Ensam på en öde planet

Ensam på en öde planet
Det är svårt att vara sin egen profet
Med facit på hand är allting enkelt
Men dessförinnan är det mesta dunkelt
Tänk alla drömmar jag hade om oss
Hela mitt hjärta öppet. Sen började vi slåss
Nu har jag släppt allt jag trodde på
Jag drömmer inte längre så
Människor talar om att leva på fina minnen
Så fungerar inte mina sinnen
Sånt kan jag inte leva på
Det kan inte få mig att orka gå
Jag vet att jag har varit älskad flera gånger
Men det finns bara kvar i mina sånger
Just nu ger det ingen lättnad. Ingen tröst
Allt som hörs är ensamhetens röst
Kanske föds nya solar och en ny horisont
Kanske behöver jag inte vara en soldat vid en front
På den här ensamma planeten ekar hjärtslagens dunk
Här finns bara en förutsägbar vardagslunk
Men sen bröt någon isen och det var inte jag
Någon talade till mitt hjärta som svarade: Förlora inte en dag
Jag ser honom komma gående i horisonten och han lyser,
och inuti mitt blodomlopp finns inget längre som fryser

Ljug mig full

Jag vill att du ska ljuga mig full av vackra lögner,
för vem vill höra sanningen?
Och vems sanning skulle det vara?
Jag vill höra din, men tror inte att jag vågar
Jag tror att fallet skulle bli för långt
Skulle bli för hårt
Det jag vill höra är
Att jag är den enda
Att jag är den bästa
För evigt
Ljug mig full av vackra lögner
Låt mig gå utan att nudda marken
Du behöver inte plocka ned mig
Jag har krälat nog i stoftet
Låt mig leva i illusionen
Spricker den, så spricker allt ändå
Så ljug mig full med hela ditt väsen
Låt dina händer och din tunga övertyga helt,
så ska jag presentera min version för dig
Min av blåögdhet förvrängda sanning
Den jag alltid utsätter mig för

Den svarta fredagen

Den svarta fredagen då allt gick i kras
Då firar norrmännen sin stora dag med kalas
Då vaknade vi som främlingar
Då stod vi i var sin hörna av ringen
Stod där beredda att offra allt
Stirrandes på varandra helt kallt
Då nådde alla outtalade ord punkten där de kokar
Alla oförklarade önskningar, behov och känslor
exploderade och fyllde hela rummet med sot
Det var som att hela relationen länge levt under hot
Du färgades svart medan jag inte såg mig själv
Trots all kärlek och allt som band oss samman
Trots att du gjorde mig så lycklig så blev det så här
Den vidriga fredagen gick vi isär
Jag var så arg att jag bara gick vidare utan att vända mig om
Kanske hade jag fortsatt än idag om du inte hade ringt
Med facit på hand är allting enkelt
Men dessförinnan var allting dunkelt
Jag vägrade att känna, jag vägrade att gråta en tår
Det var som att hela fabriken bara frös till is
Det var din röst som smälte den igen
Det var du som väckte upp kärleken som levde än
Herregud tänk att allt det underbara höll vi på att förlora helt
Nu i din famn finner jag ingenting som är skrämmande och stelt
Vi kan inte veta någonting om vad som händer
Det enda vi vet är att livet är så himla kort
Vi kan inte tacka nej till kärlek som den här utan att ta strid
Jag är glad att gav det ett andra chans för nu känner jag bara frid

Siffror för ett år som försvann

Jag förde in siffror för ett år som försvann
Det var så mycket jag inte hann
Och sen ringde han som blev en annan man
Han som jag blev så förälskad i som man bara kan
Han ville göra ett bokslut över det som gled oss ur händerna
Men jag har ju gått så länge och bitit ihop tänderna
Och inte känt efter ett endaste dugg
Och nu kom verkligheten som ett hugg
Sorgen rinner nu över alla bräddar
Jag antar att man ligger som man bäddar
Jag tror inte att han kan fatta hur det känns
När någon man tror älskar bara bränns
När det som borde vara varmt och mjukt,
bara blir kallt och hårt och sjukt
Han såg mig så jävla fult
Det var fan inte hemult
Det var bådas fel
Vi får ta varsin del
Men kan det nånsin bli helt igen?
Eller kommer vi alltid vara på spänn?
Ska man ge det flera chanser?
Ska man ge det mera nyanser?
Jag måste kalkylera med vad jag riskerar
Jag måste fundera på vad jag accepterar
Vi måste tänka båda två
Hur fan kunde det sluta så?

