En stad av trasiga hjärtan

Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt
Och just när den vidrigt trista vintern får för sig att bli kall
då känns det särskilt svårt att orka stå pall
Då pratar jag med er som dog
Då pratar jag med er som etsat sig fast
och dig du fina jag ännu inte har mött,
för än har inte det sista hoppet dött
Ja jag klamrar mig fast i det
medan snön blåser som isiga pilar
på oss och dem som passerar förbi i sina bilar
Jag står och väntar på bussen
jag tänker på min lägenhet som en gång var ett hem
Tänker på min älskade som också var min vän
Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt

Jag kliver av vid hållplatsen där jag bor
Och snön som virvlar och yr omkring
Och jag, jag halkar runt i ingenting
Jag går dit mitt hem var
Där du inte är kvar
Till dörren med mitt namn
Men en dag hittar jag nog hem,
men frågan är hos vem
Alla är lika trasiga som jag
En stad av trasiga hjärtan
De käkar piller mot smärtan
och ingen vågar pröva något nytt
Låter nya sota för det som flytt

Jag lämnar det hos dig som dömer

Grå och smutsig snö ligger i högar
och kylan tränger in
Sitter på fiket och talar med en som blev bestulen på livet som jag
Hon berättar om nedvända blickar och folk som byter till en annan trottoar
Hemskt att se ifrån vänner man ville tro att man har
Hon berättar om psykiatrin som bara ville droga ner
Hon berättar om sveken när det värsta har hänt
Jag berättar om det som hände mig och att jag förstår vad hon har känt
Allt jag gick igenom, hur smärtan förvandlar
Genom is och eld har jag tagit mig hit
men trots all min saknad så längtar jag efter kärlek och romantik,
för det är det som är livet, ja jag kanske verkar antik
Men om jag stannar kvar så är det för det
Ja om jag stannar så är det för det
Och ingen som inte har varit här kan förstå
Men tycka och moralisera kan de ändå
De vet hur man ska sörja
innan man kan börja
Förr blev jag så arg
men nu har jag gett upp
Jag har lämnat tillbaka problemet för det är verkligen inte mitt
Jag lämnar det hos dig som dömer för det är ditt…

Ville ha kärlek men blev en fakir

Jag tänker inte sluta söka efter passion
Aldrig mera kärlek med reservation
Aldrig mer…
ska jag vara med nån som håller mig ner
som svälter mig på det jag längtar efter så
och inte frågar på riktigt hur det är
Åh jag drömmer om att bli kär,
i någon som på riktigt blir det tillbaks
I någon som flyttar in i mitt bröst
Där vi ses även när vi behöver tröst
Jag hatar det ytliga själlösa liv som så många tycks vilja leva
Min själ och hjärta är något jag har reat ut
Men nu får det vara slut
Kanske borde jag bli mer dekadent
Kanske borde jag börja dricka mera vin
Och babbla om att alla män är svin
Röker en cigg på balkongen
för jag känner mig destruktiv
Svär över mitt jäkla liv
Måste åter börja från början
Njuter av att det bränner när jag inhalerar
Att jag faktiskt har slutat är nåt jag nonchalerar
Det finns ingen att ge en kyss
ingen som ser mina rakade ben
Men det kunde varit mycket värre, jag kunde ställt till en scen
Men jag fortsätter bara att gå på
Struntar i smärtan som ligger och ruvar
Struntar i att de flesta bara är tjuvar
Alltid stjäl de nåt ifrån mig
Kärleken har alltid ett pris. Det tycks bli högre ju äldre man blir
Förlorar kraft jag såväl behöver. Ville ha kärlek men blev en fakir

Jag borde hålla mig för god

Jag är så glad att jag gav upp
Jag kunde inte krympa mer
Trots ditt fina fanér
Nu förstår jag inte vad jag såg
Att jag inte bara vände när du fick mig att bli så låg
Det är så typiskt mig att tänka att det bara är jag
Men det måste bli ett slut på alla tårar
Jag ska samla på mig det jag behöver
och kasta bort det som blir över
Ingen skada skedd i det redan trasiga
Jag borde inte behöva vara rädd
Jag ska samla på mig pärlor och snäckor
och skita i folk som velar i veckor
Skita i dom som bara håller igen
långt borta ifrån giftet i kalla krassa blickar
och känslomässiga krymplingars sökande efter kickar
Jag borde hålla mig för god
Jag borde hålla mig för god
Det är den där jävla Jantes fel
Men jag ska gå ut ur det här hel

Är det där verkligen jag?

Jag är så trött på att förklara mina val
Ingen annan kan begripa mina helveteskval
Ingen kan fatta hur mina dagar har varit
Inte heller till vilka platser jag har farit
Och nu betraktar jag mig utifrån
Och mina blickar är inte snälla, utan mer som ett hån
Är det där verkligen jag?
Tänk att jag kunde bli så svag!
Tänk att jag kunde bli så rädd!
Jag var så helt oförberedd
Så i händerna på ödet som helt tycks göra som det vill
Herregud, hela mitt liv förvandlades till ett skämt april, april
Jag går här kravallutrustad i kevlar,
så rädd om det lilla jag har kvar
Snälla spegla mig inte illa, utan ge mig lite tid
Jag måste få hämta mig ifrån mitt livs strid
Men jag försäkrar att jag är helt säker på vad jag vill ha
Men jag vågar inte släppa in helt, för tänk om du bara kommer dra
Jag kan jämka och kompromissa, där är jag inte svår
Men jag kommer aldrig, aldrig leva med någon som jag aldrig riktigt når
Jag kan inte leva med ovissa knutar som ligger där och hotar
Nä för där är sanningen det enda som verkligen botar
Jag hatar hur orden fastnar som på velcro på min hud
och hur jag känner att mitt patetiska inre döljs av oäkta skrud
Jag känner att barnet och rebellen inuti bankar och vill ut
Den där kraften och förbannelsen den tar sig ut till slut
Det låter så enkelt med ömsesidig respekt
men åsiktskorridoren har gjort mig helt förskräckt

