de nya som kommer med dig
Trots att vi är så lika och vill likadant
skiljer sig vårt bagage och det som inte är hett för dig kan vara det för mig
Jag vet hur viktigt det är att kommunicera
men jag hamnar ibland på hemska mörka platser
Där ljuset inte sipprar in och det blir omöjligt att mentalisera
Och på det biter inga kloka satser
Jag vaknar upp
Och jag vaknar upp till ett helt nytt landskap
Sängen är inte min,
ändå har jag inte varit mer hemma än nu
Den vidriga vägen jag vandrade gjorde mig vis
Jag såg till sist att det inte fanns någon väg tillbaks
och ser nu att hemskheterna jag tvingades igenom
hjälpte mig till slut
Dina klättergrejer hänger på väggen framför mig
Gitarrerna glänser av ljuset ifrån gatlyktorna
Dina händer, din famn, din doft ligger kvar
Din värme har lindat sig runt mitt rädda hjärta
och jag försöker inte springa min väg
Här blir jag kvar så länge jag får
Han kom gående en kväll på Pampas
Så enkelt möttes vi
Så mycket jag hade fått tampas
och så kom han förbi
Blå ögon och ett leende som nådde upp till dem
Rak och ärlig intention
Jag förvånades mer och mer allteftersom
Värme, vänlighet, integritet utan pretention
Därute gick han omkring, denna makalösa man
Och i den gråa kalla vinterkylan gick jag
Ovetande cirklade vi förbi varann
Livets mirakel förändrade allt i ett slag
Jag tänker på hur små marginalerna var
Hur enkelt allt kunnat gå mig förbi
Tänk om jag inte hade valt att stanna kvar
Ödmjuk kommer jag att förbli
Enhörningen fanns
Sesam öppnade sig
Älskar bortom sans
Jag vill göra allt med dig
Jag vet att du aldrig skulle vilja annat än mitt bästa
Jag kunde höra dig säga: det är bara att testa och testa
Aldrig, aldrig skulle du ha velat se mig leva ensam
och för mig omvänt, den tanken var gemensam
Men nu blev det jag som stod kvar
så vidrigt ensam, bruten och bar
Och ändå kommer den där känslan av svek
Nu när jag är så fylld av kärlek
Nu när jag är kriminellt lycklig och så mycket starkare
och vill leva vidare som kärleksknarkare
Mitt i sorgen när jag var millimeter ifrån att ge upp,
fann jag plötsligt one in a million
eller kanske rent av one in a billion
En kemisk reaktion
blev en kärleksexplosion
Jag som har skrattat åt människor som rusat å stad
Jag som instämt i att vänta med att bli för glad
Nu vet jag hur fel jag har haft
Här står jag med garden nere och känner bara kraft
Förlåt mig älskade, älskade make
det var inte såhär det skulle bli
Du vet att det alltid skulle ha varit vi
Vi lovade tills döden skiljer oss åt
och jag låg där bredvid dig… och ett långt tag efteråt…
Jag dröjde mig kvar och sökte tecken tills svärmor sa
”Han kommer aldrig tillbaks!”, men jag medger att nånstans hoppades jag…
Jag bad till dig och änglarna att ni skulle hjälpa mig att hitta ett öppet hjärta
Kan inte annat än att förundras över livet. Att kontrasterna är så bjärta!
Plötsligt blev det en glipa i molnen och ett regn ifrån Amor regnade ner
Glittrande molekyler som väntade på att få bli fler
Jag fick en andra chans
som jag inte kommer hitta någon annanstans
Två själar som möts och sakta smälter ihop
och inuti hörs mina jubelrop
Du finns alltid med mig och jag berättar om oss
Berättar om hur vi levde och även om hur vi fick kämpa och slåss
Men varje kärleksexplosion är helt unik
Ingen lyckad symbios är den andra lik
Nu ska jag bara vara här och tacka för varje fantastisk dag jag får,
för inget annat har vi, inget annat är givet, ingen har lovat oss en massa år
När vårens första fåglar sjunger ut vintern i februari
och solen sköljer över folk
och alla glömmer kylan i januari
och lätt överser med lite smolk
småspringer jag i det knastrande gruset mot tåget där vi ska mötas
full av kärleksmolekyler som ger det underbara ruset
Mot dig vill jag stötas och blötas
Med dig vill jag resa vidare
Och det bästa är du vill det med mig
Med dig blir jag en glidare
Med dig blev allt så lätt
Ingen tveksamhet i vägen
Med dig är jag komplett
Sitter här på caféet med ett fånigt flin.
