Går mot ljuset


En ny värld har öppnats med möjligheter att drunkna i
Drömmar att virvlande följa med långt, långt bort
Långt ifrån tekniken som kväver och byggbullrets dån
Och från ettor och nollor som inte passar våran sort

Livet målar världen i sprakande färger och hisnande vyer
Även i kyla och mörker så glittrar världen om man bara tittar
Tänk den som bara kunde betrakta en vaknande sol tills den somnar igen
Kameralinsen lyser upp och förgyller allt den hittar

Om det vore så lätt att bara landa och andas ut
så skulle det väl inte vara någon mening med att sträva på
Om det vore så lätt skulle man säkert ledas ihjäl
Om man visste redan från början skulle man väl aldrig börja gå

Jag lär mig av naturen och låter den hålla mig
och det är en famn som aldrig sviker
Den finns där hur mycket den än trycks ned
Den ligger även och pyr under fula kontor och fabriker

Men jag vet att den kommer att vinna en dag
Över alla idioter som tjänar mammons ideal
Jag vet att det finns dem som kommer efter
Dom kommer att vilja va nåt mer än bara skal

Dom kommer aldrig att underkasta sig våra ekorrhjul
Dom kommer aldrig att äta plågade djur
Dom kommer hitta vägar ut ifrån det här
och fråga hur vi kunde fjättra oss själva i en bur

Men innan dess ska jag njuta utav ljuset som jag har sett
Jag ska andas in luften som våren kommer med
Jag ska sträcka mina armar upp emot skyn
Jag ska höra solen spräcka isen med besked

Det svåraste som finns

Att se sig själv är det svåraste som finns
Att göra det när själen stormar och inte en skymt av fast land syns
När tvivelsrösten drar upp förstärkaren på max,
och amygdala selekterar vad man minns

Krampaktigt håller jag fast vid vaga ekon av frid och lycka
När rösten ropar att jag stolt ska dra härifrån
och lämna min käresta att sakna och begrunda
kämpar jag emot och minns förlåt och rätten att tycka

Tills tiden stannar och ebbar ut

Andas in ensamheten. Andas. Hålla på att kvävas.
Det kostar på när nya vävar ska vävas

Ambivalent anknytningsstil är namnet på min karusell
Tillsammans med dig blir den speciell

Herregud vad vi har lärt oss på vår resa som inte har hunnit särskilt långt
Och ändå har vi rest till andra sidan jorden och klarat av att ha det trångt

Klarat av missförstånd och ilska och tårar
Skrattat och gråtit och undrat om vi är två dårar

Vi har haft modet och styrkan att kriga för det som är värt
Allt det vi trodde på, ville och hade kärt

Vi har nu modet att mötas i det som är svårt
och kämpa för det som är vårt

Fan vad vi är bra, du och jag
Och vi blir bara bättre dag för dag

Jag fattar nu att du vill vara med mig som jag med dig
Jag fattar nu att du verkligen orkar att älska mig

Jag ska våga tro på att du finns där,
att jag kan lita på att isarna bär

Vi ska leva tillsammans tills tiden stannar och ebbar ut
Vi ska leva som om allt när som helst kan ta slut

Och ovanpå taket upp mot himlen blickar vi nu upp
och från molnen och stjärnorna betraktas vi av vår änglatrupp

Vackra toner i musiken

Änglarna vet hur jag har kämpat
Änglarna vet hur jag har åkt ned i djupen
Hur jag har stått vid hans grav med gråten i strupen
Hur jag har trott att allt varit slut
Förödande ångest och inget har dämpat

Jag har bitvis känt mig nästan galen
Det är svårt att förstå för den som inte har varit där
Men det är ju så med livet, det är på vägen man lär
Inte jag heller visste innan han försvann ifrån mig
Men där stod jag med alla de svåra valen

Jag har förlikat mig med alla som föll ifrån
Alla som jag trodde jag hörde till
men jag har funnit mig i att telefonen tiger still
Men det gör ingenting för de jag har, kommer nog vara kvar
Nu har jag börjat kunna känna frid i stormens dån

Vi träffades båda två av livets grymhet
Min sårbarhet, med mina känslor som ligger utanpå
kan vara så otroligt komplicerad och svår att förstå
Ibland begriper inte ens jag själv
Men du helar mig med dig och din närhet

Det händer mirakel hela tiden och jag seglar på termiken
Du, min älskade och jag kommer närmare för varje dag
Det håller verkligen på riktigt, det känner jag
Och allt som skavde och som vi behövde lära,
skapade bara ännu fler vackra toner i musiken

Jag vet att jag borde förstå

Jag vet att jag borde förstå
Men jag känner mig avvisad ändå
Det är så sorgligt att känna såhär,
men ingen vill väl vara till besvär
Vi kastas mellan för mycket och för lite
Jag är trött nu och vet varken ut eller in,
men vet att jag vill vara din
Ville inte bli en porslinspjäs som plockas fram ibland
Var så rädd att relationen skulle rinna iväg som sand
Det är så lätt att se när man tittar utifrån
Låt oss nu bada i alla klyschor som vi kan
Låt oss inte slita på varann
Man måste älska sig själv innan man kan älska nån ann
Kanske ska man leva ensam och inte ha nån man
Ensam är stark
Då går man på säker mark
Tiden läker alla sår
De där klyschorna passar inte på mig
Jag kommer alltid vilja vara en tvåsam tjej
Och mina känslor kommer jag inte trycka bort
Jag tänker inte kapsla in mig och bygga fort

