Semesterlycka

Dagarna på arbetet före semestern
Tänk så ljusa, underbara
All denna längtan efter att vara fri
Drömmar som lyser så klara

Just då är allt klart som kristall
Listan är redo och väntar otåligt på mig
Men det lägger sig en massa lager
Lindar sig runt som klistersprej

Jag är värd min frihet, det vet jag nu
jag är värd glädjen som spritter inuti
Den här gången ska jag verkligen njuta
och överrösta prestationsångestens gälla skri


Går mot ljuset


En ny värld har öppnats med möjligheter att drunkna i
Drömmar att virvlande följa med långt, långt bort
Långt ifrån tekniken som kväver och byggbullrets dån
Och från ettor och nollor som inte passar våran sort

Livet målar världen i sprakande färger och hisnande vyer
Även i kyla och mörker så glittrar världen om man bara tittar
Tänk den som bara kunde betrakta en vaknande sol tills den somnar igen
Kameralinsen lyser upp och förgyller allt den hittar

Om det vore så lätt att bara landa och andas ut
så skulle det väl inte vara någon mening med att sträva på
Om det vore så lätt skulle man säkert ledas ihjäl
Om man visste redan från början skulle man väl aldrig börja gå

Jag lär mig av naturen och låter den hålla mig
och det är en famn som aldrig sviker
Den finns där hur mycket den än trycks ned
Den ligger även och pyr under fula kontor och fabriker

Men jag vet att den kommer att vinna en dag
Över alla idioter som tjänar mammons ideal
Jag vet att det finns dem som kommer efter
Dom kommer att vilja va nåt mer än bara skal

Dom kommer aldrig att underkasta sig våra ekorrhjul
Dom kommer aldrig att äta plågade djur
Dom kommer hitta vägar ut ifrån det här
och fråga hur vi kunde fjättra oss själva i en bur

Men innan dess ska jag njuta utav ljuset som jag har sett
Jag ska andas in luften som våren kommer med
Jag ska sträcka mina armar upp emot skyn
Jag ska höra solen spräcka isen med besked

Du kan inte bygga mig närhet

Asfaltsdjungel svart död
Ensamheten tränger sig på
Världen är inte ens grå
När ingen riktig kan förstå
Öppnar dörren till lägenheten och den är så tyst och tom
Ensamhet kan var en sån frihet och en riktigt tung dom,
och det enda som kan hjälpa är en riktig famn
Det enda som kan hjälpa är att höra någon säga mitt namn
Du kan inte bygga mig närhet
Du kan inte bygga mig trygghet
För jag skiter i rekvisitan, den sätter ingen ton
Utan det får du fixa i egen hög person
Kan du inte hålla borta min ensamhet
Spelar det ingen roll om jag bor i en stuga eller en lägenhet
Vi är så olika du och jag
och för det mesta är det nog bra,
men vi pratar inte alltid på samma frekvens
Fan, jag vill prata om hur det känns

Du har mig

Du har mig här, du har mig som jag är
Du har mig för evigt om du vill ha mig nära
Nära ditt hjärta och hud mot hud
På samma frekvens och altitud
Du har mig om du tål att höra hur mitt inre ser ut
Om du tar emot min öppenhet som en gåva
och du måste lova
att du aldrig vänder den mot mig som en kniv
För fejk har ingenting att göra i mitt liv
Du har mig om du kan ge och ta ett förlåt
Om du ser mina känslor som något fint
Om du värderar sånt som är genuint
Du har mig om du vårdar vår glöd som det vackraste som finns
Du har mig om du ser mig genom kärlekens lins
Då är jag beredd att bekämpa inre strider
Då har du mig i oändliga tider

I överljudshastighet

Åh hur min hjärna kokar av allt du ger
Åh hur du får min värld att se annorlunda ut
Glädjande serotonin och dopamin och med härligt lugnande oxytocin
När vi är ifrån varann knarkar jag på bilder av dig som om de vore heroin

Jag vill inte att du ska tro att jag inte har något liv
Jag vill inte stå som ett stjärnögt fån och göra mig liten
Jag vill inte att du ska tro att du är den enda på jorden
Vill vara stolt och stark, men inte ens jag tror på de orden

När vi är tillsammans åker vi tidsmaskin i överljudshastighet
Och allt jag vill är tillbaka
Men sen är jag åter i det grå
Varför måste det vara så?

Jag vill bara vara med dig tills allt tar slut
Det pirrar i magen och hjärnan ropar: Gör det igen! Gör det igen!
Dansar på slak lina högt upp i det blå
Hothjärnan protesterar, men jag struntar i hur det kan gå

Ju högre upp desto svårare fall
Kan leva tryggt och förutsägbart, utan risker och ensam
Men jag har hellre älskat och blivit älskad en gång till i livet
I dagsljus och medvind känns valet givet

Men jag ska inte slå i någon att det är så lätt,
för någon som inte kan tysta hjärtats röst
Någon som inte kan ljuga och lägga locket på
Någon som jag som måste bli förstådd och förstå

Jag fattar att jag kan verka komplicerad
men egentligen är jag ju helt transparent
Jag vet att för vissa är att visa känslor inte fint
men det jag ger kommer ifrån hjärtat och är genuint

Nej jag tycker inte att jag är så komplicerad
och att kraven är för höga, för det finns inget alternativ
Jag söker inte efter ett liv med fester och extas
men jag längtar och behöver få vara i hälsosam sociostas

