Dina kommentarer träffar mig som knivar
för du är inte han
Det är fortfarande otäckt när vi kivar
och att tro att vår kärlek är riktigt sann
Det finns inget sätt att forcera
och du gör verkligen allt du kan
Men ingen kan ju garantera
att vi alltid kommer vara med varann
Dragen som jag har, de kom i dagens ljus
Dagen då han försvann
Den kvinna jag en gång var, jag vet inte var hon håller hus
Det är svårt att veta, men det var en halverad sån du fann
I ett mishmash av erfarenheter, ord och känslor
halkar jag omkring
söker stringens
testar var gränsen går
Vill känna frihet
Vill känna trygghet
Men jag känner att gränsen är tunn
Jag känner att på andra sidan finns ingen försoning
Där är allt tillåtet
Och där är jag ingenting
Det säger hothjärnan min
Oron skapar inre tumult
Ångesten skär som krossat glas
Förlusten ekar tillbaka som en katapult
Sysslolös hothjärna ropar fara
En röst en nyans aningen dovare
räcker för amygdala
Jag går på lina
Jag går på tunn is
En röst vrålar igenom det fina
Gör inte om det! Du söker en utopi!
Var ensam och stark
Flyg som fågeln fri!
Kommentatorn konstaterar torrt
Hellre döden
Ett liv utan kärlek kan lika gärna bli kort
För mig ett fängelse, en dom
Och från det finns bara flykt
och ingenting går nånsin i blom
Det är märkligt landskap omkring mig nu
Förundrad söker jag vad som finns bakom nästa krön
ler fast att det kunnat vara tabu
i det hemska låg små, små frön
Möjligheter jag inte såg bakom tårarna
Tänk hur jag aningslöst gick fram
Någon måste ha hjälpt dårarna
Tänk hur enkelt vi kunde ha missat varann
Tanken hisnar ja, isar in i märgen
jag ser hur trådarna nu länkas till mening
Staden glänser, nu ser jag äntligen den gyllene färgen
Möjligheterna ställer sig på rad i en enad förening
Jag vill så gärna att vi alla ska kunna skratta igen
Att mina rötter till mitt förflutna och det underbara nya länkas ihop
Nu vet jag hur man kan skilja på bekant och vän
Vännen krigar i motvind lika självklart som hen höjer ett stop
Jag önskar så att det som kan bli klyftor istället blir broar
Därför blir jag så lycklig och lugn över att höra,
er i högtalaren på mobilen när ni så kärleksfullt tjoar,
att ni vill att vi alltid hör ihop och allt vi ska göra
Att ni förstår att ni alltid kommer att finnas med. Alltid
Ni som står mig lika nära som kött och blod
Att vi blev starkare av att vi utkämpade strid efter strid
Jag är så lycklig över att ni så fullt förstod
Det har idag gått ett år sen du försvann
Ett vidrigt, läskigt förunderligt år
Det gick så fasligt långsamt fram
och så ohyggligt fort det bara går
Du var så självklart med i ekvationen
Ett element lika fast som cement
Vi skulle bli så gamla, ja äldst i divisionen
Ja så säkert att det kunnat sättas på pränt
Och så sveptes du bara bort
Slets ur bröstet på mig
Nu vet jag att livet är så kort
Ett år på jorden utan dig
Jag vet att jag var älskad så mycket som det går
Jag vet att jag älskade till max
Att fånga stunden är nåt jag nu förstår
Och att mycket bara är flax
Din värme, din godhet lever vidare i oss
Hjälper oss att rikta vår kompass
Ger kraft när vi måste slåss
Gav oss smak på kärlek av högsta klass
När hjärtat har slutat rusa
När hjärtat har slutat rusa,
och lagt sig till ro
Då kommer tröttheten och lägger sig över allt
Du får inte börja att tro
Att det är ett tecken på att det börjar bli kallt
Men allt som inte kunde tas om hand
poppar nu upp ett efter ett
Som snäckor och stenar på en strand
Du behöver inte göra något, bara håll mig i din famn
Jag tror att du förstår
även när jag tar fel på ditt namn
Sjutusenfemhundra dagar, 21 år
De finns i mig och ger gradvis plats för de nya som kommer med dig
Trots att vi är så lika och vill likadant
skiljer sig vårt bagage och det som inte är hett för dig kan vara det för mig
Jag vet hur viktigt det är att kommunicera
men jag hamnar ibland på hemska mörka platser
Där ljuset inte sipprar in och det blir omöjligt att mentalisera
Och på det biter inga kloka satser
