Etikett: Leva vidare

Ju mer jag tänker på människan jag vill vara

admin1 kommentar

Ju mer jag tänker på människan jag vill vara,
desto mer inser jag att det bara blir längre dit
Att vara den där människan
Hon som möter alla mjukt
Som finns där när de behöver
och låter människor tala till punkt,
även när de aldrig slutar prata
Som nyfiket söker ta reda på vilka de är
Inte fastnar i sitt eget
Som vänligt möter frågor,
utan att se hot
Hon som är lagom engagerad,
med en lika lagom analys
Som lätt kan överse med plumpheter
och människors narcissism
och att de helt struntar i ditt
Hon är inte jag
Hon blir nog aldrig nånsin någon som är jag

Platsen där du vilar

admin1 kommentar

När solen strilar ned genom träden
och daggen lyser silver
och dimman dansar på ängarna
tänker jag på platsen där du vilar
där jag satt dag efter dag
Nu sitter jag på tåget och längtar dit
Det är som att du knuffar bort mig varje gång jag nu går dit
Det är som om du försöker säga
Gå nu vidare och lev ditt liv!
Men du fattar inte att platsen hör till
Förbinder det gamla och det nya
Det är hugget i sten
Och kan aldrig suddas ut

Jag börjar tro på riktigt nu

admin1 kommentar

Längtar hem till dig som kompassnålen pekar på
Jag räds inte de ofantliga orden, jag älskar dig så!
Min fina med din outgrundliga blick
Tänk vilken otrolig människa jag fick
Du kloka, starka vackra man
Som visar mig vägen och vad kärlek kan
Våra händer börjar hitta av sig själva
Så härligt att de alltid får marken att skälva
Jag börjar tro på riktigt nu
Den jag alltid vill vara med är du
Med dig är jag inte ensam utan alltid vi
Det finns inga gränser för hur bra det kan bli

Det är inte självklart

admin1 kommentar

Det är inte självklart
Inte ännu för mig
Jag räds orden
Jag räds tonfallen
Jag tror att de kan döda allt
Jag skälver av rädsla
när röster blir kalla
Som om kylan är det sanna
Något jag har fruktat
Det är inte självklart
att vi sitter ihop
Och inte enkelt kan brytas loss

Två månader

adminLämna en kommentar

När ögonblicken stillar sig

För ovanlighetens skull

Försöker jag att inventera

Bland gåvorna

Bland de första minnena vi skapar

Och det som lyser starkast är omsorgen ifrån dig

Två oändliga månader har gått

Två ynkligt korta månader har gått

Så mycket har vi upplevt på så lite tid

Jag går fortfarande med skakiga ben

På gungande mark

Men varje gång jag snubblar till

Ser jag din hand

Livets logistik

adminLämna en kommentar

Nu lever jag i ilandsproblemen
Nu lever jag i logistiken
Nu vill jag vinstmaximera
I det nya livet
Korgen är full men jag fyller den med mer
Att välja är också att välja bort
Att välja allt,
är att välja ingenting

En slumpvis samling av minnesnoder

admin1 kommentar

Jag undrar alltid efter att du har gått
Pratade jag verkligen om det som är det viktiga med dig?
Med dig blir jag nån annan
Nån jag inte riktigt känner igen
Jag hoppas att jag blir en bättre jag,
men tänk om det finns någon som jag helt tappat bort?
Man kan ju fråga sig, vem är då jag?
En slumpvis samling av minnesnoder,
som hjärnan hittar på mening till,
för att jag inte ska lösas upp?

Lämnade spår

admin1 kommentar

Jag vaknar på morgonen
Där ser jag spåren
Spåren av min älskade son
Alla saker som han har lämnat kvar
Saker som får ligga tills hans hem blivit hem
Resten får vara kvar
Som en påminnelse om honom jag fick till låns
Och att min dörr alltid står öppen
Och hans likaså
Om vi ringer först
I mitt badrum ligger en ny tandborste
Den fyller mig med fjärilsvingar
En roll on står på skåpet bredvid min,
och jag känner att livet tar fart
Du har lämnat spår, underbara spår
Du tänker komma tillbaks
Redan i kväll
En fågel lämnade boet
En annan flög in
Gjorde något som kunde ha varit sorgligt och svårt,
så oerhört fint

Bokslut

admin2 kommentarer

Det är komplicerat att dö
Det är inte bara att checka ut
Just när man mår som sämst,
ska man tänka och planera som bäst
Och den som blir lämnad,
lämnas med så mycket annat än sorg att tänka på
Vi gör bokslut idag
Men det är inget slut
Men vi har fört bok
Fört in siffror
Röda och svarta
Räknat och beräknat
För det inte bara att dö hur som helst
Och alla olösta knutar
Som de levande ska knyta upp
Och spekulera kring
Och allt det river upp
Ställer på sin spets
Kostade mig nästan livet
Jag dog inuti flera gånger om
Men vi står här nu
Som en samling fåglar Fenix
Kramarna vi ger och får
är inga gester
Vi kramas på riktigt
För vi om några
Vet vad som är av värde
Att leva och älska
NU!

Traumatiserad

adminLämna en kommentar

Jag undviker att se mig
Se mig sån jag är
Se mig som den jag blev
Det var inte såhär det skulle bli
Det här är bara en liten del av mig
Det som kommer ut ur min mun är bara en del av något större
Något jag byggde upp under tid
Något jag trodde jag bar med mig
Det tappade jag bort
Men det här är reglerna
Det är bara så det är
Kanske fick någon annan det bästa av mig?
Uppgraderad? Nedgraderad?
Allt jag vet är att jag blev traumatiserad…