Etikett: Längtan efter kärlek

Aldrig, aldrig mer

admin2 kommentarer

Förlamningen har äntligen släppt och jag är fri
Jag ser framtiden oavsett med vem
Jag vet nu vem jag är igen
och aldrig, aldrig mer
ska jag krympa ihop och bli så svag
Jag ser nu fram emot varje dag
För livet är ren magi
och ska inte slösas bort
Det är så jävla kort
Får inte ödslas på tjafs
Nej mera kärlek vill jag ha
Blir det krångligt då kommer jag att dra
Herregud som det blev
Jag kan tåla mycket från rena hjärtan
men inte de som skyller smärtan
och blandar bort korten
Skyller ifrån sig och ser inte sig själva
Raka streck blir välvda
Händelseförlopp kastas om A till B blir C till B
Såna som räknar med den andres gråt
Såna som aldrig nånsin säger förlåt
Aldrig, aldrig mer
Aldrig, aldrig mer

Din andra födelsedag

adminLämna en kommentar

Idag fyller du år, min älskade, älskade
Idag är det din andra födelsedag där på andra sidan
Tänk att din födelsedag skulle bli en sån sorgedag
Men svärdet vilar i skidan
Jag ska leva på så gott det nånsin går
Jag kommer alltid att gråta
Men år kommer att läggas till år
Du fina, du min måttstock på kärlek
Varför skulle jag nöja mig med nåt mindre
Varför inte värme, trygghet och smek
Älskling jag lär mig fortfarande att gå
Men jag låter ingen bryta ned mig
Låter ingen göra mig omöjlig att förstå
Vid en strand
Långt, långt härifrån
I ett land
Sitter en man som har mist
Som har vandrat längs Golgata
Som har nåt alldeles visst
Som har kämpat som en besatt
Jag är ingen skrivare, skriver han
Men för mig är han en äkta skatt
Hans bokstäver träffar rätt och rakt in
Vi delar något som man måste ha känt
Nåt som man lever med under sitt skinn
Vi delar att ha fått krossade liv
Att sen ha försökt pussla ihop det som fanns kvar
Tagit oss fram med myrsteg och kliv
Så älskling, så länge det finns människor på vår jord
Ska jag fortsätta att längta och hoppas
att någon är lika vacker bakom sina ord

Du sa att jag inte är lätt

adminLämna en kommentar

Du sa att jag inte är lätt
och jag tror att du har rätt på nåt sätt,
för med dig blev det väldigt svårt
Att se tillbaka känns så hårt
Vi skulle aldrig ha gett det en chans till
Men hur skulle vi vetat då i april?
Livet är ett äventyr, men det är lugnet jag söker
Det verkar vara svårt att hitta, hur jag än försöker
Själen är trött och hjärtat likaså
Jag vill nu bara bromsa upp och se hur långsamt tiden kan gå

Men handen på hjärtat

adminLämna en kommentar

Så sa vi de där orden som inte går att ta tillbaka
De där orden som fick allt att braka
Sårade och söndrade
Men handen på hjärtat
Vi räckte inte till för varann
Du packade väskorna och försvann
Och här sitter jag och undrar
Vad fan var det som hände
Men jag önskar inte att du vände
Nu låter vi allt vila. Nu släpper vi det helt
Nu får vi läka på var sitt håll
Nu är jag fri att göra att göra som vill
Jag får välja när jag ska springa och sitta still
och det ska bli så jävla skönt
att få vara som jag är
och jag ska akta mig för att bli kär
För det är ju bara en jävla massa besvär
Så klackarna i taket nu kommer jag igen
Händerna i luften, själv är jag min bästa vän

Kärlekskometer

adminLämna en kommentar

Det skriker inombords
Det outtalades tyranni
Försvaren blockeringarna
Minerat vatten
Så långt ifrån de trygga skratten
Rädslan slår rot
Odlar sina tentakler
Flätar in sig i kärleken
Som en orm i paradiset
Redo att slå till
Det här är inte vad vi vill
En kropp i beredskap
Två kroppar i beredskap
Lika – olika
Två krockande känsligheter
Två ömtåliga kärlekskometer

Jag undrar vem du ser

admin2 kommentarer

Mitt i den underbara kärlekens hetta,
då du och jag hade det så himla bra,
sa du plötsligt att jag trodde mig veta det rätta,
att jag i samtalet började köra över och ifrågasätta

Jag ryggar till av bilden du ger
Jag hör dig tala om mig,
men jag undrar vem du ser
Snälla berätta, jag orkar inte mer

Hur kan den du älskar förvandlas till en tyrann?
Hur kan den du vill leva med bli så ful?
Jag kan inte för mitt liv förstå hur hon försvann
Och vägen ut du bjuder, den är inte grann

Och så sa du de där orden jag fruktat så
Du förnekar din akt och gärning,
men du bad mig faktiskt att gå
Du sa att jag inte gick att nå

Förstår du inte vilken rädsla det sår?
Förstår du inte hur långt tid det tog att nå hit?
Nä det är inte bara jag som är svår
Det krävs två för att kalla relationen vår

Kan du inte se det sunda i mig?
Kan du inte förstå alls hur det känns?
Det här är ingen liten grej
Det betyder allt för mig

Jag känner inte igen bilden av mig du ger
Jag hör dig tala om någon,
men jag undrar vem du ser
Snälla berätta, jag orkar inte mer

Det som händer med mig är att jag kommer vara tyst
Rädslan har vaknat till liv för fullt igen
Något har gått sönder inuti och är faktiskt inte sjyst
Jag vet inte var hon är, hon som du älskat och kysst

