Det är svårt och konstigt

Det är svårt och konstigt i min nya värld
Men den är inte meningslös eller hopplös
Den kräver bara tid
Men under tiden
Tänker jag
Minns jag
Sörjer jag
Alla snäckor och pärlor
Sånt som inte kan visas upp som de var
För vem skulle ha tid och ork för det idag
Vem har ro att lägga sig med örat mot marken
Vem skulle orka lyssna med mig
Hur ska allt det där som har runnit mellan orden få plats
Vem kan förstå hur det är att längta hem
Hem till ett hem som inte längre finns
Och kanske aldrig har funnits
På riktigt

Livet är som en unghäst


Livet är lite som en unghäst
Ena stunden lugnt utan så mycket som en bris
I den andra vilt och bångstyrigt på alla sätt och vis
Utsätter en för tunga test
Även om man faller måste man sitta upp igen
Måste lära sig slappna av och inte sitta på spänn
Men måste också kunna falla mjukt vid eventuella kast
Strama skänklar och tyglar
Rak rygg och hälar sänkta i sina byglar
Alltid försöka bygga upp förtroendet som brast

För helt egen maskin

Jag andas nu ensam
För helt egen maskin
Men all kraft går åt
Jag har nu släppt taget
Taget om tanken
Tanken på att vara två igen
Jag släpper nu taget om den
Jag ville så gärna
Ville av hela min själ
Men priset blev för högt
Det som blev kvar av mig
Kvar av dig
blev smutsat och fult
Verkligt ohemult
Speglad av oförstående ögon
Det gör så väldigt ont
Så jag andas nu ensam
För helt egen maskin
Men all kraft går åt

Jag spanar och spejar efter hot

Jag spanar och spejar efter hot
men det verkar inte finnas någon bot
Jag vill få garantier om att jag inte ska drabbas av något mera ont
Jag vet att det är befängt men känslan är så stark
Hothjärnans molekyler är starkare än knark
Psykoterapeuten ler och säger att jag måste sluta
Men jag känner redan cravings efter nästa spruta
Därför spejar jag vidare efter garantier
Trots att jag vet att livet inte lovar något alls
och att dödens snara redan ligger runt varje hals
Och livet gör ändå som det vill
Ingenting håller sig still
Hur krampaktigt vi än vill hålla det kvar,
så rinner det iväg och väntar inte tills någon är klar

En livstid har gått

När jag träffar er igen
så var det så länge, länge sen
En livstid har gått
Omöjligt att beskriva hur jag har mått
Har genomgått tortyr
Prislappen blev dyr
Kostnaden går inte att hämta igen
Tröttheten är ingen hjälpsam vän
Varför det hände är en meningslös fråga
För vissa blir livet en större plåga
Men inte mindre viktigt eller meningsfullt
För vissa blir livet långtråkigt, för vissa tumult
Förändringen är så stor
Jag är inte längre den ni tror
Jag bär med mig erfarenhetens guld och diamanter
men livet slet mig hårt och skapade mjuka och vassa kanter
Men det är bara till för att skydda mig
och inte för att skrämma dig, dig och dej
Kanske blir alla kanter mjuka så småningom
men det är som det är, och får gå vilket som
Jag tänker inte be om ursäkt för det livet gjorde,
och ingen kan tala om för mig vad jag borde

Tvåsamhetens pris

För att få uppleva värmen
Av en människa
Måste man tydligen
Utplåna hela sitt väsen
Inte vara för kräsen
Glömma vem man är
Vem man har varit
Och den man ville bli
Så säger martyren inuti
Tappar alldeles fästet
Allting snurrar runt
Glömmer att du är på min sida
Och för det får du lida
Glömmer att situationen är helt ny
Blir rädd och vill bara fly
Kanske orkar du med
Kanske orkar du inte
Trodde aldrig att jag skulle bli så här
Att jag skulle undra om benen bär

Om jag finner ett frö


Tvåhundrafemton dagar har gått
Tvåhundrafemton dagar har jag överlevt
Jag vet nu hur svårt det är
Hur svårt det är för någon,
att älska någon som har förlorat kärleken innan den tog slut
Som en blomma som rycktes upp med rötterna innan den blommat klart
Men blomman är död och kommer aldrig tillbaka
Jag fattar det ibland
Blomman har för evigt slagit rot i mitt hjärta
Men ett hjärta har plats för många fler
Om jag finner ett frö så ska jag ta hand om det och låta det växa fritt

Moder natur kämpade för oss som led

Löven singlar till marken som gyllene mynt.
Kylan kan vi snart inte ignorera.
Jag lider med den tappra grönskan som kämpar för sitt liv,
men mitt helvetesår lindades in av värmen och av grönskan.
Moder natur kämpade för oss som led.
Gav oss värme, gav oss ljus och gav oss prunkande prakt.
Försökte tidigt att briljera och utvecklade sina talanger till fulländning.
Skyddade mig där jag satt på min älskades gravplats.
Pressade solstrålarna genom molnen och värmde mig.
Lät daggen gnistra medan morgondimman dansade runt mig.
Ännu i oktober dröjer sig värmen kvar.
Brittsomrar, bländar och kämpar in i det sista,
och tycks aldrig ge upp.
Om mig.

Med andra ser jag ett fönster

Med vissa ser jag inte annat än hinder
Med andra ser jag ett fönster
Där ser jag horisonten
Där ligger möjlighet till liv
Och så finns det någon speciell
med vilken jag kan andas
medan jag samtidigt tappar andan
Hänförs berörs och rycks med
Upptäcker bara mer och mer
Jag ber livet om ursäkt för mitt hat
Hänfört tittar jag nu på det som ligger på mitt fat
Ingenting är visst
I morgon har inte lovats mig
Jag gör ett hål i molnen
Öppnar en springa i hjärtat för dig

Mitt liv i dörröppningen


Livet i en dörröppning
Stressad
På väg
Hemmet som en livmoder som inte släpper taget
Något man måste göra sig fri ifrån
Något som kan sluka en
Barndomen förföljer
Alltid ett sista varv med ytterskorna på
För att inte fastna
För gott