Etikett: Lyrik

Alla förtjänar att förstå sig själva

adminLämna en kommentar

Varje människa förtjänar att bli förstådd
Ingen förtjänar att bli försmådd
Alla förtjänar att förstå sig själva
Det borde inte vara så svårt
Men det tycks bli drivet
Under hela livet
Vi är aldrig mer än våra inre barn
Vi är aldrig mindre än våra inre barn
Ibland blir de hörda och ibland inte alls
Och inom mig skriker hon för full hals
Men någonstans tar det vägen
Äter upp oss inifrån
Eller rupterar i vulkaniskt raseri
Förlamande ångest som aldrig släpper fri
Så släpp känslan fri att flyga
Släpp den till skyn som en drake
Känn hur trycket släpper försiktigt
Känn hur det känns att mötas på riktigt

Relationer och passioner

admin1 kommentar

Relationer och passioner
Att hitta en bland miljoner

Finna vägar till varandra
När det är lättare att irra än vandra

Förväntningar som krockar med varann
Reda ut det så snart man kan

Resonanser som ger dissonanser
När ska man backa, när ska man ta chanser?

Inte är det lätt när hjärtat vill ha sitt
När känslorna går i svart och vitt

För somliga blir det aldrig lugnt och bra
Jag hoppas att somliga inte är jag

Circadian rhythms

admin1 kommentar

Det finns nåt välsignat med rutiner
det finns nåt skönt med att allt är likadant
Ibland blir det lite för mycket nytt
och jag längtar då tillbaks till tid som flytt

Rutiner, circadian rhythms det är nåt jag gillar med det
Jag rullar med men sen kommer en sjunde våg
Och den är så stark att jag halkar ur mitt spår
och så har det varit år efter år

Jag antar att det är sån jag är
och kanske gör det ingenting
Och visst har jag snirklat mig fram tills nu
Men jag är ju här och jag lever ju

Den cirkadiska rytmen går jag alltid tillbaka till
Som till en mor som vaggar sitt barn
Jag lägger mig ner och låter mig hållas av det som inte syns genom en vanlig lins
Låter mig hållas av allt som inte är förklarat och ännu inte finns

Jag är glad att jag sa som det var

admin1 kommentar

Jag är glad att jag sa som det var
Jag är så glad att du är kvar
För rädslan jag bar på den kunde jag ha svalt
Men vi vet båda att sånt ofta blir fatalt
Jag är så glad att vi möttes och såg varann igen
att orden inte smet förbi utan gick rakt in på känn
Det är så mycket att lära om varann
Och vi kämpar så mycket vi bara kan
Jag tänker att det är svårare för dig, men du gör det så bra
Vi är lite trasiga både du och jag
Och ändå blir sån magi när vi är bara vi
Då känner jag mig hel och fri
Det är när det blir mycket annat som det börjar bli trångt
Det är då jag känner att avståndet mellan oss blir så jäkla långt
Jag vill inte någonsin vara ensam när jag är två
Det har jag gjort förut och det skadade mig så
Jag har blivit sviken när jag har behövt stöd som mest
Kanske är det orättvist att du måste klara såna test
Men jag får ingen ro förrän jag vet och känner med säkerhet
Jag måste veta att du vill ha mig både med styrka och svaghet
Just nu känner jag ingenting annat än hopp
Du gick nyss och kvar är din kaffekopp
Värme i magen i färger så bjärta
Längtar redan… mitt lejonhjärta

Träffar mig som knivar

admin1 kommentar

Dina kommentarer träffar mig som knivar
för du är inte han
Det är fortfarande otäckt när vi kivar
och att tro att vår kärlek är riktigt sann

Det finns inget sätt att forcera
och du gör verkligen allt du kan
Men ingen kan ju garantera
att vi alltid kommer vara med varann

Dragen som jag har, de kom i dagens ljus
Dagen då han försvann
Den kvinna jag en gång var, jag vet inte var hon håller hus
Det är svårt att veta, men det var en halverad sån du fann

I glädjen bor sorgen

admin1 kommentar


Just nu lyser solen på mig och de mina

Just nu känner jag nåden i livet här och nu
Jag upplever fantastiska saker och platser,
men mitt i allt det fina finns hela tiden du

Jag vet att det finns de som säger

Tänk att det kunde vara så lätt!
Så lätt att gå vidare med en ny
Ett enda ord viftar bort det som skett

Försöker förminska kärleken vi hade

Jag vet inte hur de resonerar och tänker
Jag vet inte heller varför jag bryr mig
Men det är inte slagen utan orden som sänker

Jag frågar mig varje dag varför du inte fick leva

Jag plågas fortfarande av fruktansvärda minnen
Men jag vill oftast leva och älska
Och när jag inte vill, finns nu en famn som stillar mina sinnen

Hallå livet!

admin2 kommentarer

Hallå livet, jag hänger inte med
Karusellen tog ny fart,
men nu måste jag stanna upp
Jag måste invänta min skugga,
som ropar långt bakom mig
Jag har några långa meningar som måste tänkas klart
Hallå livet, jag måste hämta andan
Jag måste ställa mig på nåt som är högre
och blicka ner
Se så jag inte blir förvirrad och irrar iväg

Ju mer jag tänker på människan jag vill vara

admin1 kommentar

Ju mer jag tänker på människan jag vill vara,
desto mer inser jag att det bara blir längre dit
Att vara den där människan
Hon som möter alla mjukt
Som finns där när de behöver
och låter människor tala till punkt,
även när de aldrig slutar prata
Som nyfiket söker ta reda på vilka de är
Inte fastnar i sitt eget
Som vänligt möter frågor,
utan att se hot
Hon som är lagom engagerad,
med en lika lagom analys
Som lätt kan överse med plumpheter
och människors narcissism
och att de helt struntar i ditt
Hon är inte jag
Hon blir nog aldrig nånsin någon som är jag

Jag börjar tro på riktigt nu

admin1 kommentar

Längtar hem till dig som kompassnålen pekar på
Jag räds inte de ofantliga orden, jag älskar dig så!
Min fina med din outgrundliga blick
Tänk vilken otrolig människa jag fick
Du kloka, starka vackra man
Som visar mig vägen och vad kärlek kan
Våra händer börjar hitta av sig själva
Så härligt att de alltid får marken att skälva
Jag börjar tro på riktigt nu
Den jag alltid vill vara med är du
Med dig är jag inte ensam utan alltid vi
Det finns inga gränser för hur bra det kan bli

Jag undrade över din kyla

adminLämna en kommentar

Din blick är flera tusen år
Du stryker mig över mitt hår
Dina ögon ser rakt in i mig
Men det är jag som väljer att öppna fönstret för dig
För det är sån jag vill vara
Nåt annat kan jag inte klara
Men du ser ännu längre än så
Säg mig vad tänker du på?
Vad förde oss hit
Så olika men ändå
så otroligt lika
Är vi
Är vi
Nu… Nu…Nu…
Jag undrade över din kyla
var den i botten varm eller kall?
Jag vet nu säkert att den är varm
Det känns när jag ligger på din arm
Jag önskar att jag kunde vara så
Livet blir så mycket enklare då
Varm med förmåga till kyla
när vargarna börjar yla
Men sån är inte jag
Och jag tänker att nu är jag bara jag
Men…Men… Men…
Så kan man inte tänka när man är två
Det är bara sånt folk hittar på
Det händer hela tiden att människor helt ändrar gestalt
För den som verkligen älskar offrar nästan allt…
För ännu en liten bit av paradiset
Tryggt inlindad i det rosa diset