Trött så att jag nästan faller ihop.
Efter en hel helg i kärlek, så otroligt fin.
Akta så att du inte blir ledsen och sårad!
Du vet hur besviken du brukar bli!
En väg av kräsenhet mera försvårad.
Men jag hade rätt hela tiden!
Han fanns där nånstans.
Det var värt alla sår i striden.
Nu sitter jag här och är så himla glad i dag.
Jag tänker vara det så mycket jag kan.
Det kanske bara räcker ett litet tag.
Men då har jag fått uppleva det jag saknade så.
Jag har fått veta att det finns.
Jag har fått känna att det kan gå.
Jag lät lamporna lysa när du försvann
Jag orkade inte laga mat
och det var ganska rörigt ett tag
Jag la kuddarna i sängen så att det kändes som att du var där
Jag gjorde så mycket konstigt
Du skulle bara ha sett
Så mycket farligt som jag gjorde
Så mycket ångest och rädsla
som har bott i mig
Men nu känner jag mig ganska stolt
att jag fortfarande sitter här
Jag sitter fortfarande här och skriver om det som händer i mitt liv
Ingen kan förstå och jag tror att det ska vara så
Det här är mitt
Det här är vårt
Vi som var trion
Det här är för oss
Vi låter lamporna lysa
Vi två som blev kvar
Och vi orkar nästan alltid att laga mat
och vi säger vilken jävla tur att vi har varann
”Fy fan jag är helt traumatiserad av att han försvann ifrån oss”
sa vår ögonsten igår om dig, och jag svarade att det är precis det vi är
Vi är traumatiserade och inget blir som förr, men vi är här nu
Och vi ska leva helt och fullt
Och ja, jag stannar ett tag
jag stannar ett tag till
inte bara för att det finns folk som vill ha mig kvar
Jag stannar för att jag faktiskt vill, kämpa lite till
Och lamporna lyser
De lyser för oss
Jag kan inte vara kvar på marken
det är alldeles för mörkt
Det ni kallar för vardag
är lyx för mig och den har inte jag
Jag glider iväg
långt, långt bort
Mörkret följer med men mera på håll
Jag syns men finns inte på riktigt
Skuggorna sitter bredvid
Jag måste sluta att tro på att det finns något under skalet
Det man ser är det man får och det är varken hackat eller malet
Dansa, dansa iväg
Håll dig i rörelse
Men sväva iväg
Håll dig för god för marken
Den är ingenting för en ensam själ
Den är alldeles för hård och grå
Jag glider iväg
långt, långt bort
Ibland tror jag att hoppet bara glimmar till
Ibland tror jag att hoppet bara är en del av livets barbari
för att hålla kvar mig i mitt slaveri
Utan hoppet tar inte besvikelsen lika hårt
Men ändå kommer det då och då
Jag sitter ensam i köket och orkar inte laga mat
Jag orkade inte skynda mig för att hinna
Ljuset och solens strimmor hann försvinna
Nu sitter jag i det som blev kvar
Det var så lite
Jag trodde aldrig det
Vi hade nog inte inventerat
Vi hade så mycket investerat
I varann… i varann…
men du försvann
Döden skilde oss åt
Jag kan nästan höra ditt förlåt
fast att du är helt utan skuld
Tänk att det här blev mitt liv
Nyss satt du här bredvid
och vi planerade vår framtid
Ett känsligt hjärta Hem 