På dejtingsidorna flimrar bilderna förbi
Bilder och texter som inte betyder nåt
En människa kan inte bedömas efter ett fotografi
Hur presentationstexter kommer till har jag aldrig förstått
De verkar handla om någon helt annan person
än den man träffar på dejten till sist
Där sitter man och lyssnar och studerar varje fason
Och där berättar jag att jag är en som har mist
Sen lyssnar jag uppmärksamt på ensamheten
Hör om den talar med bokstäver som blir större eller mindre
Ser på ansiktet hur det rör sig inför sårbarheten
Känner efter hur det rör sig i mitt inre
Hittills har ingen dragit svärdet ur stenen
Hittills har ödsligheten vunnit
Ingen har äntrat scenen
Etikett: Längtan efter kärlek
Kanske kan någon tända glöden
Kanske någon ser det slocknade klotet
Det som glödde så starkt inom mig
Tänk hur länge vi levde så nära hotet
Det som så ondskefullt växte inom dig
Ensam ska jag nu klara kylan och stressen i staden
Ansiktslösa människor som rusar fram i bruset
Kanske orkar jag vänta på grönskan och bladen
Kanske orkar jag att vänta på värmen och ljuset
Kanske kan någon tända glöden
Kanske mixas min personlighet,
med någon som inte är rädd för döden,
men vill leva i kärlekens försonlighet
Någon med mod som smittar
och med livserfarenhetens trygghet
Som tycker att ytan kvittar
utan ser mer till intellektets snygghet
Om kärlek inte är på riktigt
Om kärlek inte är på riktigt
Då har jag lärt mig något viktigt
Om kärlek är en lögn
Då är det lögnen jag behöver
Annars är mitt liv över
För i allt det ödsliga
Var det kärleken som lyste upp vägen
och den må tyckas vara en sägen
För mig lever den och kan mätas
Som kroppens temperatur
En påtaglig textur
Lika tydlig som feber
Eller kanske som ett värmande rus
Lika levande som ett fladdrande ljus
Lugnet tanken skänker
Värmer mer än mitt tjocka täcke
Stödjer som branta trappans räcke
Energins sanna källa
Därför samlar jag mina källor
Tar omvägar runt energitjuvarnas fällor
En dag finner jag
På natten kommer bilderna ifrån vår gemensamma tid
Minnena och känslan av att du ligger här bredvid
Här men ändå inte alls
Jag virvlar vidare i min vals
Jag såg våren, sommaren, och höstregn bli till snö
Valet står fortfarande kvar: leva eller dö?
Älskade, älskade tänk hur det blev
Tänk sen hur sorgen slet och rev
Vilken tur att ärren inte syns utanpå
för då skulle jag för evigt ensam få gå
För i den här världen handlar allt om utanpåskriften
och det är inte lönt att förvänta sig några skiften
Men en dag finner jag enhörningen i en glänta
Och då är jag beredd, och kommer inte vänta.
Då kommer jag kasta mig upp i sadeln igen
och rida i väg långt, långt bort i skymningen
Tillsammans med den som inte bara blev en vän
utan byggde en bro till det som ska bli till sen
Enhörningen bland män
Jag vill inte att min längtan ska försvinna
Den som letar skall slutligen finna
Jag har sett mörkret som ingen borde se
När det inte finns någon att be
Jag har gått där maran bor
Och där Hades ror
Men i ett totalt mörker syns minsta strimma
I Styx började jag därför att simma
Ett rent tryggt hjärta ska jag söka
Det känsliga hjärtats slag vill öka
Det vill virvla, skutta och rusa
När det är rätt behöver man inte krusa
Det har sagts att jag söker en enhörning bland män
Det sporrar mig bara ännu mer, för jag söker inte en vän
Själv men inte ensam
Jag sitter här hemma alldeles själv
Det är första gången på evigheter jag njuter
Jag är själv men inte ensam
Nä jag sitter inte här och tjuter
Plötsligt är jag helt lugn
För att jag släppte det som tryckte ner
Jag såg vikten av att tala samma språk,
och ha relationer där en inte offrar mer
Den enes frihet fjättrar den andre
Det krävs kanske självreflektion för att se
En modig blick i spegeln
Jag tänker inte kräva det av den som har svårt att ge
Det känns nu så mycket lättare att andas
Jag tänker inte förminska och sänka mig
och tiga om sånt som gör mig ont
Ett bra liv önskar jag därför dig
Och ingenting annat
Jag vet att du tycker att jag är svår
Jag saknar den som vill ha mig som jag är
och vill känna ruset av att vara kär
men hur kan jag begära allt det där,
