Etikett: Längtan efter kärlek

Ville ha kärlek men blev en fakir

adminLämna en kommentar

Jag tänker inte sluta söka efter passion
Aldrig mera kärlek med reservation
Aldrig mer…
ska jag vara med nån som håller mig ner
som svälter mig på det jag längtar efter så
och inte frågar på riktigt hur det är
Åh jag drömmer om att bli kär,
i någon som på riktigt blir det tillbaks
I någon som flyttar in i mitt bröst
Där vi ses även när vi behöver tröst
Jag hatar det ytliga själlösa liv som så många tycks vilja leva
Min själ och hjärta är något jag har reat ut
Men nu får det vara slut
Kanske borde jag bli mer dekadent
Kanske borde jag börja dricka mera vin
Och babbla om att alla män är svin
Röker en cigg på balkongen
för jag känner mig destruktiv
Svär över mitt jäkla liv
Måste åter börja från början
Njuter av att det bränner när jag inhalerar
Att jag faktiskt har slutat är nåt jag nonchalerar
Det finns ingen att ge en kyss
ingen som ser mina rakade ben
Men det kunde varit mycket värre, jag kunde ställt till en scen
Men jag fortsätter bara att gå på
Struntar i smärtan som ligger och ruvar
Struntar i att de flesta bara är tjuvar
Alltid stjäl de nåt ifrån mig
Kärleken har alltid ett pris. Det tycks bli högre ju äldre man blir
Förlorar kraft jag såväl behöver. Ville ha kärlek men blev en fakir

Jag borde hålla mig för god

adminLämna en kommentar

Jag är så glad att jag gav upp
Jag kunde inte krympa mer
Trots ditt fina fanér
Nu förstår jag inte vad jag såg
Att jag inte bara vände när du fick mig att bli så låg
Det är så typiskt mig att tänka att det bara är jag
Men det måste bli ett slut på alla tårar
Jag ska samla på mig det jag behöver
och kasta bort det som blir över
Ingen skada skedd i det redan trasiga
Jag borde inte behöva vara rädd
Jag ska samla på mig pärlor och snäckor
och skita i folk som velar i veckor
Skita i dom som bara håller igen
långt borta ifrån giftet i kalla krassa blickar
och känslomässiga krymplingars sökande efter kickar
Jag borde hålla mig för god
Jag borde hålla mig för god
Det är den där jävla Jantes fel
Men jag ska gå ut ur det här hel

Det fläckvisa räcker inte till

adminLämna en kommentar


Jag skulle så gärna vilja vara fri och lugn
Sorgen kommer jag alltid att bära vart jag går,
men jag vet att jag kan bli människa igen
och träffa någon som blir den av män
Men inte i det här jag har nu
men det förstod inte du
Det fläckvisa räcker inte till
Ömsesidighet är ingenting för dig
För du är bara jag och inget vi
Chansen flög förbi
Avsaknaden av orden och din styrka blev till kallt
Dina kvävda känslor och tysta ilska…Jag märkte allt…
Oron i bröstet växte sig för stark
i bristen på det du inte kunde ge
Kvävde allt det fina vi kunde ha haft
Men jag är ledsen, jag har inte kraft
Du sa att det här var det bästa på så länge
men jag såg i dina ögon
Jag såg i dina ögon att förälskelsen inte var där
Jag tror mig om att kunna se om nån är kär
Och det gjorde riktigt ont
Därför gråter jag nu, reser mig och börjar gå
För livet måste kunna vara enklare än så

Fängelset jag lever i

adminLämna en kommentar

Fast i ett fängelse av osläckbara behov
Väggar av ord som inte blir sagda
Frågor som aldrig ställs
som bara ligger lagda
Fast i ett mörker och hänvisad till flyktiga besök
Kom inte med tillfälliga facklor med artificiellt ljus
Kom inte hit när du ändå tänker gå
Det är skillnad på ett hem och ett hus
Varför ödsla tid på någon som inte vill förstå
Jag föddes till att gråta floder
Lika hudlös som ett barn
Kan inte ljuga och spela spel
Se hur det snärjde mig i sitt garn
Se hur illa det lönar sig
Se på skådespelet
Lär medan du duperas och dräneras
Lär dig spelet
Lär dig spelet och lev resten av ditt liv i en lögn

Jag är hela tiden beredd

adminLämna en kommentar

Jag är hela tiden beredd
fast att det inte hjälper nåt
Jag försöker att se nödutgångar som inte finns
Du borde få titta genom min lins
Där finns så mycket avtäckt
Där syns så mycket otäckt
Men de rosa molnen finns bara med dig
Och i dem, dem, dem vill jag bara va kvar
I dem kan jag verkligen njuta av det jag har
Men sen är allt som vanligt igen
Då kliver jag in i mitt tomma hem
För där bor två som redan inte är där nåt mer
Där bor två som har börjat gå
Där bor två som ska leva nya liv,
och hitta nya meningar
Där bor två som ska börja på nytt
En är ung och en jagar det som flytt

