Jag hoppas att du ser mitt modiga jag

Jag skrapade rutorna på bilen idag
Jag hoppas att du ser mitt modiga jag
Jag hoppas att du ser allt jag har lärt mig att göra
Ivrigt påhejad av vår älskling har jag börjat köra
Vi åker bil nästan överallt när vi har lust
Kanske åker vi till och med till någon kust
Nu är kylan här och snart kommer snön,
men jag har bytt däcken och sitter inte i sjön
Och bilen är besiktad och klar
Ja den ska vi försöka ha kvar
På verkstan och däckis har de varit hjälpsamma och snälla
Jag vet inte vad jag hade trott. Att de skulle börja skälla?
Om jag tar en sak i taget så går det lite till.
Glömmer det när ångestinfernot gör som det vill.
Tänk om jag kunde minnas det när Försäkringskassans byråkrati klubbar ner mig
Tänk om jag kunde minnas det när vården tycks vara en stor gåta i sig
Men däremellan har jag gjort allt jag kan
för att hitta en väg som kan vara sann
Det är vackert och fridfullt vid din minnesplats mitt i all svärta
Och i frosten på gräset framför din sten har jag ritat ett hjärta

Själv men inte ensam

Jag sitter här hemma alldeles själv
Det är första gången på evigheter jag njuter
Jag är själv men inte ensam
Nä jag sitter inte här och tjuter
Plötsligt är jag helt lugn
För att jag släppte det som tryckte ner
Jag såg vikten av att tala samma språk,
och ha relationer där en inte offrar mer
Den enes frihet fjättrar den andre
Det krävs kanske självreflektion för att se
En modig blick i spegeln
Jag tänker inte kräva det av den som har svårt att ge
Det känns nu så mycket lättare att andas
Jag tänker inte förminska och sänka mig
och tiga om sånt som gör mig ont
Ett bra liv önskar jag därför dig
Och ingenting annat

Jag vet att du tycker att jag är svår

Jag saknar den som vill ha mig som jag är
och vill känna ruset av att vara kär
men hur kan jag begära allt det där,
när jag själv börjar tycka att relationer bara är besvär
Men den här gången är jag säker
På att det inte går
När jag går
Jag vet att du tycker att jag är svår
Men glöm inte att jag har varit älskad ifrån topp till tå
och älskat tillbaka på ett sätt som är svårt att förstå
Det är så mycket som är bra
men ändå känner jag att jag inte kan vara jag
Det är så mycket som är likt
men ändå är det så mycket som inte går ihop
Det kan tyckas som små detaljer
och inget som ska leda till bataljer
men i själva verket är det symboler
kroppens egna sanna signaler
som egentligen står för allt
som visar på att det är kallt
Du visar emellanåt ömhet,
men under ytan finns det äckel
ibland hör jag även ett häckel
och du är full av spärrar och restriktioner
Du förvandlas då till en i mängden bland miljoner
Din litenhet skiner då igenom och lyser
Då kallnar jag och ryser
En sovande kropp kan inte luras
och man kan inte vara nära och långt ifrån på samma gång
om man egentligen inte sjunger på en avskedssång
Du vet nog inte hur mycket jag har kompromissat
som om du vore den rätta ramen, men det är nåt du har missat
Du är me myself and I
Men det är ju jag som är paj

Bredvid varandra på trampoliner

Relationer kan vara som att stå bredvid varandra på trampoliner,
drömmande och längtande på lösa boliner,
och vänta på vem som ska våga hoppa först
Vänta på vem som ska släcka kärlekens törst
Men vad händer om ingen vill?
Om båda bara står still?
Porrskadade och dejtingappsberoende
och ingen kan känna nåt förtroende
Tänk om alla känslor vi tror finns,
är filtrerade genom vår välvilliga lins
Tänk om vi bara går där bredvid,
som en ensam individ
Utan ett tillsammans och ett vi
Kanske är det bara en patetisk utopi
Men om det är så illa, så vill jag kliva av
Lever hellre ensam än som kärlekstörstande slav
Har man en gång smakat på kärlek när den är som bäst,
nöjer man sig inte som folk gör som mest

Både gud och Buddha vet hur dåligt jag har mått

Här under björken
Alldeles vid häcken av tujor
Ligger 21 år av mitt liv
Här ligger du mitt superlativ
Här ligger även en stor bit av mig
Kanske blir jag aldrig mer ok
Innan de bar ut dig på bår
flätade jag dig ett armband av mitt hår
och en fläta av ditt passade jag på att ta
Men din doft den försvinner da för da
Jag tänker på alla dagar som jag klarat
Då jag har ropat utan att du har svarat
Jag har utsatt mig för risker och struntat i allt
Vandrat genom mörker och det har varit så jäkla kallt
Ödsligheten och atomvintern mitt i solskenet
Sönderfallet och smärtan genom bröstbenet
Och ändå vill jag tro att du har sett på
Kanske måste jag tro för att orka stå
Människor omkring mig
Några har jag förlorat och några har jag fått
Både gud och Buddha vet hur dåligt jag har mått
Men jag har också haft oaser och pauser ifrån min sorg
Har kunnat skratta rusig av vin och öl på stadens krogar och torg
Har levt som om varje dag har varit den sista
Smärtsamt medveten om att allt kan man mista
Men nu ska vardagen ta plats
Att jag är redo har förutsatts
Må jag orka och inte bryta ihop
och falla ned i en grop
utan finna någon sorts liv
Våga drömma och vara naiv
Tro på att kärlek kan komma igen
Att det finns någon som blir mer än en vän