när jag själv börjar tycka att relationer bara är besvär
Men den här gången är jag säker
På att det inte går
När jag går
Jag vet att du tycker att jag är svår
Men glöm inte att jag har varit älskad ifrån topp till tå
och älskat tillbaka på ett sätt som är svårt att förstå
Det är så mycket som är bra
men ändå känner jag att jag inte kan vara jag
Det är så mycket som är likt
men ändå är det så mycket som inte går ihop
Det kan tyckas som små detaljer
och inget som ska leda till bataljer
men i själva verket är det symboler
kroppens egna sanna signaler
som egentligen står för allt
som visar på att det är kallt
Du visar emellanåt ömhet,
men under ytan finns det äckel
ibland hör jag även ett häckel
och du är full av spärrar och restriktioner
Du förvandlas då till en i mängden bland miljoner
Din litenhet skiner då igenom och lyser
Då kallnar jag och ryser
En sovande kropp kan inte luras
och man kan inte vara nära och långt ifrån på samma gång
om man egentligen inte sjunger på en avskedssång
Du vet nog inte hur mycket jag har kompromissat
som om du vore den rätta ramen, men det är nåt du har missat
Du är me myself and I
Men det är ju jag som är paj
Outtalade meningar
Det sägs att man ska bida tiden
att man ska vänta med striden
och skynda långsamt fram
men jag vill inte se tiden an
Du förstår inte hur det är för mig…
Jag ser hellre redan nu vem du är
Jag vill inte dras in i nåt som tär
och korrumperas av min längtan,
min alltmer patetiska trängtan
efter trygghet
till priset
av romantik,
attraktion
och kärlek.
Som att jaga en solkatt.
Resultatet blir ofta motsatt.
Du får vara vem du vill.
Måste vara den du vill.
Det som kommer fram
är som det är, känn ingen skam.
Jag släpper dig fri att flyga fritt
och värnar samtidigt om det som är mitt.
Outtalade meningar,
leder ofta till förseningar
Kanske slutar vi som vänner,
eller blir några vi inte känner.
Visst har jakten gått väldigt trögt
men vi har åtminstone försökt
Jag släpper dig fri att flyga fritt
och värnar samtidigt om det som är mitt.
Outtalade meningar,
leder ofta till förseningar.
Bredvid varandra på trampoliner
Relationer kan vara som att stå bredvid varandra på trampoliner,
drömmande och längtande på lösa boliner,
och vänta på vem som ska våga hoppa först
Vänta på vem som ska släcka kärlekens törst
Men vad händer om ingen vill?
Om båda bara står still?
Porrskadade och dejtingappsberoende
och ingen kan känna nåt förtroende
Tänk om alla känslor vi tror finns,
är filtrerade genom vår välvilliga lins
Tänk om vi bara går där bredvid,
som en ensam individ
Utan ett tillsammans och ett vi
Kanske är det bara en patetisk utopi
Men om det är så illa, så vill jag kliva av
Lever hellre ensam än som kärlekstörstande slav
Har man en gång smakat på kärlek när den är som bäst,
nöjer man sig inte som folk gör som mest
Både gud och Buddha vet hur dåligt jag har mått
Här under björken
Alldeles vid häcken av tujor
Ligger 21 år av mitt liv
Här ligger du mitt superlativ
Här ligger även en stor bit av mig
Kanske blir jag aldrig mer ok
Innan de bar ut dig på bår
flätade jag dig ett armband av mitt hår
och en fläta av ditt passade jag på att ta
Men din doft den försvinner da för da
Jag tänker på alla dagar som jag klarat
Då jag har ropat utan att du har svarat
Jag har utsatt mig för risker och struntat i allt
Vandrat genom mörker och det har varit så jäkla kallt
Ödsligheten och atomvintern mitt i solskenet
Sönderfallet och smärtan genom bröstbenet
Och ändå vill jag tro att du har sett på
Kanske måste jag tro för att orka stå
Människor omkring mig
Några har jag förlorat och några har jag fått
Både gud och Buddha vet hur dåligt jag har mått
Men jag har också haft oaser och pauser ifrån min sorg
Har kunnat skratta rusig av vin och öl på stadens krogar och torg
Har levt som om varje dag har varit den sista
Smärtsamt medveten om att allt kan man mista
Men nu ska vardagen ta plats
Att jag är redo har förutsatts
Må jag orka och inte bryta ihop
och falla ned i en grop
utan finna någon sorts liv
Våga drömma och vara naiv
Tro på att kärlek kan komma igen
Att det finns någon som blir mer än en vän
Ett känsligt hjärta Hem 