Jag ger inte någon annan samma kram

Jag vill att du ska veta
att jag började tidigt leta
Jag ville lära mig av det
Jag döljer ingenting för dig
Att ljuga och bedra är inte min grej
Jag hoppas att du inte tänker vända det mot mig
Jag förstår att det inte är enkelt ifrån ditt håll
Du ser mig ju när jag börjar helt på noll
Jag har inte svårt att älska utan det är snarare tvärtom,
men jag har aldrig älskat flera män på samma gång
Jag ger inte någon annan samma kram
Jag lovar dig att jag är helt monogam
Och även om jag numera tvivlar på mig själv nästan varje da
så tror jag att jag kan göra att någon annan mår bra
Jag tänker inte krusa och göra mig till
Jag vill bara vara med den som verkligen vill
och jag tänker inte slösa bort någon tid
Jag har alltid varit en otålig individ
Och väljer jag dig och du gör spegelvänt
Så hoppas jag att du ger mig den sista första kyssen jag nånsin känt

Bilder och texter som inte betyder nåt

På dejtingsidorna flimrar bilderna förbi
Bilder och texter som inte betyder nåt
En människa kan inte bedömas efter ett fotografi
Hur presentationstexter kommer till har jag aldrig förstått
De verkar handla om någon helt annan person
än den man träffar på dejten till sist
Där sitter man och lyssnar och studerar varje fason
Och där berättar jag att jag är en som har mist
Sen lyssnar jag uppmärksamt på ensamheten
Hör om den talar med bokstäver som blir större eller mindre
Ser på ansiktet hur det rör sig inför sårbarheten
Känner efter hur det rör sig i mitt inre
Hittills har ingen dragit svärdet ur stenen
Hittills har ödsligheten vunnit
Ingen har äntrat scenen

En dag finner jag

På natten kommer bilderna ifrån vår gemensamma tid
Minnena och känslan av att du ligger här bredvid
Här men ändå inte alls
Jag virvlar vidare i min vals
Jag såg våren, sommaren, och höstregn bli till snö
Valet står fortfarande kvar: leva eller dö?
Älskade, älskade tänk hur det blev
Tänk sen hur sorgen slet och rev
Vilken tur att ärren inte syns utanpå
för då skulle jag för evigt ensam få gå
För i den här världen handlar allt om utanpåskriften
och det är inte lönt att förvänta sig några skiften
Men en dag finner jag enhörningen i en glänta
Och då är jag beredd, och kommer inte vänta.
Då kommer jag kasta mig upp i sadeln igen
och rida i väg långt, långt bort i skymningen
Tillsammans med den som inte bara blev en vän
utan byggde en bro till det som ska bli till sen

Bredvid varandra på trampoliner

Relationer kan vara som att stå bredvid varandra på trampoliner,
drömmande och längtande på lösa boliner,
och vänta på vem som ska våga hoppa först
Vänta på vem som ska släcka kärlekens törst
Men vad händer om ingen vill?
Om båda bara står still?
Porrskadade och dejtingappsberoende
och ingen kan känna nåt förtroende
Tänk om alla känslor vi tror finns,
är filtrerade genom vår välvilliga lins
Tänk om vi bara går där bredvid,
som en ensam individ
Utan ett tillsammans och ett vi
Kanske är det bara en patetisk utopi
Men om det är så illa, så vill jag kliva av
Lever hellre ensam än som kärlekstörstande slav
Har man en gång smakat på kärlek när den är som bäst,
nöjer man sig inte som folk gör som mest

Både gud och Buddha vet hur dåligt jag har mått

Här under björken
Alldeles vid häcken av tujor
Ligger 21 år av mitt liv
Här ligger du mitt superlativ
Här ligger även en stor bit av mig
Kanske blir jag aldrig mer ok
Innan de bar ut dig på bår
flätade jag dig ett armband av mitt hår
och en fläta av ditt passade jag på att ta
Men din doft den försvinner da för da
Jag tänker på alla dagar som jag klarat
Då jag har ropat utan att du har svarat
Jag har utsatt mig för risker och struntat i allt
Vandrat genom mörker och det har varit så jäkla kallt
Ödsligheten och atomvintern mitt i solskenet
Sönderfallet och smärtan genom bröstbenet
Och ändå vill jag tro att du har sett på
Kanske måste jag tro för att orka stå
Människor omkring mig
Några har jag förlorat och några har jag fått
Både gud och Buddha vet hur dåligt jag har mått
Men jag har också haft oaser och pauser ifrån min sorg
Har kunnat skratta rusig av vin och öl på stadens krogar och torg
Har levt som om varje dag har varit den sista
Smärtsamt medveten om att allt kan man mista
Men nu ska vardagen ta plats
Att jag är redo har förutsatts
Må jag orka och inte bryta ihop
och falla ned i en grop
utan finna någon sorts liv
Våga drömma och vara naiv
Tro på att kärlek kan komma igen
Att det finns någon som blir mer än en vän