Allt ska vara stabilt

Jag vill att allt ska vara stabilt och som det är
Jag vill ha garantier, jag vill att allt ska vara så här
En trygghet jag en gång hade inuti och utanpå
Åtminstone trodde jag att det var så
Men det fanns bara i min fantasi
Det jag jagar är en utopi
Men där dansar jag
Där är jag bra Där är jag bra Där är jag bra
En smekning alltid inom räckhåll
Inga dolda intentioner i bakhåll
Mina vänner säger vi känner inte igen dig
Du är inte samma drivna självsäkra tjej
Jag vet inte vad som hände
Varför det vände, var det för jag kände så mycket elände?
Vart tog jag vägen?
Jag måste leta upp mig
Måste räta upp mig
Nä nu backar vi bandet, nu backar vi bandet i det här märkliga landet
Jag måste ta nya tag
i morgon är en ny dag
men lika bra att börja redan idag

Jag har valt

Jag har valt
Jag valde dig
Jag kommer aldrig att svika dig
Jag ser alla versioner av dig
och det som format dig till den du är
Och i alla dom är jag så vanvettigt kär
Men bli för fan aldrig kall, aldrig kall, aldrig kall
för kyla dödar mig snabbare än nån kan tro
Skrämmer mig och ger mig ingen ro
Stäng mig aldrig ute, för där kan jag inte andas
Sorg och ilska får aldrig sammanblandas
Hamna aldrig någon annanstans än där du vill förstå
För rupture and repair är ju det vi vill nå
Plocka ut alla taggar
För de är dom som verkligen sabbar
Jag valde dig
Du valde mig
Ödet valde oss

I överljudshastighet

Åh hur min hjärna kokar av allt du ger
Åh hur du får min värld att se annorlunda ut
Glädjande serotonin och dopamin och med härligt lugnande oxytocin
När vi är ifrån varann knarkar jag på bilder av dig som om de vore heroin

Jag vill inte att du ska tro att jag inte har något liv
Jag vill inte stå som ett stjärnögt fån och göra mig liten
Jag vill inte att du ska tro att du är den enda på jorden
Vill vara stolt och stark, men inte ens jag tror på de orden

När vi är tillsammans åker vi tidsmaskin i överljudshastighet
Och allt jag vill är tillbaka
Men sen är jag åter i det grå
Varför måste det vara så?

Jag vill bara vara med dig tills allt tar slut
Det pirrar i magen och hjärnan ropar: Gör det igen! Gör det igen!
Dansar på slak lina högt upp i det blå
Hothjärnan protesterar, men jag struntar i hur det kan gå

Ju högre upp desto svårare fall
Kan leva tryggt och förutsägbart, utan risker och ensam
Men jag har hellre älskat och blivit älskad en gång till i livet
I dagsljus och medvind känns valet givet

Men jag ska inte slå i någon att det är så lätt,
för någon som inte kan tysta hjärtats röst
Någon som inte kan ljuga och lägga locket på
Någon som jag som måste bli förstådd och förstå

Jag fattar att jag kan verka komplicerad
men egentligen är jag ju helt transparent
Jag vet att för vissa är att visa känslor inte fint
men det jag ger kommer ifrån hjärtat och är genuint

Nej jag tycker inte att jag är så komplicerad
och att kraven är för höga, för det finns inget alternativ
Jag söker inte efter ett liv med fester och extas
men jag längtar och behöver få vara i hälsosam sociostas

Kanske faller jag djupare än de flesta
men jag tror att jag också flyger högre
Det är något med mig och mitt nervsystem
som är känsligt för folk som vill trycka undan problem

Därför vill jag fortsätta åka tidsmaskin med dig i överljudshastighet,
där vi lär oss vårt eget språk och träter om färgernas namn
Där livet gnistrar och glänser och inget är vanilj
Där vi är en liten men alldeles makalös familj

Jag känner en tjej


Jag känner en tjej som jag aldrig har träffat
Hon bor i huset där jag bor,
men det är inte som man tror,
för det är åtta år sen hon försvann
Ett beslut som togs av en vidrig man
Och där stod alla som älskade henne kvar
och hennes makalösa far
Han vägrade tro på vad de sa och reste i flera år över hela klotet
riskerade livet och vände på varje sten, men för honom var döden det minsta hotet
Hans lilla flicka som växte upp och blev en lysande stjärna så full av gott
Den bästa dotter han nånsin kunnat få hade så väldigt brått
Ut i världen kastade hon sig och ville förändra och göra bra
Jag är säker på att hon hade varit något stort idag
Men hon lyser alltjämt och finns här ibland oss
hon inspirerar mig och får mig att vilja slåss
mot det som är orätt och fel
Hon var en som levde och tog del
Levde som bara den som om hon visste att livet kan bli kort
En fantastisk ung kvinna av en alldeles särdeles sort
Dotter till en lika särdeles karl
Hon så otroligt älskad av sin far,
som är så oerhört älskad av mig
Fortsätt att vaka över oss vår fina, fina tjej!

