Två steg fram och ett tillbaks

Jag blickar fram
Två steg fram och ett tillbaks
Gott nog så
Det har jag börjat förstå
Gårdagen känns i kroppen
Mår som en räv
Ändå mår jag toppen
Jag lever
Jag är här
Livet är besvär
Jag vill bli kär
När jag är död
Ska jag ha brunnit,
och alltid haft en glöd
Mina fötter ska ha trampat okänd mark
Utmanat tryggheten jag söker så
Förlikat mig med att vara stark
Min blick ska ha stirrat ut ensamheten
Uppkäftigt ska jag ha promenerat fram
Älskat helt och fullt ända in i evigheten
Min kropp ska ha känt hud mot hud
Jag ska ha mött en själavän
Det kan inte bara finnas en
Natten glittrar vackert i höstens skrud
Två steg fram
Gör att jag orkar ta ett tillbaks
Vi är alla dödens lamm
Men än så länge andas jag in och ut
Värst är det som inte har något slut

I en trygg famn

På natten ber jag
På natten ber jag om en
om en kropp med ett öppet varmt sinne
På dagen funderar jag på
På hur jag någonsin ska nå dit
En ogenomtränglig terräng
Ett hav fyllt av faror,
som jag måste ge mig ut på
Hinder och begränsningar
Allt som kan hända
Alla scenarier
Alla komplikationer med varandras bagage
I en trygg famn fick jag känna hur det kunde kännas,
när jag för en stund var alldeles lugn
Ett sinnenas magiska möte
Helt utan ångest kunde jag vandra hem
Kunde se att det faktisk skulle kunna gå
Någon gång

Tar en taxi till Marula Café


I Barcelona sjuder livet dygnet runt
Men platsen saknar betydelse när fundamentet är tunt
Inga vackra vyer kan stilla min längtan till livet som var
Inga goda drinkar kan minska min önskan om att du skulle vara kvar
Att veta att min väg ska kantas av hopp och av svek
Att se att de flestas moraliska kompass är ganska så vek
Som en pastisch av en äldre tid,
upprepas ytligheten i en ny hybrid
På Opium club lyser bling bling och stass
Männen i kavaj och kvinnorna i strass
Att gå på techno i såna kläder
Svettas ihjäl i stekhett väder
Är ett helgerån på hela kulturen
Sån dynga är i strid med naturen
Så vi sätter oss i en taxi till Marula Café
Levererar värme och äkta kvalité

Tiden

Tiden har fått en annan innebörd för mig
Minuter kan vara så oerhört långa
Så fruktansvärt outhärdliga,
och klockslag så oerhört viktiga,
men ändå luddiga
Jag glömmer så lätt
Tiden läker inte alla sår
Men kroppen gör kanske det
Med tiden
Efter alla klockslag

Klockan 05.30 vaknade jag efter en mardröm om clownen i filmen Det
Klockan 09.15 tänkte jag att jag inte ville leva längre
Klockan 09.20 tänkte jag att sörjande inte kan överleva i den här obarmhärtigheten
Klockan 09.30 skrek jag och grät över en försvunnen tygkasse som sonen lånat
Klockan 09.40 kallade min son mig för psykfall
Klockan 09.55 kramade min son om mig och vi sa båda till varandra
JAG ÄLSKAR DIG!

I sorgens fjärde månad

I sorgens fjärde månad,
flög hoppet i väg så långt
Blev så litet att det knappt kunde synas en molnfri dag
Det var också då orken tröt
Det var då jag bara grät och skrek
Ut i en tom intighet utan resonans
Det var då jag insåg hur ytligt allting är
Och om ytan krackelerar
Då är man körd
Och hela jag har krackelerat
Hör inte längre till
Vi ska köpa T-shirts jag och min svägis
På dem står det:

I hate people…

Jag sörjer randigt

Jag sörjer randigt
Jag älskar alla vita ränder,
för då mår jag bra
Till och med riktigt bra
Till min förvåning
Jag hatar alla svarta ränder,
för då mår jag så dåligt,
att jag knappt kan andas
Men det är inte jag som håller i penseln
Det är inte jag som ansvarar för färgen,
för det är inte meningen att man ska måla själv
Att vara sin egen lyckas smed var lögn alltihop
Vita ränder målas tillsammans,
och inte en och en

Transparente blanche

Träffar du mig
så träffar du en utan filter
Filtret föll av
Jag vet att min uppriktighet kan göra ont
Men det är så jag blev
När allt försvann
Alla omsvep drogs med i fallet
och skyddar inte längre
Fallet blev obarmhärtigt
Såren fick ärrvävnad som blev tjockare
Träffar du mig
får du inte kallprat
Törs du inte tala om mina rädslor,
min sorg,
min längtan
och inte heller din egen
Då är det lika bra att du vänder om
Träffar du mig
behöver du vara beredd att börja leva
och älska nu
Ett känsligt hjärta
behöver ett annat
för att slå i takt

En lyckad synergi

Om jag ska leva, så vill jag leva på riktigt
Då vill jag ta vara på varje dag
Känna att jag vill stanna ett tag
Jag vill inte fastna i mitt mörker
Jag vill inte att livet ska rusa förbi
Vill inte missa all livsmagi
Jag vill åka med och känna vinden i håret
Jag förlorade dig, men jag vill inte ha förlorat mitt liv
Och gudarna ska veta att jag kämpar för att vara konstruktiv
Jag vill att sorgen ska färgas randig av glädje och skratt
Och om kärleken finns därute så vill jag ha den direkt
Vill inte vänta, vill ha det äkta och det äkta är inte perfekt
Det ska vara enkelt utan krav
Söker en lyckad synergi
En glad röra av energi
Livskraft
Om det finns därute, ta mig dit!
Nu, nu nu! Jag är ingen monolit!

Jag kanske dansar


Om ensamheten blir för stark
Gräver sig in
Ångesten tar mig i besittning
Kanske jag dansar för dig
fast jag inte borde
För att slippa

Välja bort
Istället för att välja till
Istället för att få
Glöden som aldrig slocknar
Dansar
Förälskad
men inte älskad
Dansar hypnotisk
Lätt psykotisk
Börjar om på nytt

Ytlig på nätet

Som en kamera drar jag snabba slutsatser
Dömer hunden efter håren
Glömmer värdet av såren
Den som sitter fast på fotot
kan inte försvara sig
Swish, swish svajpa förbi till nästa
Åh nej! Nästa!
Människa utan historia blir bara yta
Som en pryl man enkelt kan byta
Kött
Ögonfägnad
Kuttersmycke
Konsumtionsvara
Om jag visar mina,
så visar du dina?
Bilder…