Etikett: Leva vidare

Du sa att du hade hittat rätt

adminLämna en kommentar

Häromdagen kom du förbi på ditt lite nonchalanta sätt
Du berättade att du äntligen på riktigt hade hittat rätt
Det gjorde mig så väldigt, väldigt glad
Endast det bästa önskar jag dig på din väg
som aldrig kunde bli vår
Mogen kärlek är så svår
Krossade hjärtan slår i en konstig takt
Vilka de väljer på nytt ligger bortom vår makt
Jag har inte gjort annat än försökt att överleva
Jag har inte velat något ont, det har inte funnits uppsåt
och om jag ändå har sårat, så acceptera mitt förlåt
Endast det bästa önskar jag dig på din väg
som aldrig kunde bli vår
Mogen kärlek är så svår
Du sa att du ville vara vän och jag sa du vet var jag finns
Vi sa hej då och du gick till den som har dig till sin prins
Jag trodde att allting blev bra till slut
Men sen sa de att du grät när du gick ut
Inget gör mig ledsnare än det
men jag kan inte göra nåt
Endast det bästa önskar jag dig på din väg
som aldrig kunde bli vår
Mogen kärlek är så svår
Mogen kärlek är så svår…

Tänk om jag vore sådär vuxen och stabil

adminLämna en kommentar


Tänk om jag vore sådär vuxen och stabil
och inte kände mig så liten och labil
Tänk om jag vore lycklig med att vara själv
Tänk om jag aldrig blev sådär fruktansvärt arg, ledsen och glad
utan mer som ett lagom supersvenskt ideal
och kunde leva i en relation så enkel och banal
Tänk om jag kunde leva lika bra med kärlek som utan
Tänk om jag kunde njuta av stunden och bara vara här
och inte behövde känna att livet är så fyllt av besvär
Tänk om jag inte skulle tolka alla tecken på att du inte tänker vara kvar
Tänk om jag kunde glädjas över det fantastiska som nu blandas i regnet över mig
Men jag vågar inte alls
Rädslan stockar gråten i min hals
Jag bor nog inte i dig som du bor i mig
Du flyger lika bra bara för dig själv
Vill inte förlora igen
Jag vill inte att du ska sluta som en vän
Det vi har är så förbaskat bra,
men vågar inte komma för nära
trots vår synergi
Vill inte tappa all magi
När du är borta blir det så kallt
Det ekar ensamt och tomt
och jag kollar telefonen efter SMS,
fast att jag hatar att känna sån stress
Tänk om jag istället bara kunde vila i ditt famn
och vågade tala om detta med sina rätta namn
Att ta en dag i taget låter så lätt
Men dagarna kan så plötsligt ta slut
För mig finns ingen tveksam glöd
För mig är det på liv och död
Ett liv kan slockna på ett ögonblick
Jag väntade, men det var livet som försiggick

Skör och sårbar

adminLämna en kommentar

Skör och sårbar
dansar jag över isen
klädd alldeles för tunt
väskorna packade jag,
lämnade jag, vid en strand
Banden jag knöt brast
Dansar nu över isen
Den är lika skör som jag
och kylan växlar från dag till annan
Tittar in utifrån
Söker lära på nytt
Det förflutna ekar som ett hån
Nuet dränker mig med krav,
oviktiga i ett liv uppfyllda eller inte
Drunknar i ett hav

Supersensitiv i ovisshet

adminLämna en kommentar

Jag är inte bra på matte men förstår att ett plus ett blir två
Jag är dålig på budget men håller räkningen ändå,
när det gäller oss två…
Jag ser hur du tar emot bekräftelsen jag ger
och hur lite du ger tillbaka utan mina initiativ
Jag vet jag är så sårbar och hypersensitiv
Men det visste du ju om, det är inget jag har dolt.
Ärligt och rakt
I det finns inget svagt
Och sån är jag
Jag är trött på ovisshetens röst
och att efter våra möten behöva tröst
För att vi inte talar om spökena jag ser
vilket gör mig ensammare än jag redan är
Jag säger: Jag ger upp nu och väntar inte längre på nästa giv
Jag rätar på ryggen och går vidare med mitt liv
Nu gör det alldeles för ont
Jag lämnar till dig om du vill finnas där
Du svarar att du vill ha mig där du är
Du insåg inte att jag trodde att du inte kände alls
Såg inte min ensamma dans
Att jag såg tveksamhet som inte fanns
Jag springer i mörkret till dig
Du säger att måste få ta tid att lära oss varann
Klumpen i magen försvann
Jag somnar i din värme
Atomvintern förlorade ett offer, åtminstone nu
Ödsligheten kvävdes av hoppet och bredvid ligger du
Där ligger vi

I superlativ

adminLämna en kommentar

Mina känslor är så starka
Numera tycks det bara finnas superlativ
I mitt förändrade liv
Kommer hem på morgonen
och ser mitt kök
Fullt av kastruller och inbränd mat på spisen
Det ser ut som en plats för ett krig
och ett krig har det varit
För oss
Jag ser hur du slåss
Jag älskar dig så för det
Älskar i superlativ
Min yttersta mening med livet
Tänk hur långt du har nått
Mitt i eländet skedde nåt gott
Så klart är jag stoltast av alla
Över dig
Andra kan inte förstå
Om de inte vill
Och dem kan flyga och fara
Vi har inget att förklara
Eller försvara…
För vi har utkämpat ett krig
I superlativ

