Nu har jag startat en Youtubekanal för Ett känsligt hjärta där jag emellanåt kommer att publicera diktvideos. Här är den första och den är helt tillägnad alla er som har följt mig på den här bloggen genom aska och eld. Hoppas att ni kommer att gilla den och gör ni det så får ni gärna gilla, dela och prenumerera.
Massor av kramar ifrån Ett känsligt hjärta
Etikett: Låter livet ta plats
En flinga snö
Snön har lagt sig över hela stan
Hand i hand ser vi hur det gnistrar i varje fur och gran
Skräcken att mista blixtrade till, närmare bestämt igår
Då såg jag bara mörker och trasslade in mig i riviga snår
Livet borde kunna vara enkelt och lätt
och är det ju på många fantastiska sätt
Men det är när det är svårt och kärleken sätts på prov som det trygga vävs in
Ja så är det i den känsliga själen min
Jag ser på den glittrande snön och ställer mig nära och ser hur varje flinga är unik
Precis som varje dag i vårt liv har sin egen estetik
Känner lyckan över att spela huvudrollen med dig i den vackraste kärlekspjäsen
Jag ser bara kärlek och framtid i dina ögon och ditt varma väsen
Jag ska inte sluta att se det vackra i det lilla
Jag ska ge mig tid att betrakta stilla
Jag ska se flingan i snön och det lilla kornet sand på en strand
och överväldigas av känslan av att hålla din hand
Går mot ljuset
En ny värld har öppnats med möjligheter att drunkna i
Drömmar att virvlande följa med långt, långt bort
Långt ifrån tekniken som kväver och byggbullrets dån
Och från ettor och nollor som inte passar våran sort
Livet målar världen i sprakande färger och hisnande vyer
Även i kyla och mörker så glittrar världen om man bara tittar
Tänk den som bara kunde betrakta en vaknande sol tills den somnar igen
Kameralinsen lyser upp och förgyller allt den hittar
Om det vore så lätt att bara landa och andas ut
så skulle det väl inte vara någon mening med att sträva på
Om det vore så lätt skulle man säkert ledas ihjäl
Om man visste redan från början skulle man väl aldrig börja gå
Jag lär mig av naturen och låter den hålla mig
och det är en famn som aldrig sviker
Den finns där hur mycket den än trycks ned
Den ligger även och pyr under fula kontor och fabriker
Men jag vet att den kommer att vinna en dag
Över alla idioter som tjänar mammons ideal
Jag vet att det finns dem som kommer efter
Dom kommer att vilja va nåt mer än bara skal
Dom kommer aldrig att underkasta sig våra ekorrhjul
Dom kommer aldrig att äta plågade djur
Dom kommer hitta vägar ut ifrån det här
och fråga hur vi kunde fjättra oss själva i en bur
Men innan dess ska jag njuta utav ljuset som jag har sett
Jag ska andas in luften som våren kommer med
Jag ska sträcka mina armar upp emot skyn
Jag ska höra solen spräcka isen med besked
Tills tiden stannar och ebbar ut
Andas in ensamheten. Andas. Hålla på att kvävas.