Kanske faller jag djupare än de flesta
men jag tror att jag också flyger högre
Det är något med mig och mitt nervsystem
som är känsligt för folk som vill trycka undan problem

Därför vill jag fortsätta åka tidsmaskin med dig i överljudshastighet,
där vi lär oss vårt eget språk och träter om färgernas namn
Där livet gnistrar och glänser och inget är vanilj
Där vi är en liten men alldeles makalös familj

Tivoli

Som på ett tivoli leker vi omkring
Tyngda av ingenting
Söta som rosa sockervadd och karameller
bland pariserhjul och karuseller
I berg-och-dalbanan kastas jag runt
Och jag undrar ibland om det är sunt
Och hjärtat rusar, bankar, värker och sväller
och hjärnan ropar: Tänk om det smäller!
Som på ett tivoli lever jag i ett lyckorus
Mitt nya liv som en vandring i ett lustigt hus
Jag blir alltid lika sorgsen när det är slut,
när det är dags att gå ut
Ut i den vanliga gråa världen
Där är jag så ensam på färden
Men den går att vänja sig vid har jag hört
Men allting känns så skört
Men så öppnar tivolit sina portar igen
och det är som att komma hem
Och jag rusar in och testar allt nytt,
och vill ta igen all tid som flytt
I ett rosa skimmer svävar jag lätt
Där vill jag lösa evighetsbiljett
Där försvinner jag i dig
Där tappar jag bort mig
Du är allt jag vill ha
Den jag vill ha varje dag

Så ensam man kan vara fast man är lyckligt två

Jag kan oroa mig för att vi ska glida isär
Jag kan läsa in allt och ingenting
må så dåligt att jag funderar på att skaffa ett gevär
Vandrande fram i ett paradis- hur fan går det ihop?

Jag är så trött, jag är så slut av att känna allt jag känner
Jag är så trött på att gråta mig till sömns
Törs knappt att tänka på mina stackars, stackars vänner
Allt de får höra när ångesten trasar sönder mig

Så ensam man kan vara fast man är lyckligt två
Så jävla, jävla ensamt kan det vara
När man känner att man inte ens själv kan förstå
Men en gång var jag enkel och dit vill jag igen

Det här inte intellektuellt det är på hjärnstamsnivå
Du sliter inte direkt i mig och visar hur mycket du vill ha mig
Vågar inte prata för jag är rädd för att du ska be mig gå
Jag fattar att det är befängt men känslorna säger något annat

Jag ser allt och jag menar allt du gör för oss, för mig
Det är jävla sorgligt att det inte alltid känns som nog
Ber om för mycket fast att det är det sista jag vill göra mot dig
Det är själva fan vad det ska vara komplicerat

Herregud varför kan jag inte bara få leva i ett flow?
Bara glädjas och njuta av det jag har
Istället somnar jag med ångest och känner mig så jävla low
Jag talar till mig själv lev och var lycklig din jävel

Just nu har jag livet och inte vet jag hur långt det blir
Det ger så jävla mycket skuld och extrema krav
Jag blev kvar och jag samlar souvenir efter souvenir
Som om jag vore på en resa som snart ska ta slut

Bejakan

Plötsligt var du där
Plötsligt var jag kär
Den här rollen har jag inte haft förut
Kanske är min kärlek för stor?
Eller är det bara vad jag tror?
Kommer aldrig bli den där hårda
Kommer aldrig att förställa mig för att verka stark
Nä, jag tänker inte bygga på instabil mark
Men jag kan inte tjata mig till något endaste litet
Det måste ges av fri vilja och utan känsla av offer och försakan
Kärlek består av glädje och frihet och inget annat än bejakan

I det lilla eldhuset av glas

Jag sitter i det lilla eldhuset av glas och ser naturen blända
Jag sitter här med en känsla av tacksamhet och vördnad
Mitt liv visade mig att allt, ja precis allt kan hända

Fick vakna upp och se hur chanser föds och glimmar till
Jag fick ett svindlande äventyr och chansen att älska ännu en
Förstod inte att för att upptäcka måste man kunna stanna till

Jag sitter i huset av glas och ser ljuset skifta under dagen
Fåglar samlas vid fågelbordet och leker i det porlande vattnet
Jag rekapitulerar dagen med tacksamhet och är helt betagen

Det är en sällsam känsla att vandra med dig vid min sida
Vi har lämnat liv, ja hela världar
Vi har läkt men är ärrade och att leva är också att lida

Nu finns så mycket att vara med om, att upptäcka på riktigt
Nu finns det där vindlande fantastiska som bara är gåvor och inga löften
Morgonluften i lungorna, hoppet och kärleken, vi ser det som är viktigt

I ett avlägset land   

Långt, långt bort på en strand,
I ett avlägset land
Fanns en vacker man
Som jag aldrig hade mött
Annat än i orden
Men där på andra sidan jorden
Skickade han magi
Skapade eufori
Träffade i hjärtat mitt
Räds inte att blotta sitt
Vi delar sånt i livet
Som ingen borde behöva dela
Vi tar ingenting för givet
Vi vill båda bli hela
Längtan driver oss
Får oss att kasta loss
När jag la mig för att sova
Skulle han alldeles snart vakna
Jag drömde att han var här bredvid
Två själar och två kroppar som var nakna