Jag vet att du aldrig skulle vilja annat än mitt bästa
Jag kunde höra dig säga: det är bara att testa och testa
Aldrig, aldrig skulle du ha velat se mig leva ensam
och för mig omvänt, den tanken var gemensam
Men nu blev det jag som stod kvar
så vidrigt ensam, bruten och bar
Och ändå kommer den där känslan av svek
Nu när jag är så fylld av kärlek
Nu när jag är kriminellt lycklig och så mycket starkare
och vill leva vidare som kärleksknarkare
Mitt i sorgen när jag var millimeter ifrån att ge upp,
fann jag plötsligt one in a million
eller kanske rent av one in a billion
En kemisk reaktion
blev en kärleksexplosion
Jag som har skrattat åt människor som rusat å stad
Jag som instämt i att vänta med att bli för glad
Nu vet jag hur fel jag har haft
Här står jag med garden nere och känner bara kraft
Förlåt mig älskade, älskade make
det var inte såhär det skulle bli
Du vet att det alltid skulle ha varit vi
Vi lovade tills döden skiljer oss åt
och jag låg där bredvid dig… och ett långt tag efteråt…
Jag dröjde mig kvar och sökte tecken tills svärmor sa
”Han kommer aldrig tillbaks!”, men jag medger att nånstans hoppades jag…
Jag bad till dig och änglarna att ni skulle hjälpa mig att hitta ett öppet hjärta
Kan inte annat än att förundras över livet. Att kontrasterna är så bjärta!
Plötsligt blev det en glipa i molnen och ett regn ifrån Amor regnade ner
Glittrande molekyler som väntade på att få bli fler
Jag fick en andra chans
som jag inte kommer hitta någon annanstans
Två själar som möts och sakta smälter ihop
och inuti hörs mina jubelrop
Du finns alltid med mig och jag berättar om oss
Berättar om hur vi levde och även om hur vi fick kämpa och slåss
Men varje kärleksexplosion är helt unik
Ingen lyckad symbios är den andra lik
Nu ska jag bara vara här och tacka för varje fantastisk dag jag får,
för inget annat har vi, inget annat är givet, ingen har lovat oss en massa år
Sitter här på caféet med ett fånigt flin.
Trött så att jag nästan faller ihop.
Efter en hel helg i kärlek, så otroligt fin.
Akta så att du inte blir ledsen och sårad!
Du vet hur besviken du brukar bli!
En väg av kräsenhet mera försvårad.
Men jag hade rätt hela tiden!
Han fanns där nånstans.
Det var värt alla sår i striden.
Nu sitter jag här och är så himla glad i dag.
Jag tänker vara det så mycket jag kan.
Det kanske bara räcker ett litet tag.
Men då har jag fått uppleva det jag saknade så.
Jag har fått veta att det finns.
Jag har fått känna att det kan gå.
Så plötsligt går vi där tillsammans i natten
och pratar om livet intill glittrande vatten
Stadens ljus i vackra reflexer
Vi slås av hur fort den växer
Så enkelt kan det vara ibland
En middag på en restaurang vid en strand
Plötsligt uppstår mötet och finns bara där
Jag tackar livet för att jag just nu är här
Alla hjärtans dag
All smärtans jävla dag
Det blir ofta undanskymt
Ibland är firande grymt
Grymt för de som inte har något att fira
För dem som inte känner kärleken spira
Jul utan släkt
Kalas utan vänner
Nyår med bara kras utan kalas
Det är aldrig kul att stå utanför
Ändå är det de vi så ofta gör
Alla jävla hjärtans dag
Den firar inte jag,
och vem var den jäkla Valentin?
En martyr under en giljotin?
Kanske är det en minnesdag för att vi också ska lida lite grann?
Vi som har mist eller som aldrig någon kärlek fann?
Nej jag ska fira på mitt eget sätt,
det finns inget som känns mera rätt,
och det är att fira att hjärtat fortfarande slår
Låt oss alla fira våra hjärtan så mycket som det går
Om det bara slår för oss eller för någon annan spelar ingen roll
Allt som betyder något är ju att pulsen inte sjunker ned till noll
Så jag tänker hädanefter fira alla hjärtans dag med glädje och ro
Tack mitt fina hjärta sluta aldrig klappa för en dag bygger någon en bro
Men till dess räcker det bra med att du slår för mig
Att du pumpar mitt blod och gör mig levande är ett mirakel i sig
Så tack mitt hjärta
Tack
Tick, tack…
Tick, tack…
Ett känsligt hjärta Hem 