Då är jag så jävla rökt

Det är så otroligt lätt,
när allt känns bra och lugnt inuti
men när mörkret tar över
Glömmer jag bort hur hemskt det kan bli

Så övergiven utan hopp
Då är jag så jävla rökt
Fast att jag kämpar emot
Jag har verkligen försökt

Mot mörkret är jag chanslös
Lämnad åt försynen och slumpen
Då kan det gå hur illa som helst
Den där malande tärande klumpen

Hur ska någon annan orka
när jag inte orkar med mig själv
När det är så tungt att andas
När jag vill kasta mig i en älv

Vill bara låta kroppen sjunka till botten
Vill inte möta någon och bränna skepp
I det läget går det inte att förstå och bli förstådd
Fast i ångestens stenhårda grepp

Men det är som att du ändå kan hitta fram
Du tycks ha hittat den rätta nyckeln
Jag kan nu känna att du är kvar ändå
Du frågar, ska vi en tur på tandemcykeln?

Vi susar fram i livet och jag ser allt i så skarpa färger
Bara med dig har jag druckit livet i så stora klunkar
Jag tror att jag börjar förstå att vi kommer att bestå
En berusande glädje när tanken slår mig: å vad det här funkar!

Flyr tillbaka

Kanske är jag för känslig för den här världen
kanske är jag menad för någon annan plats
För när orden träffar så hårt att jag tappar balansen,
så undrar jag hur det överhuvudtaget ska fungera
Att existera

Oj oj så svårt det är att inte fly tillbaka
Att inte gå den där vägen som känns så bekant
Vägen som inte leder framåt
Till landet som bara finns i min fantasi
En riktig utopi

Jag flyr till en Jesus som aldrig levde
En Messias som aldrig fanns
Ett minne av en människa upphöjd till skyarna
Någon som ingen annan någonsin kan komma i närheten av
Ouppnåeliga krav

Fast att jag inte ville
Fast jag svor på att inte gå den där vägen
Men när jag skriker efter förståelse eller en kram
är det så lätt att fly dit
Fast att det bara sår split

Jag flyr dit och knarkar på allt jag fick
och det jag inte fick lägger jag själv till
Och allt för att jag är för feg
För feg för att berätta
För svag för att tåla svarens hetta

Ovärderliga droppar av liv

Inte en endaste onödig minut vill jag lägga på köpande
Jag avskyr det. All tid det äter upp och gör det löpande
Allt liv vill det tugga i sig
Lyckan det vill få mig att tro att jag får
Mina dyrbara ovärderliga droppar av liv
vill jag lägga på att vara kreativ
den vill jag inte  lägga på att sitta i en telefonkö
för att tala med säljare om telefonabonnemang
Det är ingen frihet att vara tvingad att välja mellan miljoner val
Det enda det ger mig är stress och kval
Jag vill uppleva, njuta och skapa
och inte slösa bort mitt liv bland ettor och nollor
Jag vill inte lägga tid på att lösa tekniska dataproblem
Det jagar upp mig och retar mig så att jag nästan får eksem

Bejakan

Plötsligt var du där
Plötsligt var jag kär
Den här rollen har jag inte haft förut
Kanske är min kärlek för stor?
Eller är det bara vad jag tror?
Kommer aldrig bli den där hårda
Kommer aldrig att förställa mig för att verka stark
Nä, jag tänker inte bygga på instabil mark
Men jag kan inte tjata mig till något endaste litet
Det måste ges av fri vilja och utan känsla av offer och försakan
Kärlek består av glädje och frihet och inget annat än bejakan

I det lilla eldhuset av glas

Jag sitter i det lilla eldhuset av glas och ser naturen blända
Jag sitter här med en känsla av tacksamhet och vördnad
Mitt liv visade mig att allt, ja precis allt kan hända

Fick vakna upp och se hur chanser föds och glimmar till
Jag fick ett svindlande äventyr och chansen att älska ännu en
Förstod inte att för att upptäcka måste man kunna stanna till

Jag sitter i huset av glas och ser ljuset skifta under dagen
Fåglar samlas vid fågelbordet och leker i det porlande vattnet
Jag rekapitulerar dagen med tacksamhet och är helt betagen

Det är en sällsam känsla att vandra med dig vid min sida
Vi har lämnat liv, ja hela världar
Vi har läkt men är ärrade och att leva är också att lida

Nu finns så mycket att vara med om, att upptäcka på riktigt
Nu finns det där vindlande fantastiska som bara är gåvor och inga löften
Morgonluften i lungorna, hoppet och kärleken, vi ser det som är viktigt