Hon säger

adminLämna en kommentar

Hon säger: Varför hörde han av sig?
Varför gav han mig så mycket när han ändå inte ville ge?
Han kommer aldrig höra mig böna och be
Jag är sån som hellre dör
och krypa är inget jag gör
Jag lider hellre i ensamhet
Om det är nåt jag är jäkligt bra på
så är det att plågas och lida för två
Men varför lät han mig inte bara vara?
När han visste att det är separationer som jag har så svårt att klara?
Hon ser på mig och tar en klunk kaffe och säger att hennes krafter håller på att ta slut
Vad är det med alla människor i den här jävla stan
Det är så sjukt att jag kan säga att jag har blivit van…
Hon ställer ilsket ned sin kopp
…att jag har börjat känna att jag på riktigt bedriver hor
Ger av mitt inre för att få en stunds värme där hjärtat bor
Fast att jag vet att jag kommer att betala ett alldeles för högt pris
Ett ockerpris av kyla och övergivenhet som inte är värt det på något enda vis…

Alla frågor du inte ställer

adminLämna en kommentar


Alla frågor du inte ställer
ligger där
kräver, kväver
Alla frågor jag inte ställer
ligger där
skaver, begraver
Svävar omkring oss
som olösta mysterium
Kommer de frysa och stelna till is
Alla frågor vi inte ställer,
kommer de att skapa slutna rum,
dit vi inte får gå?
Tänk att ingenting kan skrämma så…

Tänk om jag vore sådär vuxen och stabil

adminLämna en kommentar


Tänk om jag vore sådär vuxen och stabil
och inte kände mig så liten och labil
Tänk om jag vore lycklig med att vara själv
Tänk om jag aldrig blev sådär fruktansvärt arg, ledsen och glad
utan mer som ett lagom supersvenskt ideal
och kunde leva i en relation så enkel och banal
Tänk om jag kunde leva lika bra med kärlek som utan
Tänk om jag kunde njuta av stunden och bara vara här
och inte behövde känna att livet är så fyllt av besvär
Tänk om jag inte skulle tolka alla tecken på att du inte tänker vara kvar
Tänk om jag kunde glädjas över det fantastiska som nu blandas i regnet över mig
Men jag vågar inte alls
Rädslan stockar gråten i min hals
Jag bor nog inte i dig som du bor i mig
Du flyger lika bra bara för dig själv
Vill inte förlora igen
Jag vill inte att du ska sluta som en vän
Det vi har är så förbaskat bra,
men vågar inte komma för nära
trots vår synergi
Vill inte tappa all magi
När du är borta blir det så kallt
Det ekar ensamt och tomt
och jag kollar telefonen efter SMS,
fast att jag hatar att känna sån stress
Tänk om jag istället bara kunde vila i ditt famn
och vågade tala om detta med sina rätta namn
Att ta en dag i taget låter så lätt
Men dagarna kan så plötsligt ta slut
För mig finns ingen tveksam glöd
För mig är det på liv och död
Ett liv kan slockna på ett ögonblick
Jag väntade, men det var livet som försiggick

Supersensitiv i ovisshet

adminLämna en kommentar

Jag är inte bra på matte men förstår att ett plus ett blir två
Jag är dålig på budget men håller räkningen ändå,
när det gäller oss två…
Jag ser hur du tar emot bekräftelsen jag ger
och hur lite du ger tillbaka utan mina initiativ
Jag vet jag är så sårbar och hypersensitiv
Men det visste du ju om, det är inget jag har dolt.
Ärligt och rakt
I det finns inget svagt
Och sån är jag
Jag är trött på ovisshetens röst
och att efter våra möten behöva tröst
För att vi inte talar om spökena jag ser
vilket gör mig ensammare än jag redan är
Jag säger: Jag ger upp nu och väntar inte längre på nästa giv
Jag rätar på ryggen och går vidare med mitt liv
Nu gör det alldeles för ont
Jag lämnar till dig om du vill finnas där
Du svarar att du vill ha mig där du är
Du insåg inte att jag trodde att du inte kände alls
Såg inte min ensamma dans
Att jag såg tveksamhet som inte fanns
Jag springer i mörkret till dig
Du säger att måste få ta tid att lära oss varann
Klumpen i magen försvann
Jag somnar i din värme
Atomvintern förlorade ett offer, åtminstone nu
Ödsligheten kvävdes av hoppet och bredvid ligger du
Där ligger vi

Jag vet inte längre vem jag var

adminLämna en kommentar

Jag har så länge sörjt den jag var
Men nu börjar jag förstå att hon inte är kvar
Förut hade det varit fullständigt katastrof
Så otänkbart för en gryningsfilosof
Livet kan när som helst sopa bort alltihop
Och det struntar fullkomligt i mina klagorop
Livet tar och behöver inte ge tillbaka något alls
Det gör som det vill och struntar blankt i gråtklumpen i min hals
Vägen delade sig när mitt allt försvann.
En var gammal, en var ny, en tog slut och en fortsatte fram.
I allt det nya går jag omkring och inser att jag inte kan gå tillbaka
Inser att jag har levt i naivitet och trott att vägarna ska vara raka
Att leva i total trygghet kan kanske också va att inte leva rikt
Det kan kanske vara möjligt att leva fullt fast att ingenting är sig likt
Det verkar som att krisen även tar minnen som man spar
Ska jag vara ärlig så vet jag inte längre vem jag var