Gloria

Lever dag för dag
Sån var inte alls jag
Såg det inte alls så förut
Då var det bara långsiktiga beslut
Nu är det inte stabilare än så
Krigade skiten ur mig för att vara två
Jag skadades på vägen och ännu ekar minnen
Men så småningom läker de rivna skinnen
Och man måste vara en kameleont
Men med dig ser jag en ny horisont
Även om allt är på liv och död och ingenting är lätt,
så funkar rupture and repair och vi kan inte vara mer rätt
Och det är fantastiskt hur vi möts och lär
Vilken ynnest att få älska och vara kär
Kärleken vänder till gloria från rekviem
Flätar samman och lugnar ängsliga nervsystem

Nu ligger du ensam på sjukhuset

Inte nog med att du fick jävla, jävla satans cancer skit
Sen kom den där äckliga coronavirus-vidrigheten hit
Och det är lätt att se hur människoliv vägs mot människoliv,
men låt oss inte gå dit
Men nu ligger du kvar på sjukan efter strålning och får inte ta emot besök
Det är så jävla orättvist efter alla dina försök
Men inte fan bryr sig livet och inte fan bryr sig döden
Det är obegripligt att förstå människors öden
Det är bara så jävla fel, det är bara så jävla, jävla fel
Och inget kan man göra för att laga dig och göra dig hel
Jag kan bara berätta att jag tror att du lever och gjorde
så mycket gott och på ett sätt som många fler borde
Vissa människor strålar starkare än andra och du är en av dom
Du har ett hjärta som är större och bryr sig om
Jag känner mig så maktlös här på distans
Tycker att det mesta saknar relevans
Men jag finns här och tänker på dig vad det nu kan vara värt
Tänk dig att jag målar hela världen din i glitter och skärt
Älskar dig fina svägisen min
I tanken håller jag alltid handen din

Den behagliga fantastiska

Tänk så gärna jag skulle vilja vara den behagliga
Den fantastiska
Den praktiska
Den glada humoristiska
Den alltid snygga vältränade
Den sexiga
Den pigga
Den smarta och kloka
Den husliga
Den härdiga
Den effektiva
Den alltid kreativa
Den anpassningsbara
Den alltid självständiga
Den framgångsrika
Den balanserade
Den toleranta
Den modiga
Den tuffa
Men det är inte jag och jag tror att jag har gått vilse,
för jag har börjat tappa bort orden mellan raderna
Jag har börjat be om ursäkt för den jag är
Och utan riktiga skäl,
för jag ville slippa mitt ensamma ångestmausoleum
Blev en helt annan,
men råkade gilla den jag en gång var
Jag minns hem, trygghet, närhet och skratt
Inga outtalade ord som låg och skavde
och våra existensers självklarhet
Så ringer du som om du kunde läsa tankar
och lyfter enkelt upp orden mellan raderna
Håller dem i ljuset tills de spricker, och säger att du älskar mig
och det känns som skillnaden mellan att leva eller ej

Krasch bang en svacka

Jag vet att det virvlar runt miljoner
Miljoner av alla förbannade hormoner
Jag vet att jag har en begriplig svacka
Jag vet hur viktigt det är att snacka
Men genom det svarta filtret hittar inte orden fram
Istället blir det yxigt och jag blir dramatiskt känslosam
Men värst är skräcken som växer sig stark
Som att vandra på rämnande mark
Det är lätt att säga att jag ska rycka upp mej,
när man inte ser elände och död i varje grej
Det är så mycket mörker nu
Men där finns ändå du
Jag ser dig och håller dig så hårt
Och jag fattar att det är riktigt svårt
Men snälla håll ut, för jag fattar ju att det är en svacka,
och jag anstränger mig för att inte smita och backa
Jag är hellre ärlig och rak
För jag föredrar högt till tak
Men framförallt behöver jag en öppen famn
Och just nu behöver jag en stilla hamn
Där jag bara kan va
Tills natten blir till dag
och framtiden ligger där igen och glänser
och bara bjuder på sina magiska influenser

Vi tog en chans som dök upp, på älskandes vis

Vi lämnade kylan och landade i ett paradis
Vi tog en chans som dök upp, på älskandes vis
Du visade mig platserna där du blev kär i mig
Så magiskt, så fantastiskt att få vara där med dig
Det är så rätt, så lätt, med vår kemi
Vi har klarat helvetesresor och nu även pandemi
Vi gick på Balis stränder
och såg hur folk återvände till sina länder
Vi såg hur allt släcktes ned
Vi såg hur prioriteringen blev sned
Människoliv ställs mot människoliv
Viktiga beslut drunknar i Facebookkiv
I tider när vi bara borde visa klokskap och empati,
ser vi istället mammon och idioti
Vår resa gav oss inte bara kärleksfyllda minnen,
utan vi lärde oss att i kristid blir människor ifrån sina sinnen 