Tivoli

Som på ett tivoli leker vi omkring
Tyngda av ingenting
Söta som rosa sockervadd och karameller
bland pariserhjul och karuseller
I berg-och-dalbanan kastas jag runt
Och jag undrar ibland om det är sunt
Och hjärtat rusar, bankar, värker och sväller
och hjärnan ropar: Tänk om det smäller!
Som på ett tivoli lever jag i ett lyckorus
Mitt nya liv som en vandring i ett lustigt hus
Jag blir alltid lika sorgsen när det är slut,
när det är dags att gå ut
Ut i den vanliga gråa världen
Där är jag så ensam på färden
Men den går att vänja sig vid har jag hört
Men allting känns så skört
Men så öppnar tivolit sina portar igen
och det är som att komma hem
Och jag rusar in och testar allt nytt,
och vill ta igen all tid som flytt
I ett rosa skimmer svävar jag lätt
Där vill jag lösa evighetsbiljett
Där försvinner jag i dig
Där tappar jag bort mig
Du är allt jag vill ha
Den jag vill ha varje dag

Lika enkelt som en jabb

Älskade vackra fina
Herregud hur kunde jag ha sån tur?
Du är som ett eget väsen
så vacker inuti och utanpå
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska så

Jag trodde aldrig att jag skulle våga igen
I stressen och jobbet som kräver sitt
behöver jag bara tänka på dig
så är allting bra
Något mer än dig behöver inte jag

Älskade vackra fina
Du är som morgonljuset
Som solen när den äntligen börjar värma
Trygg som vågorna
och ovanpå det kärlekslågorna

Vi lever i kärleken och döden
Vi möter människor som mist
Precis som vi
Och jag tror att vi vet lite mer än många,
som tror att liv alltid är långa

En människa är inte död
förrän hen är glömd
och vi glömmer aldrig våra
och jag ska verkligen se allt det fantastiska jag får
och jag ska leva så mycket det bara går

Men viktigast av allt
så ska jag alltid minnas
att när alla talar om ljusets hastighet
så finns också mörkrets som borde vara lika snabb
och borde pareras lika enkelt som en jabb

Då är jag så jävla rökt

Det är så otroligt lätt,
när allt känns bra och lugnt inuti
men när mörkret tar över
Glömmer jag bort hur hemskt det kan bli

Så övergiven utan hopp
Då är jag så jävla rökt
Fast att jag kämpar emot
Jag har verkligen försökt

Mot mörkret är jag chanslös
Lämnad åt försynen och slumpen
Då kan det gå hur illa som helst
Den där malande tärande klumpen

Hur ska någon annan orka
när jag inte orkar med mig själv
När det är så tungt att andas
När jag vill kasta mig i en älv

Vill bara låta kroppen sjunka till botten
Vill inte möta någon och bränna skepp
I det läget går det inte att förstå och bli förstådd
Fast i ångestens stenhårda grepp

Men det är som att du ändå kan hitta fram
Du tycks ha hittat den rätta nyckeln
Jag kan nu känna att du är kvar ändå
Du frågar, ska vi en tur på tandemcykeln?

Vi susar fram i livet och jag ser allt i så skarpa färger
Bara med dig har jag druckit livet i så stora klunkar
Jag tror att jag börjar förstå att vi kommer att bestå
En berusande glädje när tanken slår mig: å vad det här funkar!

Flyr tillbaka

Kanske är jag för känslig för den här världen
kanske är jag menad för någon annan plats
För när orden träffar så hårt att jag tappar balansen,
så undrar jag hur det överhuvudtaget ska fungera
Att existera

Oj oj så svårt det är att inte fly tillbaka
Att inte gå den där vägen som känns så bekant
Vägen som inte leder framåt
Till landet som bara finns i min fantasi
En riktig utopi

Jag flyr till en Jesus som aldrig levde
En Messias som aldrig fanns
Ett minne av en människa upphöjd till skyarna
Någon som ingen annan någonsin kan komma i närheten av
Ouppnåeliga krav

Fast att jag inte ville
Fast jag svor på att inte gå den där vägen
Men när jag skriker efter förståelse eller en kram
är det så lätt att fly dit
Fast att det bara sår split

Jag flyr dit och knarkar på allt jag fick
och det jag inte fick lägger jag själv till
Och allt för att jag är för feg
För feg för att berätta
För svag för att tåla svarens hetta

Så ensam man kan vara fast man är lyckligt två

Jag kan oroa mig för att vi ska glida isär
Jag kan läsa in allt och ingenting
må så dåligt att jag funderar på att skaffa ett gevär
Vandrande fram i ett paradis- hur fan går det ihop?

Jag är så trött, jag är så slut av att känna allt jag känner
Jag är så trött på att gråta mig till sömns
Törs knappt att tänka på mina stackars, stackars vänner
Allt de får höra när ångesten trasar sönder mig

Så ensam man kan vara fast man är lyckligt två
Så jävla, jävla ensamt kan det vara
När man känner att man inte ens själv kan förstå
Men en gång var jag enkel och dit vill jag igen

Det här inte intellektuellt det är på hjärnstamsnivå
Du sliter inte direkt i mig och visar hur mycket du vill ha mig
Vågar inte prata för jag är rädd för att du ska be mig gå
Jag fattar att det är befängt men känslorna säger något annat

Jag ser allt och jag menar allt du gör för oss, för mig
Det är jävla sorgligt att det inte alltid känns som nog
Ber om för mycket fast att det är det sista jag vill göra mot dig
Det är själva fan vad det ska vara komplicerat

Herregud varför kan jag inte bara få leva i ett flow?
Bara glädjas och njuta av det jag har
Istället somnar jag med ångest och känner mig så jävla low
Jag talar till mig själv lev och var lycklig din jävel

Just nu har jag livet och inte vet jag hur långt det blir
Det ger så jävla mycket skuld och extrema krav
Jag blev kvar och jag samlar souvenir efter souvenir
Som om jag vore på en resa som snart ska ta slut

Bejakan

Plötsligt var du där
Plötsligt var jag kär
Den här rollen har jag inte haft förut
Kanske är min kärlek för stor?
Eller är det bara vad jag tror?
Kommer aldrig bli den där hårda
Kommer aldrig att förställa mig för att verka stark
Nä, jag tänker inte bygga på instabil mark
Men jag kan inte tjata mig till något endaste litet
Det måste ges av fri vilja och utan känsla av offer och försakan
Kärlek består av glädje och frihet och inget annat än bejakan