Jag vet inte längre vem jag var

adminLämna en kommentar

Jag har så länge sörjt den jag var
Men nu börjar jag förstå att hon inte är kvar
Förut hade det varit fullständigt katastrof
Så otänkbart för en gryningsfilosof
Livet kan när som helst sopa bort alltihop
Och det struntar fullkomligt i mina klagorop
Livet tar och behöver inte ge tillbaka något alls
Det gör som det vill och struntar blankt i gråtklumpen i min hals
Vägen delade sig när mitt allt försvann.
En var gammal, en var ny, en tog slut och en fortsatte fram.
I allt det nya går jag omkring och inser att jag inte kan gå tillbaka
Inser att jag har levt i naivitet och trott att vägarna ska vara raka
Att leva i total trygghet kan kanske också va att inte leva rikt
Det kan kanske vara möjligt att leva fullt fast att ingenting är sig likt
Det verkar som att krisen även tar minnen som man spar
Ska jag vara ärlig så vet jag inte längre vem jag var

Varför är kvällen?

adminLämna en kommentar

Varför är kvällen så mycket mer förtrollad än dagen
Varför ligger världen för mina fötter då?
Varför kan det inte alltid vara så?
Varför väntar vardagen så obarmhärtigt på morgonen?
Varför kan inte nattens magi stanna kvar?
Känslan då jag inte är ensam, som är så underbar
Varför kan inte det ordlösas svar på allt stanna i ljuset av gryningen?
Varför kan inte minnet av nattens möten lugna mig då?
Det är mycket jag aldrig kommer att förstå
Måste alla tvivel ligga där på lur när ljuset vinner över mörkret?
Varför kan inte det enkla få stanna en stund,
och ge mig någon sorts grund?
Är det för att livet aldrig får vara lätt?
Är det för att det ljusa alltid måste kontrasteras av mörkret för att inte dö?
Eller är det för att jag för evigt ska kastas av vinden som ett rö?

Femte januari

adminLämna en kommentar

I dag är det ett år sedan vi fick veta bestämt
Vi skulle inte vara tillsammans jämt
Tiden frös till is och stängde in oss i en bubbla
Tiden kändes kort men samtidigt som den dubbla
Bilderna flimrar förbi
Jag minns mitt skrii
Jag stod i parken i gryningen och bara skrek
Snön bäddade in men lyste samtidigt kall och obarmhärtigt blek
Du skulle inte leva tills det blev tö
Vi skulle passa på att leva i väntan på att du skulle dö
Jag minns kramar och närhet men också hur du sakta försvann
Jag gläds över vår kärlek och allt vi fick, men det var så mycket vi inte hann
Herregud så mycket jag tvingades igenom sen
Jag har blivit älskad av den yppersta av män
En sort av vilka det bara finns otroligt få
Men om jag inte söker igen hur ska jag orka gå på?
Oavsett hur många tårar och upprivet bröst
Oavsett hur mycket ångest och så långt ifrån tröst,
så tänker jag inte släppa möjligheten att få älska igen
Jag vet att du skulle ha önskat mig det, min fina älskade och vän
Det lyser i bröstet på mig och det ljuset släcks inte alls
Det släcks inte förrän luften har slutat sippra ned för min hals
Sann kärlek ristar in sina spår
och de bär jag med mig vart jag går
De hjälper mig att rikta min kompass dit jag behöver. Dit jag verkligen ska
Jag önskar så innerligt att jag kan skratta på riktigt med någon en da

Tack för att du fanns där en stund

adminLämna en kommentar

Jag vill tacka dig för allt du gav mig när mörkret var som störst.
Tillsammans släckte vi vår stora närhetstörst
Jag vill tacka dig för fönstret du öppnade på glänt
Jag minns våra nätter men nu är de som drömmar. Som om de inte alls har hänt.
Förtrollande nätter där du visade mig din stad
Nätter där ditt smittande skratt gjorde mig glad
Jag minns hur vi gick i regnet och jag redan var på väg bort
Ditt liv var för kaotiskt och livet alltför kort
Inga möten är förgäves, jag har lärt mig utav dem
Men med relationer är det precis som med lagrad rom
Det är de som håller länge som smakar allra bäst
Kanske är jag för snabb med att utsätta dem för test
Kanske måste jag gå med skyddsutrustning, den starkaste jag har
och se tiden an för att få veta vem som till sist står kvar,
men hur ska de då få veta vem som finns där inuti?
Ingen kan säga annat än att det är livets ironi.
Men tack för att du fanns där för en liten tid
Fanns där medan jag utkämpade mitt livs tuffaste strid
Jag insåg inte då,
att vi var lika trasiga båda två

Jag ska försöka våga lite mer

adminLämna en kommentar

Jag ska försöka våga lite mer
Ska klättra upp utan att se ner
Jag kan inte fortsätta att leta efter garantier
Förluster har för mig blivit till fobier
Det går inte att leva så
med flytvästen på
Jag måste ta en dag i taget
Med vänliga ögon ta hand om det lilla jaget
Det må finnas många bekymmer och besvär
Men livet finns just nu och alldeles här