Etikett: Längtan

Siffror för ett år som försvann

adminLämna en kommentar

Jag förde in siffror för ett år som försvann
Det var så mycket jag inte hann
Och sen ringde han som blev en annan man
Han som jag blev så förälskad i som man bara kan
Han ville göra ett bokslut över det som gled oss ur händerna
Men jag har ju gått så länge och bitit ihop tänderna
Och inte känt efter ett endaste dugg
Och nu kom verkligheten som ett hugg
Sorgen rinner nu över alla bräddar
Jag antar att man ligger som man bäddar
Jag tror inte att han kan fatta hur det känns
När någon man tror älskar bara bränns
När det som borde vara varmt och mjukt,
bara blir kallt och hårt och sjukt
Han såg mig så jävla fult
Det var fan inte hemult
Det var bådas fel
Vi får ta varsin del
Men kan det nånsin bli helt igen?
Eller kommer vi alltid vara på spänn?
Ska man ge det flera chanser?
Ska man ge det mera nyanser?
Jag måste kalkylera med vad jag riskerar
Jag måste fundera på vad jag accepterar
Vi måste tänka båda två
Hur fan kunde det sluta så?

Nu ska de leva bra, hon och han

admin1 kommentar

Se hur hon stelnar och ryser till
Och glömmer det hon vill
Märk hur spänd hon blir med ens
Varför kämpar hon och går över sin gräns?
Vad driver henne att gå på?
Är det ensamheten som skrämmer så?
Är det köttets längtan som drar?
Varför offrar hon allt för en karl?
Var tar skriken vägen nånstans?
Kvävs de av förälskelsens glans?
Misären
Den spända atmosfären
Ord som stöter ihop och omöjligen kan ena sig i en dans
Se hur hon går på och låtsas som att problemen inte fanns
Hon sväljer hårt och knogarna vitnar ibland
Fast att de går i takt och hand i hand
Hon tycks tänka att det är kört ändå
Ta det här, stå ut om du vill vara två
Det verkar som att vissa talar på en viss frekvens
Som träffar alldeles fel för en del och det bränns
Men så sträcker hon plötsligt på sig och bara går
Och då ser man glöden gnistra hela vägen ut i hennes hår
Då ser man krigaren som vunnit så många krig
Hon som ändå har haft kraft att byta stig
En sista kram och sakerna i kassar
Nu söker de båda pusselbitar som passar
Kroppar som passade så fint ihop
Själarna och intellektets förtvivlade rop
Till sist vinner själen över kroppen
Till sist faller den sista droppen
Nu ska de leva bra, hon och han
För det är de värda minsann
Han ska leva ett fantastiskt liv och segla över haven
Hon ska åka till sin älskade och se till graven
Hon ska berätta allt som hänt
Det onda och goda som hon känt
Sen ger hon sig ut vimlet och låter sig ryckas med
För där står livet och vinkar och ropar med besked

Jag minns hur du höll mig

admin1 kommentar

Jag minns hur du höll mig
Och det kändes som att hjärtat var med
Och jag minns hur det kändes
när jag såg allt du inte kunde ge

Som saknade bitar i pusslet
Gapande tomma hål
Symbiosen blev aldrig komplett
Mitt i sorgen höjer jag en skål

Jag valde livet. Jag valde mig
Det hade varit så lätt att bara blunda
För att slippa vara själv
Värderingar som inte är sunda

Livet tar och det ger om och om igen
Jag fick vara kär ett tag
Jag fick känna mig lycklig
Och jag njöt varje dag

Men nu är jag sorgsen och fri
Jag gör nu precis som jag vill
Och jag mår förvånansvärt bra
Och jag vet att jag räcker till

Du hade nog med dig själv

admin1 kommentar

Din blick
Ibland en svetslåga
Ditt stela ansikte
kunde skrämma
Då såg jag ingen värme
Jag kröp ihop
Försökte vara till lags
Jag var nog ett instrument
Som skulle stämmas till din ton
Du sa att du ville att jag skulle vara mig själv
men varje gång jag försökte tryckte du till
Jag saknade din empati
Jag saknade dig som ett välvilligt vittne
Min anförtrodda
Men du var aldrig intresserad
Du hade nog med dig själv

Relationer och passioner

admin1 kommentar

Relationer och passioner
Att hitta en bland miljoner

Finna vägar till varandra
När det är lättare att irra än vandra

Förväntningar som krockar med varann
Reda ut det så snart man kan

Resonanser som ger dissonanser
När ska man backa, när ska man ta chanser?

