Sida vid sida
Din hand söker alltid min
Din mun säger ”Jag finns alltid här”
och jag viskar ”Jag alltid är din”
Som två ofantliga magneter dras vi till varann
Har aldrig känt mig sån förut
Livet och döden krigade men livet vann
Det kan vi inte ha fixat själva
men jag vet att du inte tror på sånt
Men om inte gudar och änglar så kanske en älva?
För vår saga är alldeles för bra
Hela ditt väsen som gjort för lilla mig
Sån tur kan man väl inte bara ha?
Hur som helst är det otroligt ballt,
att jag nu sitter här med all värme i mitt bröst,
och tänker att jag är kvinnan som har allt
Etikett: Leva vidare
En till har nu gått bort
Du berättade att en till nu har gått bort
Ännu en ung människa vars liv blev för kort
Fan jag pallar inte att höra att en till människa som kunnat leva länge, länge
bara kastar bort sitt liv
Du sa att han mådde dåligt nästan hela tiden och styrde vidare mot starkare grejer med stora kliv
Men mina tankar är naiva, för denna sjuka är lika dödlig som cancer
Det borde jag om någon veta när jag talar om chanser
Du sa att vissa inte orkar att stå emot, men du sa att du är stark
Och jag sa att jag hatar allt jävla knark
och du sa ”och glöm inte spriten!”
”Det är rena jävla skiten!”
Jag är så stolt över den du blev
Allt du har gjort i denna värld som är så skev
Tänk att jag får vara med om det här,
min älskade levnadskonstnär
Nu lämnar du boet för ett eget liv
Förut skrämde tanken som en kniv
Nu känner jag mig så lugn och lycklig över det som sker
Jag känner att gudarna, livet och lyckan ler
Idiotisk är den som inte är vaken och tar in
Vackrare än så här blir livet aldrig någonsin
Om det är hos någon
Kanske kommer jag aldrig att klara
att diskutera och bli ifrågasatt
utan att min röst blir gäll
Men om jag kommer att lyckas,
så kommer det att vara med dig
Kanske kommer jag aldrig bli helt trygg igen,
men om jag blir det så kommer jag att bli med dig
Det enda jag kan lova är att inte springa min väg
och försöka lösa problemen med att ta ut distans
Det har ju aldrig förut varit min stil
Och om det är hos någon jag ska stanna
så är det hos dig
Ja, om det är hos någon jag ska stanna
så är det hos dig
Tills dagarna tar slut
Väntrum
Jag sitter i ett väntrum
Det är samma väntrum
Där jag satt med dig för drygt ett år sen
Och inte visste,
att vi bara skulle ha 64 dagar kvar
Att vi en halvtimme senare skulle gå härifrån storgråtande
Nu sitter jag här med en förkylning
Kraftlös, febrig med hosta och rosslande slem
Så jäkla bagatellartat!
Sitter här och är älskad av en annan man
Så fruktansvärt bisarrt!
Men jag skulle inte stå ut om jag inte trodde att du ville det här
Att du inget högre önskade än att jag på nytt skulle våga bli kär
Kanske är jag ett spöke
Traumavibbar dallrar i luften
Jag andas med magen
Jag försöker koncentrera mig
Jag är någon annanstans
Jag är inte här
Det hemska har inte hänt
Kanske är jag ett spöke
Kanske dog jag där och då
Kanske är det därför jag går omkring och tar farväl?
Häromdagen i duschen hamnade jag plötsligt vid begravningsplatsen
Där vid mausoleet där den gråtande kvinnan stod i relief
Där jag grät hejdlöst i timmar på en iskall bänk
Jag kunde känna den råkalla luften
och höra trafiken utanför
Jag väcktes av min älskades oändligt varma famn
Och då blev jag levande igen
Ja, jag tror inte att jag har varit så levande någonsin…
Som om jag bara ligger här och minns
Jag vet inte varför, varför jag inte kan få ro ett endaste dugg
Fortfarande står jag i avgångshallen beredd med väskan i högsta hugg
Traumatisering gör en ensam
Finns det något längre bort ifrån gemensam?
Om du visste vad jag måste kriga mot amygdala varje dag
Hur min destruktiva flyktinstinkt vill att jag ska dra
Hur den plågar mig med allt jag sa och borde
Hur den plågar mig med vad du sa att jag gjorde
Hur det svinet sållar bort glittret som regnar ner
och plockar upp små, små korn som en flitig kamrer
och placerar dem under lupp
Ger sig inte förrän något dyker upp
Jag vaknar mitt i natten och kan inte känna dig bredvid
Ligger och känner mig som en stympad individ
Och då är det som om du inte finns
Som om jag bara ligger här och minns
Herregud, vilket jävla vrak!
Men jag vill ju inte ifrågasätta din smak…
Ett hem
Jag lämnar din lägenhet
för att återvända till mitt
i två hela dar
Jag tar med mig många av mina kläder och lite saker
Men mycket lämnar jag kvar
För jag tänker nämligen komma tillbaka
Tillbaka till mitt hem
För så länge du är där,
så är det där mitt hjärta bor
Och då är det väl ingenting annat än ett hem?
Nu leker hon igen
Långt därinne dansar hon nu runt
ompysslad, älskad och lekande
Mycket mindre arg, mycket mer nyfiken
Så blev det när hon mötte en kärlek som aldrig tvekade!
Nu leker hon igen och i spegeln blir hon till och med en prinsessa någon gång
Ibland blir det rörigt inuti
Känslorna flaxar för högt
Då håller han henne i famnen och viskar så lugnt
Vi behöver inte stressa, vi kan sakta ned
För jag går ingenstans
Den tunna gränsen
I ett mishmash av erfarenheter, ord och känslor
halkar jag omkring
söker stringens
testar var gränsen går
Vill känna frihet
Vill känna trygghet
Men jag känner att gränsen är tunn
Jag känner att på andra sidan finns ingen försoning
Där är allt tillåtet
Och där är jag ingenting
Det säger hothjärnan min
Just nu gör ingenting ont
Jag sitter vid min dator
och du sover fortfarande
Jag känner mig älskad
Långt bort hörs en hund skälla
Någonstans har någon fått ett besked om att livet inte är givet
Någonstans älskar två människor med varann och skapar bländande magi
Någonstans föds ett mirakel, ett litet barn
Någonstans har ett nästan helt vuxet mirakel fått en egen lägenhet
Någonstans mördas människa för sin tro, åsikt eller kärleks skull
Någonstans letar en mamma förtvivlat efter mat till sina barn
En pappa arbetar 20 timmar om dygnet i ett främmande land
Under en bit kartong i Stockholm försöker en människa sova en liten stund till
Jag tittar ut genom fönstret och på himlen finns inte ett endaste moln
Just nu sjunger mitt hjärta att sorgen har fått sällskap av kärleken
Just nu gör ingenting ont
Det talar om lyckliga slut
Men jag vet att allt som finns är nu
Ett känsligt hjärta Hem 