Där du skrev de vackra orden

Nu sitter jag här på andra sidan jorden
Nu sitter jag där du skrev de vackra orden
Nu får jag se och känna varje ord på riktigt
och det är så mycket större än så
Du ligger ännu och sover och jag ser solen gå upp
Jag vaknar alltid tidigt som den värsta tupp
Här på en ö utan för Bali i ett fantastiskt paradis,
är vi nu tillsammans och får allt och mer därtill
Jag ser så många vackra sidor av dig
Du tar fram så många av mig
Om du bara visste hur vacker du är
Om du bara visste hur du lyser
Jag vill vara vid din sida livet ut
Jag vill vara med dig tills allt tar slut
Just nu är världen utanför hemskare än vanligt
Människor är rädda och tänker på sig själva
Men jag vet att vår kärlek håller och vi kommer att palla
Vi har klarat så mycket och det kommer att hindra oss ifrån att falla

Vi ska vandra längs långa stränder

Vi ska vandra längs långa stränder
Vi ska älska och hålla händer
Äntligen få somna och vakna tillsammans varje dag
Tanken svindlar, jag har det bästa man kan ha
Vi ska gå där på sanden där du skrev till mig
Vi ska gå på marken där du läste texten till dig
Längtan har nästan varit plågsam, men så inser jag att den är en del av allt
Längtan behövs för den fanns med från början, och förstärker glädjen tusenfalt
Filmen om oss har bara börjat och tankarna bara svindlar runt, runt
Jag ropar: ”Det här är galet!” Du svarar: ”Nej det är tvärtom väldigt sunt!”

Två år sen du lämnade oss

Det har gått två år sen nu
Två år, älskade du
Den här dagen jag hatar allra mest
Den som blockerar och förlamar mig
Får mig att minnas hur jag klippte mitt hår och flätade runt din handled
Den bottenlösa sorgen i vår älskade ögonsten
Vi saknar dig varje dag där vi vandrar på en annan gren
Det känns som igår och evigheters evigheter
Vi fick verkligen smaka på livets vidrigheter
Det hemskaste av det hemskaste bara hände
Tog ingen notis om konsekvenserna
Och vi ritade om referenserna
Och dem har vi kämpat med sen dess
Älskade, jag tycker att vi har kämpat på riktigt bra
Jag tror att du skulle varit stolt om du sett mig och knallhatten i dag
Och det tror jag att du gör.
Jag tror att du finns här där vi är, älskade du
Jag har ett bra liv. Jag är lycklig nu
Men jag är också trött på ett sätt,
som jag inte är säker på någonsin försvinner
Och när man ser tillbaka är det alltid kärleken man minns
Är man trött måste man vara desto mera rädd om kraften som finns
Då måste man se allt det vackra som livet ger
Glädjas och sjunga och skratta för full hals
och skilja på det som inte har någon betydelse alls

När mjukt började möta hårt

Jag minns hur det kändes när mjukt började möta hårt
Vad annat kan jag säga än att det blev svårt
Jag minns känslan av att det var självklart att det bra skulle ta slut
Jag minns också att jag tänkte att det inte fanns någon väg ut
Det är så här det kommer vara från och med nu
Ingen kommer kunna ge mig glädje som du
Det var så jag tänkte tills nu, tills nu, tills nu
Men älskling jag vill att du ska veta att jag skrattar nu igen
och jag har börjat tänka på att det finns ett sen
Jag skrattar ifrån djupet av hjärtat och gråter lika intensivt
Det är inte längre maniskt och inte heller depressivt
Jag har nu min fyr i mörkret, precis som du, en allt i en
Jag har nu någon som är så ofantligt mycket mer än bara en vän
Vi har så kul och passar varandra så åh, åh, åh
Häromdagen cyklade vi på en bicycle gjord för två
Cyklade och skrattade genom stan och gick på konsert
och älskling vet du, att jag är så himla kär
Och jag känner att du också vill det här
Och tro mig, jag ser er alla hur ni står där
Ser hur ni står där i ljus och glitter
till ljudet av mitt fnitter

Allt det där ni inte hann

Det var vi som fick leva
Vi vet inte hur länge
Men så länge vi förmår och så bra vi kan
Och vi ska försöka göra allt det där ni inte hann
En make och dotter fick lämna för tidigt
Vilken rättvisa fanns det i det?
En pappa och en hustrus förtvivlade skrik
Och världen blir sig aldrig mera lik
Men livet gav lusten och längtan tillbaka
Följde tålmodigt med på krokiga irrande vägar
Redo att starta en förunderlig kemisk reaktion,
när vi äntligen möttes i interaktion
Det underbara som regnar ned över oss
som skiner över hela vår horisont
Det som nu ges till oss som ur ett ymnighetshorn
fångar vi upp som de dyrbaraste korn