Sordin över mitt guld

Lever i kärlek och lycka
Det borde räcka gott kan jag tycka
Och sommarens fägring bländar så ljuvligt och så skönt
Jag njuter av värmen och allt prunkande, andande alveoliskt grönt
Men jag går också omkring och tar farväl
Om man mister för mycket händer det nåt inuti
Då blir man aldrig densamma igen
Vill inte skrämmas,
och inte heller skämmas,
men samtidigt som nåt är fött,
är det också nåt som har dött
Inuti känns stormens vågor ännu väldigt starkt
Att lära mig surfa på dom tar så mycket kraft
Jag vill vara transparent och inte falsk
Kanske är det överlevnadsskuld
som lägger sordin över mitt guld
Kanske är det inte möjligt att gå vidare när man sett hur tunn isen är
När man har sett att allt hänger på så sköra trådar som dom här
Förgängligheten så uppenbar,
men som ingen vill låtsas om,
nu när det är så viktigt med fina skal
Kanske kan jag aldrig, nä aldrig, glädjas åt det jag har
När jag vet att i morgon finns det kanske inte kvar,
men jag vill försöka med dig,
om du vill det med mig
Jag vill försöka med dig
Om du vill det med mig

En egen biotop

Jag vill bara vara med dig
Jag får aldrig nog av din person
Jag vet att man i dessa tider,
lätt spänner bågen för hårt och det blir en kalkon

Men det är så här jag känner
Jag behöver inte mycket annat än det här
Det var det här jag sökte gång på gång
Och nu bubblar du inuti mig i varje ven och artär

Om jag inte får glädjas när jag kan, säg när jag får!
Kanske låter jag som ett våp,
men det struntar jag i
Vi är en egen biotop

Mina fingrar flätade i dina
Min hud mot din hud
Jag blickar mot en tydlig horisont
Är det här kanske gåvor ifrån gud?

För om det är nåt jag kan tro på så är det magin i kärleken
Den är något alldeles särskilt för sig, ett turbokitt
Och visst är det störande att man så helt kan slukas upp?
Men säg vad annat som kan få oss att flyga så högt och fritt?

Nu virvlar jag runt i staden och mina rutiner flög sin kos
Nu flänger jag fram och tillbaka och tumlar runt
Tar dagen när den kommer, men vet att den aldrig slösas bort
En dag i kärlek kan aldrig vara något strunt

Konturerna av din kropp är inget annat än konst
Jag ser ditt leende spricka upp och det händer något inuti
Jag är här just nu och det är bara vad jag har
Jag tänker inte låta en endaste gnutta lycka gå mig förbi

Visst är det märkligt hur livet kan ge en andra chans
Hur jävligt ödet kan svepa och ta allt
Hur det kan lämna oss i fullständig apokalyps
Och sen i ett litet, litet korn börjar något gro och ta gestalt

Jag kommer aldrig att acceptera det som hände
Jag kommer aldrig att se någon mening. Tänker inte ens försöka
Men jag tänker passa på medan jag andas
Jag ska odla kärlek och bara få den att öka och öka

Så kom hit och håll om mig hårt
Släpp aldrig, aldrig taget för hos dig vill jag va
Låt oss knarka på dopamin och oxytocin
För 480 dagar sen trodde jag allt var slut och här sitter nu ja

Vänskap i sorg och glädje

Natten är inte längre skrämmande
Nu låter jag mörkret sänka sig över mig som ett täcke
Ensam är inte längre mitt ord
Fortfarande skör men inte bruten
Och det är den personen jag alltid har varit
Kärlek är i nöd och lust
och vänskap i sorg och i glädje
Utan den dualismen faller det
Frosseri i elände men vämjelse över glädje
Det är en hälta som inte läker

