Yogaandetag

Jag andas djupa yogaandetag
Jag ligger på golvet
För första gången på så länge
Känner jag att kroppens muskler
Släpper sitt grepp
Släpper sitt pansar
Jag kan andas med magen igen
I flera minuter får jag bara vara
Här på golvet duger jag
Kanske, kanske ljuger jag
Men just nu är det sant
Min kropp får flyta ut på golvet
Får bli ett med det
Får bli hur den vill
Även när den är helt still
Behöver inte anpassa sig
Behöver inte behaga
Bara andas
Bli ett med ett golv

Ett tålamod som har prövats för långt


Nu är jag kvinnan jag vill vara igen
Det var så länge sen
Tänk att det kan vara så lätt,
när man möter rätt
Humor och skratt
Faller inte längre platt
Möten jag ska vårda
Som jag ska spara på
Varför slösa bort tid på nån…
…som ändå inte kan förstå
Som att få av sig kläder
som suttit för trångt
Ett tålamod som har prövats för långt

Kvinnan idag

Kvinnan som bor i mitt hem
Som bor där idag
Hon vaknar pigg och glad
Gör precis som hon vill
Kan välja att bara sitta still
Sitter och skriver på ett fik,
och väljer sin egen musik
Tittar på filmer som hon själv har valt
Saker som borde varit egalt
Saknar inte kärleken hon trodde var grann
För man saknar sällan en riktig tyrann
Sakta, sakta bröts hon ner
Men inte numer
De mörka ringarna under ögonen försvann
Aldrig mer kommer hon offra sig för en man
Och rösten är inte längre konstlad och spänd
Och hoppet är tillbaka fast att hon blev bränd
I morse sjöng hon högt för full hals
Och ensam är hon inte alls
Är sprallig och busig som för länge sen
Och hon dansar och är vacker igen

Det var aldrig riktig kärlek

Det är så märkligt hur det kan försvinna
Kärleken jag trodde på var aldrig riktigt sann
Men jag är ok, mår faktiskt riktigt bra
Vaknar på morgonen och känner mig glad
Det var aldrig riktig kärlek
För kärlek försöker aldrig att härska
Jag minns dina kyssar och din åtrå
Men jag tvingades också att gå på tå
Din tysta aggressivitet som alltid dallrade under ytan
Den fick mig alltid att vara på min vakt
Det jag trodde var närhet, blev rent instrumentellt
Jag ville inte se det, men det blev inte längre speciellt
Man kan aldrig vara riktigt nära nån annan,
om man inte samtidigt kan vara trygg
Så när vi bröt upp till sist
var det en massa tid som vi mist
Jag känner bara lättnad över att slippa din kontroll
Känner bara att livet är så mycket lättare nu
Borde lyssnat bättre på hur dåligt jag har mått,
men vet nu att den här gången är det för gott

Dina ord sjunger inom mig

Du har väckt min längtan
Dina ord sjunger inom mig
Dina bilder skapar färger jag har saknat
Din längtan är också min
Det är som att vi målar på samma duk
Jag har aldrig mött dig
ansikte mot ansikte
eller ens känt din hud
Men jag har fått känna din puls
Min har du sannerligen fått att öka
På olika sidor av klotet
Befinner vi oss nu
Och ändå är vi så nära
Så nära, så nära som få

Aldrig, aldrig mer

Förlamningen har äntligen släppt och jag är fri
Jag ser framtiden oavsett med vem
Jag vet nu vem jag är igen
och aldrig, aldrig mer
ska jag krympa ihop och bli så svag
Jag ser nu fram emot varje dag
För livet är ren magi
och ska inte slösas bort
Det är så jävla kort
Får inte ödslas på tjafs
Nej mera kärlek vill jag ha
Blir det krångligt då kommer jag att dra
Herregud som det blev
Jag kan tåla mycket från rena hjärtan
men inte de som skyller smärtan
och blandar bort korten
Skyller ifrån sig och ser inte sig själva
Raka streck blir välvda
Händelseförlopp kastas om A till B blir C till B
Såna som räknar med den andres gråt
Såna som aldrig nånsin säger förlåt
Aldrig, aldrig mer
Aldrig, aldrig mer

Du sa att jag inte är lätt

Du sa att jag inte är lätt
och jag tror att du har rätt på nåt sätt,
för med dig blev det väldigt svårt
Att se tillbaka känns så hårt
Vi skulle aldrig ha gett det en chans till
Men hur skulle vi vetat då i april?
Livet är ett äventyr, men det är lugnet jag söker
Det verkar vara svårt att hitta, hur jag än försöker
Själen är trött och hjärtat likaså
Jag vill nu bara bromsa upp och se hur långsamt tiden kan gå

Mina armar under din tröja

Just när jag är som tröttast
efter en arbetsdag som blev för lång
Då ser jag dig framför mig
Ståendes väntades på mig
”Skynda dig för maten är klar!”
Känslan av dina läppar mot mina
Känslan av att allt med dig var perfekt
Mina armar under din tröja
Dina muskler under mina händer
Styrka omgärdat av värme
Just när jag har garden helt nere
Träffas jag i minnet
Mitt i solar plexus

Som öar

Utanpå såg det ut som att allt bara rullade på
Utanpå såg det ut som att det kunde gå
Men blicken i spegeln, den första man ser
Jag minns att jag tänkte att den aldrig riktigt ler
Jag minns att jag tänkte att jag är för känslig för det här
Den gången det blev rupture men inte riktigt repair
Jag vet att din bild var den som stämde allra bäst
Ja, jag tror att den skulle kunna hålla bra i test
Men vad hjälpte det när den gjorde mig så ful?
Livet behöver filter för att bli lite kul
Jag kände mig så oerhört sårad
och uppenbarelsen i spegeln var trött och fårad
Kanske är kärlek bara fläckvis och klistret heter tro
Eller är den som öar man förbinder med en bro?

I min egen värld av döda själar

I min egen värld av döda själar
Där kan jag ibland må så bra
Där kan jag vara så älskad
Där kan jag bara vara jag
Utan att någon ställer sig i vägen
Där får jag vara så särdeles fantastisk
Men så ibland ropar tystnaden
Ibland ropar den
och vill att jag ska åka hem
Men det är så svårt
för livet där ute
är inte alls som vårt