Sitter nu i detta korthus som tycks ha lätt för att rasa
Jag känner mig så trött
Jag känner mig som en sliten trasa
Att leva utan dig känns som en fasa

Men jag tänker inte förnedra mig för nån
Tänker inte ta på mig skulden
Nej sorry jag är egentligen inte sån
har gjort det förr men inte denna gång

Jag ryggar till av bilden du ger
Jag hör dig tala om mig,
men jag undrar vem du ser
Snälla berätta, jag orkar inte mer

På eggen av en kniv

adminLämna en kommentar

Relationer är så svårt

Orden träffar så hårt

Ja de ringer nu varje dag

Jag glömde vad det var du sa var bra

Men jag minns att du sa att jag måste ändra mitt sätt

Jag vet att det ligger sanning idet, du har rätt.

Jag vandrar nu runt bland ruinerna

Bland de brustna illusionerna

Jag vill så gärna försöka med dig

Jag vill så gärna ändra på mig

Men vad händer om det inte går?

Vad händer om vi får oläkbara sår?

Jag trodde att det skulle gå av sig självt, jag har varit så naiv

Nu vet jag att kärlek är att vandra på eggen av en kniv

 

Dimridåer framför all oförståelse

admin1 kommentar

Jag vet inte vad som är värst
att vara ensam eller två
När det inte går att förstå
När inget är konkret
Och allt bara är en smet
Dimridåer framför all oförståelse
I botten ligger allt det vackra och glänser
Där ligger den dold, kärleken bortom alla gränser
Allt det jag sa och gjorde borde betyda så mycket mer
Men det är något helt annat du ser
Det skrämmer mig långt in i märgen
Och allt du gjorde och sa som gjorde mig hel
Som gjorde mig trygg så att inget kändes fel
Det känns som att du sakta tar det tillbaks och suddar ut
Jag tar på skyddsutrustningen för att klara att det tar slut
Kanske kan jag leva ändå
Kanske kan jag för ett slag,
få hjälp med varje andetag
Men hjärtat ropar: Varför då?
Varför ska jag inte sluta slå?

Jag läste in ensamhet

adminLämna en kommentar

Med sommarsorl i öronen,
och vin i mina ådror,
tar jag tacksamt emot mörkret,
som numera aldrig blir riktigt mörkt.
Jag lyssnar till ljuden av människorna som vaknat.
De som äntligen har börjat leva och andas.
De som tänker att den här sommaren ska bli den bästa.
På näthinnan finns människorna vars ensamhet var öronbedövande.
Jag minns min egen och tänker att jag kunde varit en av dom.
En kvinna kom gående ifrån baren på Lasse i parken på vingliga ben.
Över sin lätt bedagade lekamen hade hon trätt en tajt ceriserosa top.
Som ett statement att ingen jävel kunde stoppa henne nu.
Nu jäklar skulle hon ha roligt. Kanske ville hon träffa en karl, eller inte.
Hon drog i sin kroppsstrumpeformade ceriserosa topp som hade korvat sig lite grann
Läppstiftet satt nog inte längre riktigt där det satt ifrån början,
men ögonen glödde när hon satte sig bredvid väninnan och viskade i hennes öra.
Jag läste in ensamhet och tomhet, och tänkte att det kunde ha varit jag.
Fast att jag inte visste någonting om kvinnan med den ceriserosa toppen,
som följde varje vågform på hennes kropp och skrek i neon,
att nu var det fan ta mig hennes tur.

En egen biotop

admin1 kommentar

Jag vill bara vara med dig
Jag får aldrig nog av din person
Jag vet att man i dessa tider,
lätt spänner bågen för hårt och det blir en kalkon

Men det är så här jag känner
Jag behöver inte mycket annat än det här
Det var det här jag sökte gång på gång
Och nu bubblar du inuti mig i varje ven och artär

Om jag inte får glädjas när jag kan, säg när jag får!
Kanske låter jag som ett våp,
men det struntar jag i
Vi är en egen biotop

Mina fingrar flätade i dina
Min hud mot din hud
Jag blickar mot en tydlig horisont
Är det här kanske gåvor ifrån gud?

För om det är nåt jag kan tro på så är det magin i kärleken
Den är något alldeles särskilt för sig, ett turbokitt
Och visst är det störande att man så helt kan slukas upp?
Men säg vad annat som kan få oss att flyga så högt och fritt?

Nu virvlar jag runt i staden och mina rutiner flög sin kos
Nu flänger jag fram och tillbaka och tumlar runt
Tar dagen när den kommer, men vet att den aldrig slösas bort
En dag i kärlek kan aldrig vara något strunt

Konturerna av din kropp är inget annat än konst
Jag ser ditt leende spricka upp och det händer något inuti
Jag är här just nu och det är bara vad jag har
Jag tänker inte låta en endaste gnutta lycka gå mig förbi

Visst är det märkligt hur livet kan ge en andra chans
Hur jävligt ödet kan svepa och ta allt
Hur det kan lämna oss i fullständig apokalyps
Och sen i ett litet, litet korn börjar något gro och ta gestalt

Jag kommer aldrig att acceptera det som hände
Jag kommer aldrig att se någon mening. Tänker inte ens försöka
Men jag tänker passa på medan jag andas
Jag ska odla kärlek och bara få den att öka och öka

Så kom hit och håll om mig hårt
Släpp aldrig, aldrig taget för hos dig vill jag va
Låt oss knarka på dopamin och oxytocin
För 480 dagar sen trodde jag allt var slut och här sitter nu ja