Gloria

Lever dag för dag
Sån var inte alls jag
Såg det inte alls så förut
Då var det bara långsiktiga beslut
Nu är det inte stabilare än så
Krigade skiten ur mig för att vara två
Jag skadades på vägen och ännu ekar minnen
Men så småningom läker de rivna skinnen
Och man måste vara en kameleont
Men med dig ser jag en ny horisont
Även om allt är på liv och död och ingenting är lätt,
så funkar rupture and repair och vi kan inte vara mer rätt
Och det är fantastiskt hur vi möts och lär
Vilken ynnest att få älska och vara kär
Kärleken vänder till gloria från rekviem
Flätar samman och lugnar ängsliga nervsystem

Den behagliga fantastiska

Tänk så gärna jag skulle vilja vara den behagliga
Den fantastiska
Den praktiska
Den glada humoristiska
Den alltid snygga vältränade
Den sexiga
Den pigga
Den smarta och kloka
Den husliga
Den härdiga
Den effektiva
Den alltid kreativa
Den anpassningsbara
Den alltid självständiga
Den framgångsrika
Den balanserade
Den toleranta
Den modiga
Den tuffa
Men det är inte jag och jag tror att jag har gått vilse,
för jag har börjat tappa bort orden mellan raderna
Jag har börjat be om ursäkt för den jag är
Och utan riktiga skäl,
för jag ville slippa mitt ensamma ångestmausoleum
Blev en helt annan,
men råkade gilla den jag en gång var
Jag minns hem, trygghet, närhet och skratt
Inga outtalade ord som låg och skavde
och våra existensers självklarhet
Så ringer du som om du kunde läsa tankar
och lyfter enkelt upp orden mellan raderna
Håller dem i ljuset tills de spricker, och säger att du älskar mig
och det känns som skillnaden mellan att leva eller ej

Jag kommer alltid att kriga för den lilla människan

Det är märkligt hur människan fungerar
Men jag borde ju veta hur maskineriet roterar
Det är alltid när människor har problem i grupp
alla hjälpsamma dyker upp
Fast att vi vet styrkan i att vara fler
Det är de ensamma utsatta som folk inte ser
Kanske är det att hjälpen inte syns lika mycket
Kanske är jag synisk och elak nu
Men jag är ledsen jag är för trött för att sminka upp
Tycker att hela den här skiten verkar vara en kupp
Men oavsett så är det den lilla utsatta människan jag ser
Det är för den jag offrar och ger
Det där godhetsspelet för galleriet har jag genomskådat för länge sen
Kör spelet tills ni själva hamnar i den ensamma utsattas position
Jag kommer aldrig glömma den vidriga känslan
Jag har varit där flera gånger och känt mig så jäkla ensam
Stå på led och klappa händer
Återgå sen till ert och blek era tänder
Kanske höjer banken plötsligt räntan
och ni får leva i ängslig väntan

Vi tog en chans som dök upp, på älskandes vis

Vi lämnade kylan och landade i ett paradis
Vi tog en chans som dök upp, på älskandes vis
Du visade mig platserna där du blev kär i mig
Så magiskt, så fantastiskt att få vara där med dig
Det är så rätt, så lätt, med vår kemi
Vi har klarat helvetesresor och nu även pandemi
Vi gick på Balis stränder
och såg hur folk återvände till sina länder
Vi såg hur allt släcktes ned
Vi såg hur prioriteringen blev sned
Människoliv ställs mot människoliv
Viktiga beslut drunknar i Facebookkiv
I tider när vi bara borde visa klokskap och empati,
ser vi istället mammon och idioti
Vår resa gav oss inte bara kärleksfyllda minnen,
utan vi lärde oss att i kristid blir människor ifrån sina sinnen 

Där du skrev de vackra orden

Nu sitter jag här på andra sidan jorden
Nu sitter jag där du skrev de vackra orden
Nu får jag se och känna varje ord på riktigt
och det är så mycket större än så
Du ligger ännu och sover och jag ser solen gå upp
Jag vaknar alltid tidigt som den värsta tupp
Här på en ö utan för Bali i ett fantastiskt paradis,
är vi nu tillsammans och får allt och mer därtill
Jag ser så många vackra sidor av dig
Du tar fram så många av mig
Om du bara visste hur vacker du är
Om du bara visste hur du lyser
Jag vill vara vid din sida livet ut
Jag vill vara med dig tills allt tar slut
Just nu är världen utanför hemskare än vanligt
Människor är rädda och tänker på sig själva
Men jag vet att vår kärlek håller och vi kommer att palla
Vi har klarat så mycket och det kommer att hindra oss ifrån att falla