Så sköra och bräckliga vi är som människor
Så små vi är under aldrig så pampiga skal
Monetär mäktighet som döljer ett litet barn
Kärlek förvärvad genom makt
Vid dödens närvaro ser vi vad som fanns
och den som inte rannsakar sitt liv då,
är ingenting annat än en tragisk dåre
Vi möts och våra kroppars kemikalier bildar magi
I rosa moln dansar vi en tid
Men sakta skingras det magiska glittret
och hårt knutna mönster kommer åter i dagen
Anknytningens ångest med obönhörlig styrka
Vissa accepterar den och ser den i vitögat
och vissa förnekar den helt
Och ibland möts de båda sorterna och börjar dansa
Men det blir en sorglig dans
En dans där förnekaren känner sig stark
och den andre blir svag
Fast att den ene borde kallas för vek och feg
och den andre modig och stark
Det är därför de vackra sårbara människorna dukar under
De kvävs under deras partners toxiska försvar
De kämpar för att få luft i relationer där partnern har tagit allt syre
När narcissus hela palett har slukat all livskraft och energi
Tänk att det skulle vara så svårt att bli sedd, bekräftad och älskad
Tänk hur hänsynslöst kärleken far fram med oss
Vi jagar bekräftelse i otillgängliga män och kvinnor,
vi knarkar på ruset av att någon gång ibland för ett ögonblick,
bli sedda och smekta med varsam hand
För att vid något enstaka tillfälle höra vackra ömsinta ord
För att någon gång ibland slippa känna oss ensamma
För att vi jagar en längtan som aldrig blir tyst
Och medan vi gör det ligger vi i våra sängar bredvid kalla ryggar
Vi går till arbetet med minnet av ytterdörren nonchalant slängd i ansiktet
Vi går med vår hunger och försöker att ordna tillfällena
Men med förhoppningarna kommer besvikelserna
Och de är svårare än hungern
Och de ljuva stunderna som glimtar till ibland
får oss att tysta inre barnets gråt
Det är så lätt att vara i den starkes position
Den gynnade har svårt att se den missgynnade
Den som slipper att längta efter närhet
ser inte den som längtar och hungrar
Tror kanske att det höjer hens värde,
eller njuter kanske av att spela spel.
Den lilla skamskadade personen som blir vuxen,
bär med sig skammen var än hen går
Låter ingen komma riktigt nära
vågar aldrig blotta sig helt
Måste vara självförsörjande på allt
Svarar alltid, men varför går du inte,
när du vill mötas på riktigt
När du vill höra någon som säger:
jag vill veta vem du var,
vem du är och vem du vill bli.
Jag vill komma dig nära.
Jag vill känna din doft
och dina hjärtslag
Och jag släpper dig aldrig!
Ett känsligt hjärta Hem 