Kärlekens pris

Ett känsligt hjärta Euphrezyne

Så sköra och bräckliga vi är som människor
Så små vi är under aldrig så pampiga skal
Monetär mäktighet som döljer ett litet barn
Kärlek förvärvad genom makt
Vid dödens närvaro ser vi vad som fanns
och den som inte rannsakar sitt liv då,
är ingenting annat än en tragisk dåre

Vi möts och våra kroppars kemikalier bildar magi
I rosa moln dansar vi en tid
Men sakta skingras det magiska glittret
och hårt knutna mönster kommer åter i dagen
Anknytningens ångest med obönhörlig styrka
Vissa accepterar den och ser den i vitögat
och vissa förnekar den helt

Och ibland möts de båda sorterna och börjar dansa
Men det blir en sorglig dans
En dans där förnekaren känner sig stark
och den andre blir svag
Fast att den ene borde kallas för vek och feg
och den andre modig och stark

Det är därför de vackra sårbara människorna dukar under
De kvävs under deras partners toxiska försvar
De kämpar för att få luft i relationer där partnern har tagit allt syre
När narcissus hela palett har slukat all livskraft och energi
Tänk att det skulle vara så svårt att bli sedd, bekräftad och älskad
Tänk hur hänsynslöst kärleken far fram med oss

Vi jagar bekräftelse i otillgängliga män och kvinnor,
vi knarkar på ruset av att någon gång ibland för ett ögonblick,
bli sedda och smekta med varsam hand
För att vid något enstaka tillfälle höra vackra ömsinta ord
För att någon gång ibland slippa känna oss ensamma
För att vi jagar en längtan som aldrig blir tyst

Och medan vi gör det ligger vi i våra sängar bredvid kalla ryggar
Vi går till arbetet med minnet av ytterdörren nonchalant slängd i ansiktet
Vi går med vår hunger och försöker att ordna tillfällena
Men med förhoppningarna kommer besvikelserna
Och de är svårare än hungern
Och de ljuva stunderna som glimtar till ibland
får oss att tysta inre barnets gråt

Det är så lätt att vara i den starkes position
Den gynnade har svårt att se den missgynnade
Den som slipper att längta efter närhet
ser inte den som längtar och hungrar
Tror kanske att det höjer hens värde,
eller njuter kanske av att spela spel.

Den lilla skamskadade personen som blir vuxen,
bär med sig skammen var än hen går
Låter ingen komma riktigt nära
vågar aldrig blotta sig helt
Måste vara självförsörjande på allt
Svarar alltid, men varför går du inte,
när du vill mötas på riktigt

När du vill höra någon som säger:
jag vill veta vem du var,
vem du är och vem du vill bli.
Jag vill komma dig nära.
Jag vill känna din doft
och dina hjärtslag
Och jag släpper dig aldrig!

På eggen av en kniv

Relationer är så svårt

Orden träffar så hårt

Ja de ringer nu varje dag

Jag glömde vad det var du sa var bra

Men jag minns att du sa att jag måste ändra mitt sätt

Jag vet att det ligger sanning idet, du har rätt.

Jag vandrar nu runt bland ruinerna

Bland de brustna illusionerna

Jag vill så gärna försöka med dig

Jag vill så gärna ändra på mig

Men vad händer om det inte går?

Vad händer om vi får oläkbara sår?

Jag trodde att det skulle gå av sig självt, jag har varit så naiv

Nu vet jag att kärlek är att vandra på eggen av en kniv

 

Förlåt, men jag måste kanske rädda mitt liv

Förlåt, men jag kan kanske inte träffa dig mer
Jag kan inte tiga så att lögnerna blir fler och fler
Du visste redan från början att jag var skör
Ja det är sånt som händer när någon plötsligt dör
Det var som att du inte ville se
Det jag längtade efter kunde du inte ge
När vi inte sågs försvann du helt ur bild
Övergivenheten gjorde mig galen och vild
Jag ska minnas våra möten med glädje och värme
men nu kommer vi nog inte närmre
Förlåt men jag måste kanske rädda mitt liv
Smärtan skär i mig som en kniv,
men hellre se smärtan i vitögat brutalt här och nu
än ha den ständigt lurande i mörkret, men det förstår inte du
Jag vet att livet är så väldigt kort.
Därför ska det inte slösas bort
Och livet är så otroligt skört och kan så enkelt blåsas ut
Därför ska jag vara trygg och älskad när det en gång tar slut