Det kostar på när nya vävar ska vävas
Ambivalent anknytningsstil är namnet på min karusell
Tillsammans med dig blir den speciell
Herregud vad vi har lärt oss på vår resa som inte har hunnit särskilt långt
Och ändå har vi rest till andra sidan jorden och klarat av att ha det trångt
Klarat av missförstånd och ilska och tårar
Skrattat och gråtit och undrat om vi är två dårar
Vi har haft modet och styrkan att kriga för det som är värt
Allt det vi trodde på, ville och hade kärt
Vi har nu modet att mötas i det som är svårt
och kämpa för det som är vårt
Fan vad vi är bra, du och jag
Och vi blir bara bättre dag för dag
Jag fattar nu att du vill vara med mig som jag med dig
Jag fattar nu att du verkligen orkar att älska mig
Jag ska våga tro på att du finns där,
att jag kan lita på att isarna bär
Vi ska leva tillsammans tills tiden stannar och ebbar ut
Vi ska leva som om allt när som helst kan ta slut
Och ovanpå taket upp mot himlen blickar vi nu upp
och från molnen och stjärnorna betraktas vi av vår änglatrupp
Vackra toner i musiken
Änglarna vet hur jag har kämpat
Änglarna vet hur jag har åkt ned i djupen
Hur jag har stått vid hans grav med gråten i strupen
Hur jag har trott att allt varit slut
Förödande ångest och inget har dämpat
Jag har bitvis känt mig nästan galen
Det är svårt att förstå för den som inte har varit där
Men det är ju så med livet, det är på vägen man lär
Inte jag heller visste innan han försvann ifrån mig
Men där stod jag med alla de svåra valen
Jag har förlikat mig med alla som föll ifrån
Alla som jag trodde jag hörde till
men jag har funnit mig i att telefonen tiger still
Men det gör ingenting för de jag har, kommer nog vara kvar
Nu har jag börjat kunna känna frid i stormens dån
Vi träffades båda två av livets grymhet
Min sårbarhet, med mina känslor som ligger utanpå
kan vara så otroligt komplicerad och svår att förstå
Ibland begriper inte ens jag själv
Men du helar mig med dig och din närhet
Det händer mirakel hela tiden och jag seglar på termiken
Du, min älskade och jag kommer närmare för varje dag
Det håller verkligen på riktigt, det känner jag
Och allt som skavde och som vi behövde lära,
skapade bara ännu fler vackra toner i musiken
Glädjen är bara gnistor
Jag älskar, jag älskar dig
Älskar dig även när du tappar tålamodet på mig
Älskar dig när du är svår att förstå
Älskar dig när du är svår att nå
Älskar dig när du är mig så nära
När du påminner mig om att vi håller på att lära
Älskar dig när dina ögon möter mina
Jag har varit som en strykrädd hund
Sett hot och faror i varenda stund
Och allt jag vill är att få ha det lite bra
Och det jag behöver, det har jag idag,
men jag har krigat mig igenom så mycket
Jag har tagit så himla mycket stryk
Nu när jag trodde att allt skulle vara så lätt
Nu när jag trodde att jag hade hittat ut,
då påminner mig livet om att det aldrig tar slut
Det blir aldrig klart
Det blir aldrig stadigt underbart
Glädjen är bara gnistor som lyser upp himlen en stund
Och allt däremellan få man ta dag för dag
timme för timme, och när det är som värst, minut för minut
Jag får stå ut med att inte veta vad som finns bakom nästa knut
I överljudshastighet
Åh hur min hjärna kokar av allt du ger
Åh hur du får min värld att se annorlunda ut
Glädjande serotonin och dopamin och med härligt lugnande oxytocin
När vi är ifrån varann knarkar jag på bilder av dig som om de vore heroin
Jag vill inte att du ska tro att jag inte har något liv
Jag vill inte stå som ett stjärnögt fån och göra mig liten
Jag vill inte att du ska tro att du är den enda på jorden
Vill vara stolt och stark, men inte ens jag tror på de orden
När vi är tillsammans åker vi tidsmaskin i överljudshastighet
Och allt jag vill är tillbaka
Men sen är jag åter i det grå
Varför måste det vara så?
Jag vill bara vara med dig tills allt tar slut
Det pirrar i magen och hjärnan ropar: Gör det igen! Gör det igen!