Inte är det lätt när hjärtat vill ha sitt
När känslorna går i svart och vitt

För somliga blir det aldrig lugnt och bra
Jag hoppas att somliga inte är jag

Det är så lätt att ta stora ord

admin1 kommentar

Det är så lätt att ta stora ord i sin mun
Det är så lätt att inte se att isen är tunn
Att bländas av solens gnistrande strålar
att missa att orden glider som tvålar
Det är så lätt att bara bestämma någonting
för att sen se att allt som lovades blev till ingenting
Det finns så mycket smolk
Så mycket egenheter hos folk
Som till sist gör att man inte står ut
Som gör att man inser att man slösar krut
Men det händer aldrig oss
Det händer andra som inte vågat kasta loss
Men vi vågar mer
Vi kämpar och ger
Ger oss ut på ett virvlande hav
och låter inte slumpen bestämma om något ska bli av

En av många versioner av sliding doors

adminLämna en kommentar

Herregud varför vaknade jag upp till det här
Fan hur dessa vidriga insikter tär
Säg att det här bara är en version
Säg att detta bara är en hemsk illusion
Säg att kläderna jag har tagit på mig,
de har jag tagit på för dig
Idioterna har jag träffat bara för att jag skulle ha något att skriva om
De var bara en spännande field trip, vi bara plockade dem som kom
Säg att hjärtlösheten och atomvintern bara är ett smakprov
Någonting man kan skjuta framför sig genom evigt uppskov
Bara en försmak av en av många versioner av sliding doors
Bara en snedtändning på horse
Säg att orden som bara studsar ned för oförstående kroppar
är som illusionerna i The Shining där blodet droppar,
och att kyssarna och kramarna utan kärlek bara var en film jag såg
bara lite graffiti på ett tåg

Det skrivs nya rader

adminLämna en kommentar


Det skrivs, ja det gör ju det ändå
Blir nya kapitel i mitt liv
Det onda stannar inte kvar lika länge
Jag håller kvar taget
Jag var nära att släppa, men jag gjorde aldrig det
Och nu när jag är här
Vill jag vara nära och känna hur det känns
Andas på riktigt
En dag finns kanske en till bland raderna
I kapitlen som följer i mitt liv
Jag valde inte det här
Jag valde inte det här
Och jag svarar lydigt på alla frågor
om hur jag har klarat mig
Som om jag hade något val

Ensamhetens svinhugg

adminLämna en kommentar

Ensamhetens svinhugg
Ångestens vidriga ansikte
Känslomässig skörbjugg
Så transformerat i varje människa
Den döljer sig bland texterna och bilderna…
Ligger och lurar mellan raderna
Ibland i förgrunden
Ibland i bakgrunden
Som att vandra på en kyrkogård
med stupade relationer
Frenetiskt trängs de undan
överröstas av sorgliga toner,
och då sipprar minnena fram.
Alla ljuger i stort och i smått
Lampan lyser rött medan jag svajpar på
Frustrerande för det händer inte nåt
Folk är inte monogama
De är inte ens tama
De kan dra
Såna behöver inte jag
Men imorgon är en ny dag
Då kommer jag att träffa någon
som kan älska som jag

Ge mig det enkla

adminLämna en kommentar

Ge mig en man
Ge mig en man som kan
Ge mig en som är varm
Som inte är modig i allt utom relationer
Ge mig någon som håller mig hårt
Ge mig det enkla
Måste allt va så jäkla svårt?
Han får gärna vara egenkär om han är mer kär i mig
Han får gärna vara driven om det är mig han vill driva mot
Ge mig en som inte är komplicerad
En som bara vill komma närmre och inte spelar ut
Jag blir så himla deprimerad
när jag tänker på dem jag har träffat tills nu
En produkt att värdera, ett stycke kött
ingen förmåga att knyta an
så har det känts med dem jag har mött
Ge mig inte en som vill krångla
utan en som på riktig längtar
Ge mig en som vill kramas och hångla
En som väntar
på att få vara tätt intill
hur varmt och hett det än blir
Jag har inga dolda intentioner
Jag är inte svår att förstå
Herregud hur jobbigt ska det bli,
innan det blir bra och ett blir två?