Trauma

Jag hoppar till när jag hör ett plötsligt ljud
Hjärtat hamrar ett solo
En våg av iskallt obehag förvandlas till het lava
Benen mjuknar och sviktar
Ensam i en bubbla
Total alienation
En minnesbild fladdrar förbi och stänger av
Ett tomt vitt intet
Fyra timmars sömn
Ljud och prat skramlar vasst
Irritationen bubblar
Rösten som blir skarp
Som vill skrika för full hals
Aptiten som försvann
Benig rumpa, platta bröst
Vem vill ha ett vrak?
Läsa text
Tappar tråden om och om igen
Det plötsliga mördande raseriet
Överrumplar
Behandlarens fråga kastar fram en minneskavalkad
Så mycket som låg gömt
Tårarna väller fram
Darrar fortfarande när jag går
Kroppen febrig
Post
Traumatiskt
Stress
Syndrom
PTSD
ropar:
Ingen idé

Förlåt, men jag måste kanske rädda mitt liv

Förlåt, men jag kan kanske inte träffa dig mer
Jag kan inte tiga så att lögnerna blir fler och fler
Du visste redan från början att jag var skör
Ja det är sånt som händer när någon plötsligt dör
Det var som att du inte ville se
Det jag längtade efter kunde du inte ge
När vi inte sågs försvann du helt ur bild
Övergivenheten gjorde mig galen och vild
Jag ska minnas våra möten med glädje och värme
men nu kommer vi nog inte närmre
Förlåt men jag måste kanske rädda mitt liv
Smärtan skär i mig som en kniv,
men hellre se smärtan i vitögat brutalt här och nu
än ha den ständigt lurande i mörkret, men det förstår inte du
Jag vet att livet är så väldigt kort.
Därför ska det inte slösas bort
Och livet är så otroligt skört och kan så enkelt blåsas ut
Därför ska jag vara trygg och älskad när det en gång tar slut

Du som håller mig vid liv

För tjugosju år sen skedde ett mirakel
med buller och bång och spektakel
tjugo minuter innan fredagen den trettonde
Då föddes du som håller mig vid liv
i en saga som inte är fiktiv
Du som riskerade att dö,
men som har överlevt tusenfalt
Du med din inre styrka som jag bara kan beundra
Det liv du har vänt kan inte upphöra att förundra
Tänk hur vår sorg och oro till sist kom på skam
Det var en diamant som kom fram
Du har nu ett helt liv framför dig
Från stängda dörrar till öppna himlar och hav
Tänk hur livet svänger med sin stav
För första gången är det bara vi två
men det var du som sa att det måste gå
Min fantastiska son du räddade fler liv än ditt eget
Så tacksam för att du till sist tog steget
Så grattis på födelsedagen min vackra levnadskonstnär
och tack för att jag fick vara medresenär

Snälla ta mitt hjärta varsamt i dina händer

Snälla ta mitt hjärta varsamt i dina händer
Det har tagit sig igenom hemska bränder
Nästan imploderat i mitt bröst
Men det slår ännu hårt
Och det är så himla svårt
Att börja om
Att så småningom
Se en gryning
Efter mörkaste natten
I de svartaste vatten
Snälla ta mitt hjärta varsamt i dina händer
Jag försöker att ta en dag i sänder
Jag har aldrig kunnat skynda lagom
Jag vill inte vänta och spela spel
Jag tycker ju om dig; hur kan det va fel?
Jag orkar inte vänta på ett SMS eller två
Min längtan efter kärlek är starkare än så
Ja jag vet att ja nu är som ett barn
Jag måste få se att du fortfarande finns
Ja jag vet att jag är ett märkligt kvinns

Jag vill stanna kvar

Tiden med dig går så vansinnigt fort,
på ett sätt som den aldrig tidigare gjort
Vi sitter i solen och pratar om livet
och jag vill inte gå hem
Jag har dröjt mig kvar ända sen i förrgår,
det känns både kort och för länge sen
Ja jag vet att jag är förvirrad, men jag vill stanna kvar
Här är jag lugn och det betyder allt nu när jag är så bar
Med dig kan jag andas och göra mig förstådd
Jag fattar hur du menar. Med dig känner jag mig nådd
Distansen har minskat och det känns faktiskt som att jag är här
Jag vet att jag är snurrig och min hjärna målar upp en massa besvär
Men här i vår bubbla känns dem nästan inte alls
Just nu känner jag inte längre klumpen i min hals
Just, just nu
lever jag ju

Tid att känna kärlek

Tid att känna kärlek
Tid att känna lust
Skynda lilla blomma
hösten kommer snart

Vardagsmolnen kommer segla in
och kväva allt i sin väg
Skynda lilla blomma
Silly season tar snart slut

Skynda dig livet är här
Här vid din station
Nu måste du kliva på
Annars kommer tåget att gå

Två steg fram och ett tillbaks

Jag blickar fram
Två steg fram och ett tillbaks
Gott nog så
Det har jag börjat förstå
Gårdagen känns i kroppen
Mår som en räv
Ändå mår jag toppen
Jag lever
Jag är här
Livet är besvär
Jag vill bli kär
När jag är död
Ska jag ha brunnit,
och alltid haft en glöd
Mina fötter ska ha trampat okänd mark
Utmanat tryggheten jag söker så
Förlikat mig med att vara stark
Min blick ska ha stirrat ut ensamheten
Uppkäftigt ska jag ha promenerat fram
Älskat helt och fullt ända in i evigheten
Min kropp ska ha känt hud mot hud
Jag ska ha mött en själavän
Det kan inte bara finnas en
Natten glittrar vackert i höstens skrud
Två steg fram
Gör att jag orkar ta ett tillbaks
Vi är alla dödens lamm
Men än så länge andas jag in och ut
Värst är det som inte har något slut

En hustru och en son


Du var medelpunkten i vår familj
En familj där kärleken inte var vanilj
Så därför frågar vi oss förtvivlat, varför vi?
Varför just du, vackraste levnadsgeni?
Kanske finns det en gräns för hur mycket kärlek som får finnas,
för jag visste ju, att din breda rygg hade rester av vingar,
Du kom till oss som en ängel och kärleken spred sig som ringar
Din famn var alltid öppen och varm för oss
Din inre styrka gjorde att du aldrig behövde slåss
Behövde inte ta sats,
för att ta plats
En far och make av sällan skådat slag
Därför är det så tomt och sorgligt idag
Men du lärde oss om livet,
att njuta av det som var oss givet
Och inom oss ekar dina gärningar och orden
Och om vi lyssnar noga så finns dina svar kvar på jorden
Din kärlek har slagit rot och hjälper oss nu i nödens stund
Vi tänker göra dig stolt och bygga vidare på din fina grund
Du finns i varje skrymsle, i varje vrå och varje fiber i oss,
och när förtvivlan är som värst, lyser din kärlek som ett bloss
Så gå nu före till Nangijala och gör allting klart
Skynda dig, för där går tiden fort, så vi kommer snart.

<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3