Jag vet att jag borde förstå

Jag vet att jag borde förstå
Men jag känner mig avvisad ändå
Det är så sorgligt att känna såhär,
men ingen vill väl vara till besvär
Vi kastas mellan för mycket och för lite
Jag är trött nu och vet varken ut eller in,
men vet att jag vill vara din
Ville inte bli en porslinspjäs som plockas fram ibland
Var så rädd att relationen skulle rinna iväg som sand
Det är så lätt att se när man tittar utifrån
Låt oss nu bada i alla klyschor som vi kan
Låt oss inte slita på varann
Man måste älska sig själv innan man kan älska nån ann
Kanske ska man leva ensam och inte ha nån man
Ensam är stark
Då går man på säker mark
Tiden läker alla sår
De där klyschorna passar inte på mig
Jag kommer alltid vilja vara en tvåsam tjej
Och mina känslor kommer jag inte trycka bort
Jag tänker inte kapsla in mig och bygga fort

Fan vad det ska vara svårt

Jag känner att jag har trängt mig på
och det har tagit så
Jag gjorde mig skyldig till att så intensivt vilja vara sann och nära
Dum nog att tro att det alltid skulle vara enkelt som när vi båda var galet kära
Jag är nog en konstig, besynnerlig sort,
men livet är så jäkla kort
och jag kommer aldrig att vara så ung och vacker som idag
och ingen vet vad som händer om ett tag
och imorgon är jag en dag äldre
imorgon är idag för evigt förlorad
Söndergråtna dagar
Obegripliga otrygga dagar
De vill jag ha bakom mig
Jag vet, jag lägger press på dig
Aldrig mer ska jag bli så svag och tro att någon annan
Tro att någon annan
Tro att någon annan
Aldrig mer
Någon som inte ser
Jag skiter i happenings, presenter och rosor
Fråga istället hur jag mår och kolla in mina nya trosor
Min fasa är att jag blir ensam när jag är två
Att sitta med någon som inte kan förstå
Som inte vill veta vem jag är,
som inte orkar göra sig besvär
Nu måste jag hitta tillbaks till den jag var,
för jag sveptes med av en storm som var alldeles underbar
Och jag klamrade mig fast så hårt
Fan, vad det ska vara svårt
Jag öppnade hjärtat helt, men borde kanske bara ställt på glänt
Borde kanske inte varit så helt ärlig med vad jag känt
Men jag kan nog inte vara sån även om jag försöker
Sitter nu på balkongen och känner hur det bränner i halsen när jag röker
Hjärtat berättar sanningen för mig
Slår så hårt för dig

Du har mig

Du har mig här, du har mig som jag är
Du har mig för evigt om du vill ha mig nära
Nära ditt hjärta och hud mot hud
På samma frekvens och altitud
Du har mig om du tål att höra hur mitt inre ser ut
Om du tar emot min öppenhet som en gåva
och du måste lova
att du aldrig vänder den mot mig som en kniv
För fejk har ingenting att göra i mitt liv
Du har mig om du kan ge och ta ett förlåt
Om du ser mina känslor som något fint
Om du värderar sånt som är genuint
Du har mig om du vårdar vår glöd som det vackraste som finns
Du har mig om du ser mig genom kärlekens lins
Då är jag beredd att bekämpa inre strider
Då har du mig i oändliga tider

Glädjen är bara gnistor

Jag älskar, jag älskar dig
Älskar dig även när du tappar tålamodet på mig
Älskar dig när du är svår att förstå
Älskar dig när du är svår att nå
Älskar dig när du är mig så nära
När du påminner mig om att vi håller på att lära
Älskar dig när dina ögon möter mina
Jag har varit som en strykrädd hund
Sett hot och faror i varenda stund
Och allt jag vill är att få ha det lite bra
Och det jag behöver, det har jag idag,
men jag har krigat mig igenom så mycket
Jag har tagit så himla mycket stryk
Nu när jag trodde att allt skulle vara så lätt
Nu när jag trodde att jag hade hittat ut,
då påminner mig livet om att det aldrig tar slut
Det blir aldrig klart
Det blir aldrig stadigt underbart
Glädjen är bara gnistor som lyser upp himlen en stund
Och allt däremellan få man ta dag för dag
timme för timme, och när det är som värst, minut för minut
Jag får stå ut med att inte veta vad som finns bakom nästa knut

Orosfjärilar

Orosfjärilar flaxar
Hotkråkor kraxar
Ett uteblivet leende
Ögon som inte ser
Jag undrar och oroar mig mer
Sitter jag här på falsk premiss,
bakom solig grönskande paradisisk kuliss?
Så nära ligger sorgligt ensamt mörker
Så lätt fladdrar hjärtats kamrar
Så hårt kan jag känna att det hamrar
Hothjärnans varnande finger
En smekning släpper in så mycket ljus
Ett jag älskar dig, värmer upp ett helt hus

Märkligt lätt

Nu är sommaren äntligen här i all sin prakt
och jag längtar så efter min semester
och jag ska verkligen försöka göra det jag har sagt
Dagarna blir redan mörkare igen som du sa,
men den här gången känns det märkligt lätt
för jag vet att jag kommer möta mörkret med dig
och du lyckas skapa ljus överallt på nåt märkligt sätt
Allt vi har tagit oss igenom har gjort banden starkare
Över frustrationen segrade passionen, och vår framtidsambition
Det behövdes vilja till förändring, förståelse och mod
Och det krävdes en del tårar och både klister och solution
Jag vill bli gammal med dig
Jag vill vakna upp vid din sida och både dela och vara hel i min halva
Jag vill vara en del av en härlig synergi
Vill dela skratt och glädje, men även vara där för dig som en lindrande salva

