Ibland ligger jag på exakt samma frekvens
Jag försöker minnas hur det känns när jag inte når dit
Vibrationer som svänger för fort
eller för långsamt
och inte hittar en takt
utan väljer ensliga spår
Stunder då ensamheten är det enda jag når
Etikett: Livet
För att du låter mig älska dig
Du ler mot mig och säger
Nu inser jag hur hårt du har hållit uppe garden
Nu när allting är så lugnt och tryggt
ser jag hur du alltid hade så nära till flykt
Du har haft det svårt. Jag fattar ju
Men tänk hur fantastiskt vi har det nu
Jag svarar: Ja min älskling,
det har verkligen varit tufft
Åh vad du och jag har fått kämpa
Men vår längtan kunde inget dämpa
Ett mirakel i sig
Och här sitter jag nu med dig
För jag tolkade allt du sa
och var alltid beredd att dra
Men nu är vi här
och jag är så vansinnigt kär
För att du stannade kvar
och kämpade för det vackra vi har
Jag kysser dig och lägger till
För att du låter mig älska dig så mycket jag vill
För att du låter mig krama dig och vara nära så mycket jag vill
För att du verkar vilja göra det lika mycket tillbaka
och står kvar även om marken börjar att skaka,
och aldrig, aldrig stöter bort
Älskar, älskar som ett evighetsbloss
Tillsammans blev vi fria att kasta loss
Och vi kan ta oss vart vi vill
Ja faktiskt hur långt som helst
men kanske väljer vi att sitta still,
och allt blir ändå lika bra
Glittra åt mig, naturen
Glittra åt mig, naturen
Jag vet att ni gudomliga finns där
Åh som jag kände er runt omkring mig
Där jag satt vid graven
Satt där i värme och kyla
i ljus och mörker
och ni bäddade in mig
I er omsorg
Hällde ljus över mig
när det bara fanns mörka moln
Gav mig värme när det bara fanns is
Allhelgonahelg
Jag var där tidigt på morgonen
Ljusen hade jag redan och det var tur,
för han som har blomsteraffären var sur
Han öppnar inte tidigare för en allhelgonahelg
Nä bredvid en kyrkogård behöver man inte kunna sälj
Jag tog bort alla löven
Jag ställde dit alla ljusen
Jag ringde din mamma
Hon hälsade så gott
Det händer inte lika ofta att jag gråter
Inte längre varje dag,
det hoppas jag att du förlåter
Men där på pallen vid din plats blev det blött av tårar
Fan, fan hur det blev
Det var så mycket du borde ha sett
Fan vad jag skulle ha gett…
Jag har börjat hata den här helgen
Den här helgen då folk strömmar till
På platsen där jag så gott som bott
Där döden nästan tog mig med,
men där livet också tog fart
Gav mig hopp och sa att det kan vara underbart
Jag har börjat minnas hur din röst lät
Jag kan känna min hand på ditt bröst
Hur det kändes när det var du och jag
Chocken gjorde bilden vag
Men nu lever ditt minne
Gnistrar och blänker långt här inne
Till slutet på alla dagar då vi kanske ses igen,
och jag hoppas att det dröjer länge än.
Alldeles för ren, alldeles för rak
Jag är för reko för den här världen
jag vill inte säga att jag är klen,
men jag är alldeles för ren
Alldeles för rak
Sånt gör varje människa spak
Inte för att jag vill vara den som sårar
Jag vill verkligen inte skapa tårar,
utan för att jag blottar mig så
För att jag inte spelar spel och låtsas,
men det leder nästan till att jag krossas
En man jag mötte sa att de vuxna barnen och jobbet kommer först
Jag insåg så tydligt att han aldrig skulle stilla min törst
Det var ganska klart
Vi skulle alltså tydligen spelas ut
Jag fattade vad som låg på lut
Jag skulle aldrig få tillhöra hans flock
Jag hade bara träffat ännu en bock
Jag vände om direkt
Jag sökte efter anknytning, efter släkt
Jag måste stoppa allt energidränage,
ifrån dem som bara söker ett entourage
Sen till sist träffade jag rätt
Men aldrig nånsin att det blir lätt
Det är tydligen sån jag är
Sån jag blev efter allt det här
Sorgen och skräcken finns alltid med
Är alltid där när jag trillar ned
Måste svetsas samman
Mitt hjärta slår volter och skyndar på
vid minsta tanke på det vi har
Vad gör du med mig, du fina?