Fan vad det ska vara svårt

Jag känner att jag har trängt mig på
och det har tagit så
Jag gjorde mig skyldig till att så intensivt vilja vara sann och nära
Dum nog att tro att det alltid skulle vara enkelt som när vi båda var galet kära
Jag är nog en konstig, besynnerlig sort,
men livet är så jäkla kort
och jag kommer aldrig att vara så ung och vacker som idag
och ingen vet vad som händer om ett tag
och imorgon är jag en dag äldre
imorgon är idag för evigt förlorad
Söndergråtna dagar
Obegripliga otrygga dagar
De vill jag ha bakom mig
Jag vet, jag lägger press på dig
Aldrig mer ska jag bli så svag och tro att någon annan
Tro att någon annan
Tro att någon annan
Aldrig mer
Någon som inte ser
Jag skiter i happenings, presenter och rosor
Fråga istället hur jag mår och kolla in mina nya trosor
Min fasa är att jag blir ensam när jag är två
Att sitta med någon som inte kan förstå
Som inte vill veta vem jag är,
som inte orkar göra sig besvär
Nu måste jag hitta tillbaks till den jag var,
för jag sveptes med av en storm som var alldeles underbar
Och jag klamrade mig fast så hårt
Fan, vad det ska vara svårt
Jag öppnade hjärtat helt, men borde kanske bara ställt på glänt
Borde kanske inte varit så helt ärlig med vad jag känt
Men jag kan nog inte vara sån även om jag försöker
Sitter nu på balkongen och känner hur det bränner i halsen när jag röker
Hjärtat berättar sanningen för mig
Slår så hårt för dig

Glädjen är bara gnistor

Jag älskar, jag älskar dig
Älskar dig även när du tappar tålamodet på mig
Älskar dig när du är svår att förstå
Älskar dig när du är svår att nå
Älskar dig när du är mig så nära
När du påminner mig om att vi håller på att lära
Älskar dig när dina ögon möter mina
Jag har varit som en strykrädd hund
Sett hot och faror i varenda stund
Och allt jag vill är att få ha det lite bra
Och det jag behöver, det har jag idag,
men jag har krigat mig igenom så mycket
Jag har tagit så himla mycket stryk
Nu när jag trodde att allt skulle vara så lätt
Nu när jag trodde att jag hade hittat ut,
då påminner mig livet om att det aldrig tar slut
Det blir aldrig klart
Det blir aldrig stadigt underbart
Glädjen är bara gnistor som lyser upp himlen en stund
Och allt däremellan få man ta dag för dag
timme för timme, och när det är som värst, minut för minut
Jag får stå ut med att inte veta vad som finns bakom nästa knut

Orosfjärilar

Orosfjärilar flaxar
Hotkråkor kraxar
Ett uteblivet leende
Ögon som inte ser
Jag undrar och oroar mig mer
Sitter jag här på falsk premiss,
bakom solig grönskande paradisisk kuliss?
Så nära ligger sorgligt ensamt mörker
Så lätt fladdrar hjärtats kamrar
Så hårt kan jag känna att det hamrar
Hothjärnans varnande finger
En smekning släpper in så mycket ljus
Ett jag älskar dig, värmer upp ett helt hus

Märkligt lätt

Nu är sommaren äntligen här i all sin prakt
och jag längtar så efter min semester
och jag ska verkligen försöka göra det jag har sagt
Dagarna blir redan mörkare igen som du sa,
men den här gången känns det märkligt lätt
för jag vet att jag kommer möta mörkret med dig
och du lyckas skapa ljus överallt på nåt märkligt sätt
Allt vi har tagit oss igenom har gjort banden starkare
Över frustrationen segrade passionen, och vår framtidsambition
Det behövdes vilja till förändring, förståelse och mod
Och det krävdes en del tårar och både klister och solution
Jag vill bli gammal med dig
Jag vill vakna upp vid din sida och både dela och vara hel i min halva
Jag vill vara en del av en härlig synergi
Vill dela skratt och glädje, men även vara där för dig som en lindrande salva

Syre och napalm

Jag fick ett litet hörn av världen att landa på
En liten flik av allt det vackraste
Jag fick leva lite till och andas syre och napalm
Jag drar in sagolika dofter men också unken kvalm
Förälskat virvlar jag runt och andas in din kärlek
Krampaktigt klamrande lärde jag mig sakta att släppa taget
Balanserar på glädjesträngar ovanpå ångestskriken
När jag vaggar mitt inre barn släpper paniken
Bär i magen nya och gamla sorgeklumpar,
men njuter nu av stunden och fångar gyllne glitter
Vi kan inte älska på mitt sätt, men på vårt
Även det godaste vackraste liv måste få vara svårt
Att leva ett liv utan att ställa de tuffa frågorna
Det vore helt otänkbart för mig
Jag vill leva helt och sant
Något annat är inte intressant
Det finns ett pris för att inte bara stänga av och trycka undan
Men för mig vore alternativet att bara leva på låtsas
Nu när pesten härjar med corona och cancer
tänker jag ta tillvara på alla chanser