Circadian rhythms

Det finns nåt välsignat med rutiner
det finns nåt skönt med att allt är likadant
Ibland blir det lite för mycket nytt
och jag längtar då tillbaks till tid som flytt

Rutiner, circadian rhythms det är nåt jag gillar med det
Jag rullar med men sen kommer en sjunde våg
Och den är så stark att jag halkar ur mitt spår
och så har det varit år efter år

Jag antar att det är sån jag är
och kanske gör det ingenting
Och visst har jag snirklat mig fram tills nu
Men jag är ju här och jag lever ju

Den cirkadiska rytmen går jag alltid tillbaka till
Som till en mor som vaggar sitt barn
Jag lägger mig ner och låter mig hållas av det som inte syns genom en vanlig lins
Låter mig hållas av allt som inte är förklarat och ännu inte finns

Jag är glad att jag sa som det var

Jag är glad att jag sa som det var
Jag är så glad att du är kvar
För rädslan jag bar på den kunde jag ha svalt
Men vi vet båda att sånt ofta blir fatalt
Jag är så glad att vi möttes och såg varann igen
att orden inte smet förbi utan gick rakt in på känn
Det är så mycket att lära om varann
Och vi kämpar så mycket vi bara kan
Jag tänker att det är svårare för dig, men du gör det så bra
Vi är lite trasiga både du och jag
Och ändå blir sån magi när vi är bara vi
Då känner jag mig hel och fri
Det är när det blir mycket annat som det börjar bli trångt
Det är då jag känner att avståndet mellan oss blir så jäkla långt
Jag vill inte någonsin vara ensam när jag är två
Det har jag gjort förut och det skadade mig så
Jag har blivit sviken när jag har behövt stöd som mest
Kanske är det orättvist att du måste klara såna test
Men jag får ingen ro förrän jag vet och känner med säkerhet
Jag måste veta att du vill ha mig både med styrka och svaghet
Just nu känner jag ingenting annat än hopp
Du gick nyss och kvar är din kaffekopp
Värme i magen i färger så bjärta
Längtar redan… mitt lejonhjärta

Bekymmer som förut kändes så små

Vardagen kryper sig sakta på
Bekymmer som förut kändes så små
Då när allt var på liv och död,
börjar påpeka att man behöver bröd
Pengarna rinner mellan fingrarna och räcker inte riktigt till,
men det kommer att ordna sig om jag bara vill
Pamparna vill höja hyrorna och ökar min oro ännu mer
Men så tänker jag att vi som vill ha ändring blir fler och fler
Jag tar en dag i taget och skriver listor som är för långa
Kraven på en urban människa är alltför många
Jag försöker se allt som jag verkligen får gjort och fortsätta att vara trägen
Jag kommer aldrig mer att blicka mot målet utan bara njuta av vägen
För vägen är allt som finns
Vägen är allt och inte det som vinns
Och om det finns någon att hålla i handen,
när fotspåren börjar att blekna i sanden
Någon som tål
Då är man i mål

Jag träffade en god vän

Jag träffade en god vän
det var så länge sen
Vi slog oss ned på ett café inne i stan
Och vi skulle ha behövt hela dan
Men orden som ekar än är hennes om kärleken hon haft
Hon sa: Det tog sån tid att äntligen bryta upp för jag hade ingen kraft
Jag såg ju tidigt alla tecken men jag valde att titta bort
Jag slösade bort så många år på en man av värsta sort
Så var aktsam på tecknen som du tidigt ser
Det är så lätt att missa det som faktiskt sker
Vad betyder kärlek och älskog om varningsklockor börjat slå?
Vad betyder det om man är ensam när nöden är stor, fast man är två?

Träffar mig som knivar

Dina kommentarer träffar mig som knivar
för du är inte han
Det är fortfarande otäckt när vi kivar
och att tro att vår kärlek är riktigt sann

Det finns inget sätt att forcera
och du gör verkligen allt du kan
Men ingen kan ju garantera
att vi alltid kommer vara med varann

Dragen som jag har, de kom i dagens ljus
Dagen då han försvann
Den kvinna jag en gång var, jag vet inte var hon håller hus
Det är svårt att veta, men det var en halverad sån du fann

Jag är långt hemifrån

I skuggan av kärleken jag har fått
gäckar förgänglighetens ångest
Skörhetens och åldrandets fasa
Så lätt kan allting rasa
Jag är långt hemifrån
Flera hundra mil bort
Då blir det så tydligt, allt jag blev berövad
Då blir det uppenbart att jag inte bara blev prövad
Min historia. Mina rötter
Det som uppkom med oss
Det som tog åratal att bygga upp med alla viktiga element
Levt liv tillsammans som ett stadigt fundament
Det låter kanske frestande att få börja om på nytt
Men när man blir tvingad,
är det inte något annat än ett överfallsrån
Det plågar mig när jag är långt hemifrån
Jag söker mig därför till ljuset i det nya
Hoppet och kärleken som jag har fått
Söker mig till den bästa av famnar
Vi går hand i hand vart vi än hamnar
Och ändå är det långt till land
Och nära till stormens öga
Men jag klamrar mig fast
i känslovågornas tvära kast

I glädjen bor sorgen


Just nu lyser solen på mig och de mina

Just nu känner jag nåden i livet här och nu
Jag upplever fantastiska saker och platser,
men mitt i allt det fina finns hela tiden du

Jag vet att det finns de som säger

Tänk att det kunde vara så lätt!
Så lätt att gå vidare med en ny
Ett enda ord viftar bort det som skett

Försöker förminska kärleken vi hade

Jag vet inte hur de resonerar och tänker
Jag vet inte heller varför jag bryr mig
Men det är inte slagen utan orden som sänker

Jag frågar mig varje dag varför du inte fick leva

Jag plågas fortfarande av fruktansvärda minnen
Men jag vill oftast leva och älska
Och när jag inte vill, finns nu en famn som stillar mina sinnen

Det är så lätt att ta stora ord

Det är så lätt att ta stora ord i sin mun
Det är så lätt att inte se att isen är tunn
Att bländas av solens gnistrande strålar
att missa att orden glider som tvålar
Det är så lätt att bara bestämma någonting
för att sen se att allt som lovades blev till ingenting
Det finns så mycket smolk
Så mycket egenheter hos folk
Som till sist gör att man inte står ut
Som gör att man inser att man slösar krut
Men det händer aldrig oss
Det händer andra som inte vågat kasta loss
Men vi vågar mer
Vi kämpar och ger
Ger oss ut på ett virvlande hav
och låter inte slumpen bestämma om något ska bli av

Det är ingenting

Vi ska ut på ett hav
Vi vet inte hur vindarna bär
Jag ska bort ifrån alla vardagskrav
Men det största är att jag är
Mitt i ett liv
Mitt i närheten till en annan människa
Det är ett sånt gigantiskt kliv
Vi ska ut på ett hav
men det är ingenting
Det är ingenting jag inte kan klara av
Det är ingenting mot att ha haft sitt hem vid en grav

Hallå livet!

Hallå livet, jag hänger inte med
Karusellen tog ny fart,
men nu måste jag stanna upp
Jag måste invänta min skugga,
som ropar långt bakom mig
Jag har några långa meningar som måste tänkas klart
Hallå livet, jag måste hämta andan
Jag måste ställa mig på nåt som är högre
och blicka ner
Se så jag inte blir förvirrad och irrar iväg