Vet du om att du är underbar?
Tiden tillsammans rusar bara förbi
Tänk vad vi slet och vad vi drog
Åtta månader tillsammans har vi haft
Vilken sabla tur att vi verkligen förstod
Man måste bygga ett hus ifrån grunden
för luftslott håller aldrig ihop
Man måste svetsas samman till enhet
för att kunna plana i femton knop
Jag vaknar i vargtimmen
Jag vaknar i vargtimmen
och stirrar ut i mörkret
Där dansar otäckheterna som kan hända
Där kommer ingen levande förbi
Där ekar orden som gör ont
Formerar sig till en gäckande ringdans
På en bräcklig is
Tusen trådar
Antenner och tentakler
Redo att läsa in
Stirrar ut i ödsligheten
Tusen vibrerande trådar
Känner in varenda vibration
Som om du har hört mig i sömnen
drar du mig till dig
Dränker allt det mörka
Låter alla sinnen få sitt
Ger inte tomheten någon plats
Låter det mörka försvinna och lösas upp i en flod
av den heta kärlekens glittrande läkande blod
Ifrån djupet i mitt hjärta
Jag vill gömma mig i din famn
Söker din närhet. Din hud
Men det är ifrån djupet i mitt hjärta jag vill mötas
Och det är där jag vill vara kvar
Jag hoppas att du ska känna
att där finns alltid en plats för dig
Där vi kan vara precis som vi är
Trasiga, tufsiga av livet,
men alltid starkt skimrande
i ljuset ifrån våra ögon
Ibland blir orden fel och kommer inte i samma takt
Men om våra hjärtan inte slutar att tala och höra
klarar vi varje dissonans i det vi sagt och inte sagt
Trygga basen ut ur bild
Jag kommer alltid skicka mera hjärtan
Kommer alltid att vara den som längtar först
Kanske är jag för känslig för nyanser
Men jag fasar för ett liv med ostillad törst
Inuti ett ensamt vilset barn
Trygga basen som försvunnit ut ur bild
Ropar ut i tomhet utan resonans
Tänk vad upplevelsen kan vara skild
Det måste väga lika tungt
Det måste finnas en balans
Ett givande och tagande
Om relationen ska ha någon chans
En relation som inte knutits an
Tänk om det klistret inte finns?
Tänk om det är krassare än jag tror?
Men är inte allt en förvrängd lins?
Är det inte en grym paradox ändå
Att ingenting vi får nånsin består
Att allt vi har kärt bara kan försvinna
Att vi inte kan gå igenom livet utan sår
Därför stannar jag nu upp och bara njuter
Njuter ödmjukt för att det inte blir bättre än så här
Låter livet rusa för fort och virvla mig runt
Ropar i mörkret och försöker lita på att du alltid är där
Ett andetag
Ett andetag. Ett fritt, ett ytligt, ett djupt, ett rosslande, ett kämpande.
Andetag som vågor.
Höga, låga, nästan obefintliga, små krusningar eller taggiga med vita gäss.
Andetag styrda av känslor. Varma, heta, svala, kalla, lugnande, oroande, taggiga, tryckande eller rivande.
Ett andetag i alla väder.
Klar himmel, sol och synlig horisont.
Täta betonggrå moln och ingen sol.
Molnig himmel men med synligt blått.
Stora svarta åskmoln fyllda av regn och blixtar.
Ett andetag ackompanjerat med en stadig puls.
Ingenting kan vara mer.
Ingenting kan vara större.
Ingenting kan vara viktigare än det.
Ett känsligt hjärta Hem 