Det förs så ofta fram att det är viktigt att vara självständig
Man ska vara stark ensam och huslig och väldigt händig
Jag som vet att livet är för kort, vill inte slösa bort ett enda grand
Många menar är att det är viktigt att göra saker på egen hand
Som om ensamhet är ett värde att vårda
Som om det är att vara självständig och frisk
Som om tvåsamhet är svagt med automatik och en onödig risk
Som om längtan efter närhet och samhörighet är vekt
Som att ensamhet är bra, som är så blekt
Hur fasen kunde det bli så skevt?
I vilka relationer har människor levt?
Kanske saknas anknytning?
Kanske känner sig människor ensamma fast att de är två?
Men jag vet att det inte alls behöver vara så
Men jag vet att ett plus ett inte alls bara blir två
Den som en gång har upplevt det
Fått smaka
Kan aldrig gå tillbaka
Den som har blivit varm i hela bröstet av att möta den andres blick
Den som har haft någon som alltid funnits där
I en relation som gått till kärlek ifrån att vara kär
Kan aldrig nöja sig med halvljummet kaffeblask
Etikett: Längtan efter kärlek
Jag sörjer randigt
Jag sörjer randigt
Jag älskar alla vita ränder,
för då mår jag bra
Till och med riktigt bra
Till min förvåning
Jag hatar alla svarta ränder,
för då mår jag så dåligt,
att jag knappt kan andas
Men det är inte jag som håller i penseln
Det är inte jag som ansvarar för färgen,
för det är inte meningen att man ska måla själv
Att vara sin egen lyckas smed var lögn alltihop
Vita ränder målas tillsammans,
och inte en och en
Naken
Står nu helt naken
Är på ruta noll
Kastas randigt från dur till moll
Sorgen dyker upp när jag minst anar
Ensamhetstriggers kastar ner mig i källaren på en enda sekund
Hela trygghetskapitalet upp i rök och sover inte en blund
Skräcken över att bli sårad
Garderar mig med en fullbokad kalender
Planerar för att klara en dag i sänder
Tar sats och vågar börja känna
Vet att jag måste våga riskera
Kan inte slippa genom att planera
Alternativet är ett helvete i sig
Är så inträngd i ett hörn
Självkänslan får mer än en törn
Känner mig patetisk
Förstår hur det ter sig utifrån
Övergivenhet utropad i megafon
Och för ett år sen var jag så jäkla stark
Inuti och utanpå
Rak, tydlig och lätt att förstå
Inget
Hjälp
Projekt
Behöver känna av testosteron
Jämställdhet och ödmjukhet i all ära
men i längden har det börjat tära
Jag saknar männen som visste vad de ville
En hederlig gammaldags kille
Fy så hemsk jag är som sitter här och svär
Säger att jag behöver känna av testosteron för att bli kär
Sorry men min kropp och min hjärna faller för manlig fysik
Jag vet att det låter ytligt i kubik
Det är tyvärr den bistra sanningen om mig
och ändå kan få anklaga mig för att vara en ytlig tjej
Hur ska jag hitta någon med både knopp och kropp?
Någon som åter väcker upp mitt hopp?
Någon som vet vad han vill och får mig att känna det i varje fiber?
Vi behöver inte alls vara lika, men av samma kaliber
Jag förstår inte dubbla budskap och spel
Sånt går helt bort för min del
Jag längtar desperat efter kärlek men tänker inte hunda
Jag vet för mycket för att tro att såna relationer är sunda
Det är som att alla vill ha allt men ingen vill ge tid
Jag kan inte fatta att jag skickades ut i denna strid
Jag vill inte bli uppgiven och bitter
Åh vad jag längtar efter förälskelsens fnitter
Varför blev allt så komplicerat och försåtsminerat?
Varför kan man inte bara hänga ihop utan att det blir inflammerat?
Varför måste allt bli krångligare med åren?
Kanske måste vi alla slicka såren?