Dansar på slak lina högt upp i det blå
Hothjärnan protesterar, men jag struntar i hur det kan gå
Ju högre upp desto svårare fall
Kan leva tryggt och förutsägbart, utan risker och ensam
Men jag har hellre älskat och blivit älskad en gång till i livet
I dagsljus och medvind känns valet givet
Men jag ska inte slå i någon att det är så lätt,
för någon som inte kan tysta hjärtats röst
Någon som inte kan ljuga och lägga locket på
Någon som jag som måste bli förstådd och förstå
Jag fattar att jag kan verka komplicerad
men egentligen är jag ju helt transparent
Jag vet att för vissa är att visa känslor inte fint
men det jag ger kommer ifrån hjärtat och är genuint
Nej jag tycker inte att jag är så komplicerad
och att kraven är för höga, för det finns inget alternativ
Jag söker inte efter ett liv med fester och extas
men jag längtar och behöver få vara i hälsosam sociostas
Kanske faller jag djupare än de flesta
men jag tror att jag också flyger högre
Det är något med mig och mitt nervsystem
som är känsligt för folk som vill trycka undan problem
Därför vill jag fortsätta åka tidsmaskin med dig i överljudshastighet,
där vi lär oss vårt eget språk och träter om färgernas namn
Där livet gnistrar och glänser och inget är vanilj
Där vi är en liten men alldeles makalös familj
Lika enkelt som en jabb
Älskade vackra fina
Herregud hur kunde jag ha sån tur?
Du är som ett eget väsen
så vacker inuti och utanpå
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska så
Jag trodde aldrig att jag skulle våga igen
I stressen och jobbet som kräver sitt
behöver jag bara tänka på dig
så är allting bra
Något mer än dig behöver inte jag
Älskade vackra fina
Du är som morgonljuset
Som solen när den äntligen börjar värma
Trygg som vågorna
och ovanpå det kärlekslågorna
Vi lever i kärleken och döden
Vi möter människor som mist
Precis som vi
Och jag tror att vi vet lite mer än många,
som tror att liv alltid är långa
En människa är inte död
förrän hen är glömd
och vi glömmer aldrig våra
och jag ska verkligen se allt det fantastiska jag får
och jag ska leva så mycket det bara går
Men viktigast av allt
så ska jag alltid minnas
att när alla talar om ljusets hastighet
så finns också mörkrets som borde vara lika snabb
och borde pareras lika enkelt som en jabb
Då är jag så jävla rökt
Det är så otroligt lätt,
när allt känns bra och lugnt inuti
men när mörkret tar över
Glömmer jag bort hur hemskt det kan bli
Så övergiven utan hopp
Då är jag så jävla rökt
Fast att jag kämpar emot
Jag har verkligen försökt
Mot mörkret är jag chanslös
Lämnad åt försynen och slumpen
Då kan det gå hur illa som helst
Den där malande tärande klumpen
Hur ska någon annan orka
när jag inte orkar med mig själv
När det är så tungt att andas
När jag vill kasta mig i en älv
Vill bara låta kroppen sjunka till botten
Vill inte möta någon och bränna skepp
I det läget går det inte att förstå och bli förstådd
Fast i ångestens stenhårda grepp
Men det är som att du ändå kan hitta fram
Du tycks ha hittat den rätta nyckeln
Jag kan nu känna att du är kvar ändå
Du frågar, ska vi en tur på tandemcykeln?
Vi susar fram i livet och jag ser allt i så skarpa färger
Bara med dig har jag druckit livet i så stora klunkar
Jag tror att jag börjar förstå att vi kommer att bestå
En berusande glädje när tanken slår mig: å vad det här funkar!
Snäckor och pärlor
Ingen ville se mina snäckor och pärlor,
men jag kastade dem över människorna ändå
Ingen ville lyssna så min röst blev gäll
Men har man bara en som vill, så räcker det så
Jag har slösat så mycket energi på sånt som varit förgäves
Men det ska inte hända mer
Jag slösar inte bort livet
Jag spenderar bara tid med dem som hör och ser
Pandemin väckte många sovande själar
Väcktes ur sin zombieliknande dvala
På ett ögonblick kan allt vända
På ett ögonblick undrar man hur sjukhusväggar kan vara så kala
Insikter vissa av oss fick för länge sen
Men skulle jag fått leva om livet, skulle jag inte varit så himla rädd
Skulle inte ha varit så noga med att vara alla till lags
Skulle ha stannat upp njutit mer av att vara älskad, åtrådd, förstådd och sedd
Ett känsligt hjärta Hem 