Ensam på en öde planet

Ensam på en öde planet
Det är svårt att vara sin egen profet
Med facit på hand är allting enkelt
Men dessförinnan är det mesta dunkelt
Tänk alla drömmar jag hade om oss
Hela mitt hjärta öppet. Sen började vi slåss
Nu har jag släppt allt jag trodde på
Jag drömmer inte längre så
Människor talar om att leva på fina minnen
Så fungerar inte mina sinnen
Sånt kan jag inte leva på
Det kan inte få mig att orka gå
Jag vet att jag har varit älskad flera gånger
Men det finns bara kvar i mina sånger
Just nu ger det ingen lättnad. Ingen tröst
Allt som hörs är ensamhetens röst
Kanske föds nya solar och en ny horisont
Kanske behöver jag inte vara en soldat vid en front
På den här ensamma planeten ekar hjärtslagens dunk
Här finns bara en förutsägbar vardagslunk
Men sen bröt någon isen och det var inte jag
Någon talade till mitt hjärta som svarade: Förlora inte en dag
Jag ser honom komma gående i horisonten och han lyser,
och inuti mitt blodomlopp finns inget längre som fryser

Religion istället för det gudomliga

Vad hände med dig som talar som om du ständigt förkunnar
Hur blev du så här?
Ja, det är inte utan att jag sitter och grunnar

Du rapar upp bibelcitat och tvingar på din åsikt,
och talar om den verkligt sanna tron
Du säger att du har kommit till insikt

Ditt liv var tomt och innehållslöst och du sökte tröst
Men tänk om du hade lagt tid på att förstå dig själv
Om du hade låtit ditt välvilliga vittne få en röst

Tänk om du hade lagt energi,
på att se att bibelorden fängslar och låser,
och inte gör dig fri

Nu har du fått plankor att stå på och handtag att hålla i
Nu tror du på den rätta vägen,
och du vill få så många som möjligt att stå dig bi

Jag invänder och säger att du har fått fatt i en krycka,
men har missat att kalibrera din känslokompass
Om en människa bara får läka kan hon av egen kraft ge sig lycka

Du talar om orden och sakramenten men förstår inte logiken
Du inser inte att begreppen så fort blir obsoleta
Som alla religiösa tappar du det gudomliga framför retoriken

Om jag bara kunde få dig att se det jag har sett och får se
Om jag kunde visa hur gud finns och visar nåd
Om jag kunde visa vad det gudomliga, som bor i oss alla, kan ge

I helvetets förgård fick jag se vad som verkligen var något värt
Det handlar inte om att försaka och inte heller om att rusa fram
Det gudomliga vackra ligger redan här och allt annat är sekundärt

Lidandet kan vi tyvärr inte slippa, det hör tydligen till detta kalas
Och varje gång vi drabbas ställer sig tiden still,
och plötsligt syns allt som genom ett gigantiskt förstoringsglas

Då syns alla detaljer och alla krävande krav ger sig av
Mellan livet och döden lämnar tramset festen
Mellan livet och döden ser vi vad livet ger och gav

Så släpp dina bibelord och lyssna på kärlekens vishet
Det är bara där du kan bli trygg och hel
Bakom orden du tror på har det smugits in så mycket falskhet

Det är dåraktigt att be gudarna om det man kan åstadkomma med egen kraft
Vi har alla kapaciteten om vi bara får och ger oss en chans
Om vi ställer oss still och lyssnar noga finner vi glittret vi alla alltid har haft

Ditt namn på displayen

I bilen såg jag plötsligt ditt namn på displayen
Bilstereon sökte efter din telefon och ville koppla upp sig
På ett ögonblick visade tankarna och känslorna hela grejen

För ett ögonblick trodde jag att du fanns
Som om jag bara var på en lång, lång resa,
och att vi en dag skulle mötas någonstans

Det är som om jag har skickats iväg för att lära
Inte som en belöning utan som ett straff
Som om jag behövde tuktas för att inse det primära

Jag har gått och tänkt på hur jag ska kunna förklara
Hur ska jag kunna förklara att jag älskar en till?
Men jag hör alltid dig säga att jag inte har nåt att försvara

Ju tryggare jag blir desto mer minnen spelas upp inuti
Som en bisarr tortyr, likt en häxprocess,
med undertexten att går du inte igenom blir du aldrig fri

Jag trodde jag var enkel

Jag trodde att jag var enkel att förstå
Jag trodde att jag var bra på att klä i ord
Inte visste jag att jag var så svår att förutspå