Tjafs och distans gör mitt hjärta alldeles kallt
Men den som öppnar det får allt
Fattar ingenting om sorg
När människor som aldrig har upplevt sorg
talar om sorg
så talar de om den som en skada,
som ska läka ut på ett år eller så
Då bör den sörjande hålla sig hemma
Hålla sig undan
Göra fromma saker
Leva kyskt
Leva ensam
Kontemplera
Marinera sig själv i sorgen,
som ingen annan kan förstå
Med tiden ska man gärna arbeta och fungera som vanligt
Sedan njuta av att vara singel
Tycka att det är toppen att få ligga runt
och sen när man har levt i ensamhetsångest tillräckligt länge
för att det i allmänhetens tycke ska vara lagom
så kan man få träffa någon ny
Men vet ni vad?
Jag tycker att ni är sadister,
som möter min längtan efter någon
med höjda förvånade ögonbryn.
Jag tycker att ni är simpla,
som försöker förminska mig och min kärlek som jag har förlorat.
Simpla som inte förstår
mitt lidande i detta helvetesår
Jag är så trött och besviken
Besviken på människors okunskap om sorg
Trött på deras frågor
som handlar om hur de tror att det ska vara
Besviken på reaktioner som försöker förringa kärleken vi hade
För att jag förtvivlat försöker hålla ensamheten på avstånd
För att jag förtvivlat försöker se framåt,
fast att jag egentligen bara vill ge upp
Människor som har en mall för hur de tror att det är
Tror att det finns en tidsram för sorg
och att känslorna kommer en och en
Att något blir färdigt och följs av något annat
Förstår inte att sorgen är randig
och alltid kommer att finnas med
Bildade människor som visar sig vara de fördomsfullaste av alla
Transparente blanche
Träffar du mig
så träffar du en utan filter
Filtret föll av
Jag vet att min uppriktighet kan göra ont
Men det är så jag blev
När allt försvann
Alla omsvep drogs med i fallet
och skyddar inte längre
Fallet blev obarmhärtigt
Såren fick ärrvävnad som blev tjockare
Träffar du mig
får du inte kallprat
Törs du inte tala om mina rädslor,
min sorg,
min längtan
och inte heller din egen
Då är det lika bra att du vänder om
Träffar du mig
behöver du vara beredd att börja leva
och älska nu
Ett känsligt hjärta
behöver ett annat
för att slå i takt
En lyckad synergi
Om jag ska leva, så vill jag leva på riktigt
Då vill jag ta vara på varje dag
Känna att jag vill stanna ett tag
Jag vill inte fastna i mitt mörker
Jag vill inte att livet ska rusa förbi
Vill inte missa all livsmagi
Jag vill åka med och känna vinden i håret
Jag förlorade dig, men jag vill inte ha förlorat mitt liv
Och gudarna ska veta att jag kämpar för att vara konstruktiv
Jag vill att sorgen ska färgas randig av glädje och skratt
Och om kärleken finns därute så vill jag ha den direkt
Vill inte vänta, vill ha det äkta och det äkta är inte perfekt
Det ska vara enkelt utan krav
Söker en lyckad synergi
En glad röra av energi
Livskraft
Om det finns därute, ta mig dit!
Nu, nu nu! Jag är ingen monolit!
Jag kanske dansar
Om ensamheten blir för stark
Gräver sig in
Ångesten tar mig i besittning
Kanske jag dansar för dig
fast jag inte borde
För att slippa
Välja bort
Istället för att välja till
Istället för att få
Glöden som aldrig slocknar
Dansar
Förälskad
men inte älskad
Dansar hypnotisk
Lätt psykotisk
Börjar om på nytt
Ytlig på nätet
Som en kamera drar jag snabba slutsatser
Dömer hunden efter håren
Glömmer värdet av såren
Den som sitter fast på fotot
kan inte försvara sig
Swish, swish svajpa förbi till nästa
Åh nej! Nästa!
Människa utan historia blir bara yta
Som en pryl man enkelt kan byta
Kött
Ögonfägnad
Kuttersmycke
Konsumtionsvara
Om jag visar mina,
så visar du dina?
Bilder…
Ett känsligt hjärta Hem 