Transformation

Morgonen håller kvar mörkret
Och det har jag också gjort
För det var allt jag såg
Nu ser jag gryningen före morgonen själv
I det dova mörkblåa skenet vilar ljuset
Det bidar bara sin tid
Liksom vattnet på marken
Det kommer förr eller senare frysa till is
Det är vinter och därmed dess rättighet
I pölarna simmar upplösta snöflingor
Ständig transformation
Jag, däremot, har inte velat transformeras
Men det är ju det jag har gjort hela livet
Så synd att jag kämpade förgäves med att hålla kvar
När förändringen är själva livet och nuet allt vi har

Euphrezyne Ettkansligthjarta.se

Livet med dig är en resa där fartvinden smeker våra kinder

Livet är en resa
Ja för oss är det sannare än nånsin
Sen vi sågs har vi rest och gjort
och allt har gått så fort
Om vi fortsätter så här kommer vi vara gamla och grå
För tiden snurrar fortare än någon kan förstå
Vi är på en vindlande resa där fartvinden smeker våra kinder
och tårar våra ögon av skratt
Tänk att se det dagas på vilka platser vi vill
Tänk att få färdas fort eller bara ligga still
Långt ute på en udde på en ö
Ser jag höstvyer fast att det borde vara snö
Nu målar gryningen himlen och havet i ännu en nyans
Tänk att det verkligen gick att få en andra chans


Vi vaknar upp någon helt annanstans

Vi vaknar upp någon helt annanstans
Vi vaknar upp där vi stannade för natten
Det känns förbjudet
Som om vi har rymt
Rymt ifrån stadens slammer
Dess ständiga oroliga hetsiga förändring
Staden där politiker fullständigt har tappat sin grund
Vi vaknar upp vid en strand långt borta ifrån allt det där
Vi är fria
Fria att se på hela den där idiotin utifrån
Det är en lyx få förunnat
Kanske måste det till en katastrof
En personlig apokalyps
Kanske måste det till att man nästan dör
Kanske måste det till att man nästan både förtär och förtärs
För att kunna älska på nytt och se världen som den är
Se att den bara är nu
Se att den är lika bräcklig som vi
och att den bländar med sin skönhet
om vi bara stannar upp

Vi ska vandra längs långa stränder

Vi ska vandra längs långa stränder
Vi ska älska och hålla händer
Äntligen få somna och vakna tillsammans varje dag
Tanken svindlar, jag har det bästa man kan ha
Vi ska gå där på sanden där du skrev till mig
Vi ska gå på marken där du läste texten till dig
Längtan har nästan varit plågsam, men så inser jag att den är en del av allt
Längtan behövs för den fanns med från början, och förstärker glädjen tusenfalt
Filmen om oss har bara börjat och tankarna bara svindlar runt, runt
Jag ropar: ”Det här är galet!” Du svarar: ”Nej det är tvärtom väldigt sunt!”

Åh låt mig leva lite till

Åh låt mig leva lite till
För nu har jag börjat att gilla det så mycket
Låt mig få vakna till den här glittrande magiska världen
Låt mig få känna mannen jag älskar tätt intill
Åh låt mig bara lite till
Låt mig få leva på solsidan ännu en tid
Jag är inte beredd att ta farväl
För inuti brinner en eld och den säger
”Jag har energi så jag kan ta dig vart du vill”
Så snälla låt mig leva lite till

Min stund i paradiset

Det är som att livet bäddar in
Skyddar mig
Som om det vill kompensera för allt hemskt
Varje stund är nu och jag fylls av tacksamhet
Och det handlar inte om piedestaler
Som det gjorde förut
Jag ser och förundras
Inser att jag har min stund i paradiset
Gör det för att jag har varit i helvetet
Vet att jag kan hamna där igen
Inget är givet
Men allt är stilla
Och jag behöver bara sträva om jag vill
Det är allt
Allt är nu