I min säng sent på kvällen ligger jag vaken
Natt och morgon är allra värst
Då saknar jag som mest att ligga bredvid dig naken
Jag går ut i köket och dricker vatten
Jag ser ensamma bokade möten
Almanackan stirrar mot mig i natten
Tider till kuratorn och psykoterapeuten för att tala om dig
Jag har tröttnat på att önska att få ett endaste litet tecken
Något som ger bevis på att du inte helt har lämnat mig
På dagarna sitter jag vid din grav och berättar allt sånt,
som du kanske redan hört om du verkligen är med mig
Jag önskar så hårt att du ändå ska vidga min horisont
Allt vi inte hann
Allt vi inte pratade om
Tiden bara rann
Hur ska jag nu veta
Hur vill du att jag ska leva?
Det är för sent för att leta
Snälla, snälla ge mig ett litet tecken
Jag famlar i ett mörker
Tomheten är den värsta skräcken
Ett känsligt hjärta Hem 