Det var visst han som nu är en ängel som dolde det
Det var han som mötte mig som sitt barn
Efter 21 år är det så mycket man bara vet

Men nu måste du be om det du behöver sa mentorn och log
Jag svarade slagen av insikten
Jag tänk vad det är märkligt, jag som ändå älskar ord

Jag ska svälja stoltheten och be om det ifrån dig.
Av dig får jag inte nog.
och det bästa är att du säger att du älskar mig

Nej jag är visst inte så enkel och klar
Mina känslor kan inte bara storma utan kryper ibland utanpå
Jag är så glad att du vågade stå kvar

Nu är jag inte längre lika rädd
Jag behöver inte rusta mig
Jag kan blotta mig och behöver inte vara beredd

Jag tyckte att du bara skulle förstå
Jag bet ihop och blev bara argare och argare
och till sist sa jag att det här kommer inte att gå

Och nu är vi ändå här,
och har lärt oss så mycket om varann
Tänk att man kan vara så kär!

Man måste ge allt i kärlek för att få den helt och fullt
och risken kan man inte göra något åt
Jag kastar mig ut som ifrån en katapult

Midsommar

Ännu en högtid som kräver
Så många som sig förhäver
Planerar i evigheter
och sliter ihjäl sig
Men inte för mig
Nej det är ingen stor grej
Med dig kan jag vara var som helst
Jag vill bara känna lukten av gräs och se himlen ovanför
Jag låter naturen vara regissör
Midsommaren är enkel som en picknick på en filt
Alla som vill får vara med
utan att vara släkt i ett enda led
Tänk hur enkelt det kan vara!
En filt och lite sill och potatis
Och det viktigaste är gratis

För evigt min hjälte

Du vet väl att du gör mig stolt varje dag?
Att varje gång jag tänker på dig blir jag glad?
Nu åker du hem till ditt och stänger din dörr
Tänk vilken skillnad mot förr!
Nu har du en lön som rullar in
även om den också snabbt rullar ut
Ja, pengarna tar så fort slut
Men det kommer aldrig vara dem som skänker dig lycka
Nej även om pengar behövs så är de bara en krycka
Livets mening handlar om annat än det
Om själva livet är fattigt så hjälper inte en lön som är fet
Easy come easy go
Bättre att göra sig fri och go with the flow
Girighet är en ständigt obetald likvid
Bättre då att vara rik på tid
I överlevnadskonst har du svart bälte
Du vet väl att du för evigt är min hjälte?

Nu är jag redo


Nu är jag redo att stänga din sida
Det har varit en jobbig grej
Jag har blundat länge för att det inte ska svida

Men din Facebook måste stängas
Jag ville inte det
Jag ville att tiden skulle förlängas

Jag ville inte bli din änka
För jag ville vara din fru för alltid för jag älskar dig än
Men jag är redo nu för jag har sett en framtid blänka

Det har kanske varit stötande för vissa att se din sida
Som om du fortfarande fanns här
Åhh stackars dem, vad de måste ha fått lida!

Fast både du och jag struntade i dem
Vi brydde oss om rejälare folk än så
De andra kunde vara vilket som

Vi brydde oss om vänner som fanns på riktigt,
och inte folk som lever i låtsasvärlden Facebook
Nä, sånt var aldrig viktigt

Men jag är redo nu
Jag kommer att stå som änka
Men kommer alltid att vara din fru

Kanske blir jag en dag någon annans maka
för älskar någon, det gör jag redan som du vet
Men nu tar jag bara en stund i taget och låter livet smaka

I stället för att drömma vill jag leva i drömmen
Och inte hålla andan
Jag vill inte lämna över tömmen

Allt är bättre än att inte våga
Allt är bättre än att leva livet som ett rakt streck
Jag vill brinna med min fulla låga

Och du lyser upp vägen som ett bloss
Du fantastiska man du har lämnat spår
Allting är kvar för evigt inom oss

Jag passerar kyrkan vi gifte oss i
Jag går i regnet och jag kan gråta utan att det märks
För tolv år sen stod vi här i total eufori