Åh hur min hjärna kokar av allt du ger
Åh hur du får min värld att se annorlunda ut
Glädjande serotonin och dopamin och med härligt lugnande oxytocin
När vi är ifrån varann knarkar jag på bilder av dig som om de vore heroin
Jag vill inte att du ska tro att jag inte har något liv
Jag vill inte stå som ett stjärnögt fån och göra mig liten
Jag vill inte att du ska tro att du är den enda på jorden
Vill vara stolt och stark, men inte ens jag tror på de orden
När vi är tillsammans åker vi tidsmaskin i överljudshastighet
Och allt jag vill är tillbaka
Men sen är jag åter i det grå
Varför måste det vara så?
Jag vill bara vara med dig tills allt tar slut
Det pirrar i magen och hjärnan ropar: Gör det igen! Gör det igen!
Dansar på slak lina högt upp i det blå
Hothjärnan protesterar, men jag struntar i hur det kan gå
Ju högre upp desto svårare fall
Kan leva tryggt och förutsägbart, utan risker och ensam
Men jag har hellre älskat och blivit älskad en gång till i livet
I dagsljus och medvind känns valet givet
Men jag ska inte slå i någon att det är så lätt,
för någon som inte kan tysta hjärtats röst
Någon som inte kan ljuga och lägga locket på
Någon som jag som måste bli förstådd och förstå
Jag fattar att jag kan verka komplicerad
men egentligen är jag ju helt transparent
Jag vet att för vissa är att visa känslor inte fint
men det jag ger kommer ifrån hjärtat och är genuint
Nej jag tycker inte att jag är så komplicerad
och att kraven är för höga, för det finns inget alternativ
Jag söker inte efter ett liv med fester och extas
men jag längtar och behöver få vara i hälsosam sociostas
Kanske faller jag djupare än de flesta
men jag tror att jag också flyger högre
Det är något med mig och mitt nervsystem
som är känsligt för folk som vill trycka undan problem
Därför vill jag fortsätta åka tidsmaskin med dig i överljudshastighet,
där vi lär oss vårt eget språk och träter om färgernas namn
Där livet gnistrar och glänser och inget är vanilj
Där vi är en liten men alldeles makalös familj
Ett känsligt hjärta Hem 