Etikett: Livet

Det är så lätt att ta stora ord

admin1 kommentar

Det är så lätt att ta stora ord i sin mun
Det är så lätt att inte se att isen är tunn
Att bländas av solens gnistrande strålar
att missa att orden glider som tvålar
Det är så lätt att bara bestämma någonting
för att sen se att allt som lovades blev till ingenting
Det finns så mycket smolk
Så mycket egenheter hos folk
Som till sist gör att man inte står ut
Som gör att man inser att man slösar krut
Men det händer aldrig oss
Det händer andra som inte vågat kasta loss
Men vi vågar mer
Vi kämpar och ger
Ger oss ut på ett virvlande hav
och låter inte slumpen bestämma om något ska bli av

En brokig gobeläng

admin1 kommentar

Jag väver ihop mina levnadstrådar till en brokig gobeläng
Jag inser att väven kan bli hur som helst
För minnen rör sig hela tiden
och jag kan välja lite som jag vill
Jag väljer guld och glitter
En brokad till gobeläng
som en väldig himmel
över min säng

Det är ingenting

admin1 kommentar

Vi ska ut på ett hav
Vi vet inte hur vindarna bär
Jag ska bort ifrån alla vardagskrav
Men det största är att jag är
Mitt i ett liv
Mitt i närheten till en annan människa
Det är ett sånt gigantiskt kliv
Vi ska ut på ett hav
men det är ingenting
Det är ingenting jag inte kan klara av
Det är ingenting mot att ha haft sitt hem vid en grav

Hallå livet!

admin2 kommentarer

Hallå livet, jag hänger inte med
Karusellen tog ny fart,
men nu måste jag stanna upp
Jag måste invänta min skugga,
som ropar långt bakom mig
Jag har några långa meningar som måste tänkas klart
Hallå livet, jag måste hämta andan
Jag måste ställa mig på nåt som är högre
och blicka ner
Se så jag inte blir förvirrad och irrar iväg

Ju mer jag tänker på människan jag vill vara

admin1 kommentar

Ju mer jag tänker på människan jag vill vara,
desto mer inser jag att det bara blir längre dit
Att vara den där människan
Hon som möter alla mjukt
Som finns där när de behöver
och låter människor tala till punkt,
även när de aldrig slutar prata
Som nyfiket söker ta reda på vilka de är
Inte fastnar i sitt eget
Som vänligt möter frågor,
utan att se hot
Hon som är lagom engagerad,
med en lika lagom analys
Som lätt kan överse med plumpheter
och människors narcissism
och att de helt struntar i ditt
Hon är inte jag
Hon blir nog aldrig nånsin någon som är jag

Platsen där du vilar

admin1 kommentar

När solen strilar ned genom träden
och daggen lyser silver
och dimman dansar på ängarna
tänker jag på platsen där du vilar
där jag satt dag efter dag
Nu sitter jag på tåget och längtar dit
Det är som att du knuffar bort mig varje gång jag nu går dit
Det är som om du försöker säga
Gå nu vidare och lev ditt liv!
Men du fattar inte att platsen hör till
Förbinder det gamla och det nya
Det är hugget i sten
Och kan aldrig suddas ut

Jag börjar tro på riktigt nu

admin1 kommentar

Längtar hem till dig som kompassnålen pekar på
Jag räds inte de ofantliga orden, jag älskar dig så!
Min fina med din outgrundliga blick
Tänk vilken otrolig människa jag fick
Du kloka, starka vackra man
Som visar mig vägen och vad kärlek kan
Våra händer börjar hitta av sig själva
Så härligt att de alltid får marken att skälva
Jag börjar tro på riktigt nu
Den jag alltid vill vara med är du
Med dig är jag inte ensam utan alltid vi
Det finns inga gränser för hur bra det kan bli

Jag undrade över din kyla

adminLämna en kommentar

Din blick är flera tusen år
Du stryker mig över mitt hår
Dina ögon ser rakt in i mig
Men det är jag som väljer att öppna fönstret för dig
För det är sån jag vill vara
Nåt annat kan jag inte klara
Men du ser ännu längre än så
Säg mig vad tänker du på?
Vad förde oss hit
Så olika men ändå
så otroligt lika
Är vi
Är vi
Nu… Nu…Nu…
Jag undrade över din kyla
var den i botten varm eller kall?
Jag vet nu säkert att den är varm
Det känns när jag ligger på din arm
Jag önskar att jag kunde vara så
Livet blir så mycket enklare då
Varm med förmåga till kyla
när vargarna börjar yla
Men sån är inte jag
Och jag tänker att nu är jag bara jag
Men…Men… Men…
Så kan man inte tänka när man är två
Det är bara sånt folk hittar på
Det händer hela tiden att människor helt ändrar gestalt
För den som verkligen älskar offrar nästan allt…
För ännu en liten bit av paradiset
Tryggt inlindad i det rosa diset

Det är inte självklart

admin1 kommentar

Det är inte självklart
Inte ännu för mig
Jag räds orden
Jag räds tonfallen
Jag tror att de kan döda allt
Jag skälver av rädsla
när röster blir kalla
Som om kylan är det sanna
Något jag har fruktat
Det är inte självklart
att vi sitter ihop
Och inte enkelt kan brytas loss

Tröttheten

admin1 kommentar

Jag sitter här mitt i tröttheten
Den smög sig liksom på
Jag har nog haft den ganska länge
men nu noterar jag den mer än då
Då infernot var mitt enda umgänge
Jag känner den dova värken
Som ekon från det hemska onda
Livet lämnar märken

Jag sitter här med tröttheten
och ser allt med grövre pixligare korn
Ser på gamla bilder, där vi sitter i grupp
Ser oss högt upp i ungdomens torn
Känner tyngden i hjärtat som kärleken håller upp
Ser hur många som har fallit bort
Känner bräckligheten överallt
Dansa! Dansa! Dansa! Allt är så kort!