På Vasaslätten

På Vasaslätten berättade jag allt
Fan vad livet är hårt och kallt
Fan vad allting som gäller kärlek är svårt
Fan vad jag saknar livet som var vårt
Mitt hjärta och min kropp
Min själ och mitt hopp
Fan vad det har tagit stryk
Och här sitter jag och tvättar min byk
Jag berättar allt för min vän
Hon som har funnits med sen länge sen
Fan som det blev
Fan vad jag är skev
Vet inte ett skit, snurrar runt i ingenting
Famlar, ramlar samlar på döfödda ting
På Vasaslätten
dricker jag upp sista kaffeskvätten
Vet jag längre vad kärlek är?
Känns mest som en massa besvär
Jag tror jag skiter i det. Jag tror att jag ger upp.
Hoppet förlorade den sista optimisten i sin trupp
Se nu! Hör nu! Ni som sa: Var försiktig. Du kan bli besviken
Ja nu ligger jag här bland alla andra liken
Och på Vasaslätten skrattar och leker barn
Medan jag sitter fast i detta vidriga garn
Jag känner solen på min allt för tunna hud
och undrar var någonstans är gud
Vad är meningen med det här?
Vad är det jag lär?
Behöver jag se ljuset med mikroskåp?
Ska sluta som en synisk misantrop?

I en park och på en brygga

I en park och på en brygga spenderade vi hela dan
Jag och fina du som bara plötsligt fanns där bredvid
Du som skrev till mitt hjärta och i verkligheten var likadan
Jag njöt så av din värme och där försvann konceptet tid

Din hand på mitt lår
Dina ord fyllde tomma rum
Jag kunde ligga så i tusen år
Den kalla luften kändes så ljum

Fast vi inte ens har hånglat och inte har kysst
och alldeles precis har mötts
vågade jag ligga där och vara alldeles tyst
Jag kände att något nytt hade fötts

Tänk att inte känna ett endaste krav
Inte kvävande regler och tysta gränser
Att inte behöva bestiga berg och korsa hav
Istället kunde jag segla fritt på alla influenser

Nu öppnas ett nytt universum
Och jag ska inte bli slukad på något sätt
Men du ger mig svängrum
Så jag känner mig fri att våga ligga tätt

Jag var miljonär i kärlek

Jag var miljonär i kärlek
Hade aldrig mycket pengar i handen,
men var aldrig fattig i anden

Jag gick igenom så mycket hemskt
Men jag var aldrig, aldrig ensam med de
för jag hade min älskades styrka breve

Nu har jag en annan rikedom
Jag har vår makalösa son,
och släkt och vänner ett samtal ifrån

Massor av erfarenheter har jag också i mitt kassavalv
Tyvärr är inte alla bra och många gäller män
Att hitta nån därute är svårt som bara den

Så mycket svek och trauman gav mig livet
Men än lever jag i miraklens tid
och i ensamheten kan jag nu finna frid

Men jag kommer alltid vilja vara två
För det är sån jag är
En tvåsam solitär

 

Tänk om jag fastnar här!

Det är så lätt
men inte rätt
Att tänka att allt bara drabbar mig
Tanken svindlar
Rädslan vindlar
Tänk om jag aldrig blir ok?
Sorgen tynger ned
Tiden är ur led
Kommer jag någonsin finna ro igen?
Kommer jag att få tillbaka
Kommer jag att få smaka
På den äkta lojala kärleken
Jag har blivit illa sedd
Så jag har blivit rädd
Kommer jag någonsin bli förstådd som jag blev?
Eller ska jag göras om?
Allteftersom?
Hela min värld har blivit skev
Trivs nu med ensamheten
Älskar lägenheten
Men tänk om jag fastnar här!
Utan att ha en hamn
Utan ha en famn
Vem vet vart vägarna bär?

Därute skriker ensamma hjärtan

Därute skriker ensamma hjärtan
Där kämpar så många med svärtan
Men utan den finns inget djup i tavlan
Inga kontraster som ger liv
Jag vet att jag bara behöver ett andetag
Jag vet att jag bara behöver ta dag för dag
En dag är jag där jag vill vara
Någon ropar och jag kommer svara
Någon som ser in mina ögon och ler ända inifrån
Varm som solen själv reflekterad i mig
Vi är så många som längtar och väntar
Och överallt finns dörrar som gläntar
Kanske är det du
Som står där i solnedgången
Kanske är det dina vackra ord
I min telefon på mitt nattduksbord
Som kommer att gro till kärlek
Som för alltid slår rot
Jag möter dig med hjärtats öppnade kamrar
Även om rädslan gör att det hamrar
Så går jag ändå
Ja, jag går ändå

Lång, lång blev natten

Lång, lång blev natten
I kroppen finns alla skratten
Idag behöver jag lite vila
Det blev både rom och tequila
Vi pratade alla om hur svårt det är
Att träffa någon. Vilket besvär!
Att leva med någon utan att kväva och kvävas
Inte få vila utan att det ska strävas
Så jobbigt!
Så trist!
Skål för hångel
Utan krångel
Skål för oss som gillar att krama
Skål för närhet utan drama
Skål!
I gryningen vid fem
Var jag hemma i mitt älskade hem
Kaffet fick puttra, svaga toner fick eka
och stearinljusens lågor leka
Och där satt jag som hjärter dam
när pianot smektes av Nils Frahm
Och bara njöt i fulla drag
När morgonen blev till dag