Inuti dansar tankarna

Inuti dansar tankarna en bisarr dans i otakt
Struntar helt i rytmer och regler
Blandar dur och moll utan minsta hänsyn
Ökar och minskar farten,
utan tanke på mig som åker med
Utan tanke på att magen vänds ut och in
och att jag har blivit mer ben och skinn
Utan empati för att jag bara orkar lite i taget
Tankarna föreslår att jag ska vara solitär
Säger att de vill skydda mig
Letar fel och hot
Och allt jag vill är bara att få vila
Få vila förstådd och respekterad
Men diskussionen blir så lätt infekterad
Runt omkring mig ligger dimman tät
Ingen hittar in och jag hittar inte ut

Det är svårt och konstigt

Det är svårt och konstigt i min nya värld
Men den är inte meningslös eller hopplös
Den kräver bara tid
Men under tiden
Tänker jag
Minns jag
Sörjer jag
Alla snäckor och pärlor
Sånt som inte kan visas upp som de var
För vem skulle ha tid och ork för det idag
Vem har ro att lägga sig med örat mot marken
Vem skulle orka lyssna med mig
Hur ska allt det där som har runnit mellan orden få plats
Vem kan förstå hur det är att längta hem
Hem till ett hem som inte längre finns
Och kanske aldrig har funnits
På riktigt

Alla helgons dag

Idag fick jag köa och trängas med bilen för att komma fram till dig
För i dag är det dåliga samvetets dag, säger en elak röst inuti mig
Idag är det alla helgons dag, alla bortglömda gravars dag
Men vi träffas här så gott som varje dag, du och jag

Och den här platsen är så gott som vår
Inga andra har samma rätt, nej den här platsen är vår, detta helvetesår
Tänk hur jag har suttit här när snön ännu låg kvar
Tänk hur underbara vårens första solstrålar var

Jag minns hur träden viskade och tröstade
Fåglarna hörde när jag grät och blev mer högröstade
Jag minns hur jag vädjade till dig att du skulle visa att du var här
Jag minns också hur jag slutade hoppas och förstod att du är där du är

Det var din mamma som sa: Nu måste du acceptera att han inte kommer igen
Jag tänkte antingen dör jag här och nu eller så tänker jag att det inte är tid än
Jag tänkte att jag måste passa på att leva innan det är för sent
Och det jag har uppskattat mest är kärleken, allt annat känns klent

Jag berättade för dig när gräset lyste som av gröna smaragder
Jag ville kämpa och klara mig. Stolt satt jag i gräset och berättade om mina bragder
I solen satt jag, min bror och vårt hjärtas medelpunkt på en filt vid din vackra sten
Vi fikade och pratade och skrattade åt hjärtat som flög upp när flugor satte sig på hans ben

Det känns så fjärran idag när jag nu krattar upp höstens sista löv
Känner kylan och mörkret och minns hur sorgen sargade och klöv
Relationer som trasas sönder och aldrig blir som förr
Du förstår aldrig förrän det sker vid din egen dörr

Jag lägger kransarna mellan den vackra ljungen jag planterade nyss
Jag tänder ännu flera ljus och jag minns att jag drömde så tydligt att du gav mig en kyss
Jag var så lycklig hela dan
Jag minns att jag promenerade in till stan

Som en fjäril har jag flugit runt och tittat på allt
Nu känner jag mig trött och det mesta känns kallt
Men så tittar jag omkring mig och ser alla ljusen som lyser omkring mig här i mörkret
och påminns om att det finns ljus som lyser starkare, varmare och inte släcks så lätt

Och det lyser ett för mig just nu
Egentligen är det allt som behövs ju
Ja jag tror att jag ska våga stanna kvar,
och njuta av det jag faktiskt har

Även om det bara är nu
Jag borde göra oro till tabu
Jag ska ta en dag i taget och inte ta ut något i förskott
Tänker inte måla fan på väggen eller bygga sandslott

För helt egen maskin

Jag andas nu ensam
För helt egen maskin
Men all kraft går åt
Jag har nu släppt taget
Taget om tanken
Tanken på att vara två igen
Jag släpper nu taget om den
Jag ville så gärna
Ville av hela min själ
Men priset blev för högt
Det som blev kvar av mig
Kvar av dig
blev smutsat och fult
Verkligt ohemult
Speglad av oförstående ögon
Det gör så väldigt ont
Så jag andas nu ensam
För helt egen maskin
Men all kraft går åt

Här är jag kvar bland relationer utan klister

Min älskling jag saknar dig så att mitt hjärta brister
Här är jag kvar bland relationer utan klister
Jag saknar din oändliga förbehållslösa kärlek
Vårt liv fyllt av tillit och utan smälek
Du knöt an till mig
Jag knöt an till dig
Du och jag blev ett vi
Med dig var jag fri
Din varma varsamma famn
Som aldrig stötte bort
Du var en sån sällsynt sort
Du ställde inte ultimatum,
eller markerade gränser
Aldrig att jag såg såna tendenser
I dina ögon var jag alltid vacker
Du såg mig inifrån och ut.
Attraktionen oss emellan tog aldrig slut
Tillsammans rörde vi oss i våra cykler
Din respekt
Ditt intellekt
Din storhet
Din kärlek
Finner jag aldrig mer
Hur mycket jag än hoppas och ber
Tryggheten du gav mig i alla stunder,
vilade på djupa grunder.