Syre och napalm

Jag fick ett litet hörn av världen att landa på
En liten flik av allt det vackraste
Jag fick leva lite till och andas syre och napalm
Jag drar in sagolika dofter men också unken kvalm
Förälskat virvlar jag runt och andas in din kärlek
Krampaktigt klamrande lärde jag mig sakta att släppa taget
Balanserar på glädjesträngar ovanpå ångestskriken
När jag vaggar mitt inre barn släpper paniken
Bär i magen nya och gamla sorgeklumpar,
men njuter nu av stunden och fångar gyllne glitter
Vi kan inte älska på mitt sätt, men på vårt
Även det godaste vackraste liv måste få vara svårt
Att leva ett liv utan att ställa de tuffa frågorna
Det vore helt otänkbart för mig
Jag vill leva helt och sant
Något annat är inte intressant
Det finns ett pris för att inte bara stänga av och trycka undan
Men för mig vore alternativet att bara leva på låtsas
Nu när pesten härjar med corona och cancer
tänker jag ta tillvara på alla chanser

Allt ska vara stabilt

Jag vill att allt ska vara stabilt och som det är
Jag vill ha garantier, jag vill att allt ska vara så här
En trygghet jag en gång hade inuti och utanpå
Åtminstone trodde jag att det var så
Men det fanns bara i min fantasi
Det jag jagar är en utopi
Men där dansar jag
Där är jag bra Där är jag bra Där är jag bra
En smekning alltid inom räckhåll
Inga dolda intentioner i bakhåll
Mina vänner säger vi känner inte igen dig
Du är inte samma drivna självsäkra tjej
Jag vet inte vad som hände
Varför det vände, var det för jag kände så mycket elände?
Vart tog jag vägen?
Jag måste leta upp mig
Måste räta upp mig
Nä nu backar vi bandet, nu backar vi bandet i det här märkliga landet
Jag måste ta nya tag
i morgon är en ny dag
men lika bra att börja redan idag

Farväl i rosa

Jag fattade ju att det inte skulle gå
Någonstans fattade jag det för länge sen
Men sen händer något med hjärnan
och den börjar lägga till, dra ifrån och stänga igen

Den snickrar ihop något som ska göra att man står ut
och jag fick ju dina mess på telefon
och sen när det som kallas verkligheten kom i kapp,
så låg du för döden och så sänktes ridån

Och vi förlorade igen
Du dog fast att du är så levande, Tingeling
Då hade du kämpat så hårt i två hela år
Slagits så hårt i din ensliga boxningsring

Vi tog farväl i rosa, i en vacker minnesstund
Du fortsätter att ge kraft
Du sprider ditt magiska Tingelingpulver
sånt jag önskar att jag själv hade haft

En av dina allra käraste sa,
Hon fick mig att resa mig när jag borde ha varit helt kraftlös
En människa lever vidare i alla möten och minnen
Jag minns dig varm, vänlig, omtänksam och opretentiös

Nu dansar du omkring i en av de där coola klänningarna
och på fötterna har du dina Converse med klack
och du skrattar och pratar med den där rösten som var så mjuk
och allt jag vill säga dig är egentligen bara TACK! ❤️  ❤️  ❤️

I överljudshastighet

Åh hur min hjärna kokar av allt du ger
Åh hur du får min värld att se annorlunda ut
Glädjande serotonin och dopamin och med härligt lugnande oxytocin
När vi är ifrån varann knarkar jag på bilder av dig som om de vore heroin

Jag vill inte att du ska tro att jag inte har något liv
Jag vill inte stå som ett stjärnögt fån och göra mig liten
Jag vill inte att du ska tro att du är den enda på jorden
Vill vara stolt och stark, men inte ens jag tror på de orden

När vi är tillsammans åker vi tidsmaskin i överljudshastighet
Och allt jag vill är tillbaka
Men sen är jag åter i det grå
Varför måste det vara så?

Jag vill bara vara med dig tills allt tar slut
Det pirrar i magen och hjärnan ropar: Gör det igen! Gör det igen!
Dansar på slak lina högt upp i det blå
Hothjärnan protesterar, men jag struntar i hur det kan gå

Ju högre upp desto svårare fall
Kan leva tryggt och förutsägbart, utan risker och ensam
Men jag har hellre älskat och blivit älskad en gång till i livet
I dagsljus och medvind känns valet givet

Men jag ska inte slå i någon att det är så lätt,
för någon som inte kan tysta hjärtats röst
Någon som inte kan ljuga och lägga locket på
Någon som jag som måste bli förstådd och förstå

Jag fattar att jag kan verka komplicerad
men egentligen är jag ju helt transparent
Jag vet att för vissa är att visa känslor inte fint
men det jag ger kommer ifrån hjärtat och är genuint

Nej jag tycker inte att jag är så komplicerad
och att kraven är för höga, för det finns inget alternativ
Jag söker inte efter ett liv med fester och extas
men jag längtar och behöver få vara i hälsosam sociostas

Kanske faller jag djupare än de flesta
men jag tror att jag också flyger högre
Det är något med mig och mitt nervsystem
som är känsligt för folk som vill trycka undan problem

Därför vill jag fortsätta åka tidsmaskin med dig i överljudshastighet,
där vi lär oss vårt eget språk och träter om färgernas namn
Där livet gnistrar och glänser och inget är vanilj
Där vi är en liten men alldeles makalös familj