Politiker fan vad ni sviker hårt
Det ni förvaltar är för sjutton vårt
Allt färre tittar runt
Lovar tjockt och håller tunt
I en värld bland idioter och patrask,
är det inte dem som säljer sex som är fnask
I en värld där man häpnar över stagnationen
Där snuttifieringen har tagit över hela nationen
En smiley här och en selfie där
Insta, Fejan och Tik Tok det är där folket är
Skönhetsideala människor ses dansa och skoja
Ser ni inte ytlighetens pris och boja?
Och Covid 19 ser till att vi stannar
och fortsätter att undvika våra grannar
Cancer, krig och svält dödar så många, många fler
Men det är sånt vi inte gärna ser
För vi har lärt oss att det är vi som bestämmer och styr,
genom att blocka och titta bort ifrån det som ligger och pyr
Etikett: Kylan
Jag kommer alltid att kriga för den lilla människan

Det är märkligt hur människan fungerar
Men jag borde ju veta hur maskineriet roterar
Det är alltid när människor har problem i grupp
alla hjälpsamma dyker upp
Fast att vi vet styrkan i att vara fler
Det är de ensamma utsatta som folk inte ser
Kanske är det att hjälpen inte syns lika mycket
Kanske är jag synisk och elak nu
Men jag är ledsen jag är för trött för att sminka upp
Tycker att hela den här skiten verkar vara en kupp
Men oavsett så är det den lilla utsatta människan jag ser
Det är för den jag offrar och ger
Det där godhetsspelet för galleriet har jag genomskådat för länge sen
Kör spelet tills ni själva hamnar i den ensamma utsattas position
Jag kommer aldrig glömma den vidriga känslan
Jag har varit där flera gånger och känt mig så jäkla ensam
Stå på led och klappa händer
Återgå sen till ert och blek era tänder
Kanske höjer banken plötsligt räntan
och ni får leva i ängslig väntan
Bakom de fina fasaderna

Girigheten har inga gränser
Överallt hittar den sina influenser
Men för dess konsekvenser är den blind
Den låser in sig bakom grind
Under kakel, klinker och vacker kommod
flyter rånade människors blod
Bakom de fina fasaderna döljer sig en tragisk historia,
om de som trängdes bort, så förnyelsen ska inte ha någon gloria
När tappade människorna sina hjärtan, när vände varmt till kallt?
När slutade de att nöja sig med mycket, utan skulle plötsligt ha allt?
Förlåt jag står bara inte ut med att se på

Förlåt, förlåt jag kan bara inte se på mer
Jag kan inte längre låtsas att jag inte ser
Kliver därför fram
Är så jäkla obekväm
Folk vill inte tända eld på ved
Gillaknappen trycks inte ned
Förlåt, förlåt, förlåt
Men ett tak över huvudet är gränsen för mig
Har man en gång fått smaka
på hur det är att vara sjuk och svag
I landet där vi ska ha det så bra
så tänker man på det varenda jävla dag
Så förlåt, förlåt, förlåt
Jag kan bara inte längre fortsätta så här
Jag måste ställa till besvär
Det är inte människors allmosor vi ska förlita oss på
Det krävs så mycket, mycket mer än så
Pengarna räcker till så mycket annat
men inte empati och humanism
Sjuka, missbrukare och svaga hamnar på gatan
meningsfull vård och omsorg finns inte längre på kartan
Människor väller in över gränsen
men klarar ingen del av existensen
För bakom politiska beslut finns inget ansvar
Men pengarna räcker till lyxiga kvarter
För dem som har mycket mer
De bygger murar omkring sig
och låtsas att de inte vet
Skäms! Skäms! Skäms!
Ni har fortfarande en smula demokrati
och möjlighet att stoppa denna idioti
I ljuset och mörkret av valfriheten

I ljuset och mörkret av valfriheten
där dansar vettlösheten
Där ser man sakta förbannelsen
bakom den påstådda välsignelsen
Varje val
Utmanar vår moral
Någons bröd
Någon annans död
Varje steg vi tar göder
dödar och föder
En frukt i en affär
Odlad och plockad i misär
Plastpåsen jag bär hem den i
Bildar öar i haven och ligger där uti
Varenda obetänkt val av vår konsumtion
Påverkar och tar ifrån de unga framtidstron
Vi åldras och livet konsumeras av konsumtionen
Alla valen vi ska ägna oss åt i den nya liberala religionen
Den planerade framtiden så ljus
Här gäller det att se om sitt hus
Fast att den kanske inte alls existerar,
så är det den som dominerar
Tar upp tid för sånt som ligger här och blänker
Tar ifrån oss sånt som gemenskap skänker
Håller oss sysselsatta
Egoistiskt besatta
I den illusoriska friheten
Att välja
Börjar jag kvälja
För vi har tappat tron på andra
Och det är ingen idé att klandra
För att ingen kan veta bättre
För att allt handlar om det yttre
Och politikerna bara ljuger och ljuger
Deras missdåd glöms snabbt bort och det suger
För att alla fakta är fejk
och vi borde alla gå ut i strejk
För att avsändaren nog är Illuminati eller nåt
Och för att det viktigaste är att bo flott
Och det paradoxala blir trots allt
att vi alla föder monstret som stirrar kallt
Oavsett om någon styr det eller ej
Svansen och huvudet på ormen kan nu mötas och säga hej
Bokslut

Det är komplicerat att dö
Det är inte bara att checka ut
Just när man mår som sämst,
ska man tänka och planera som bäst
Och den som blir lämnad,
lämnas med så mycket annat än sorg att tänka på
Vi gör bokslut idag
Men det är inget slut
Men vi har fört bok
Fört in siffror
Röda och svarta
Räknat och beräknat
För det inte bara att dö hur som helst
Och alla olösta knutar
Som de levande ska knyta upp
Och spekulera kring
Och allt det river upp
Ställer på sin spets
Kostade mig nästan livet
Jag dog inuti flera gånger om
Men vi står här nu
Som en samling fåglar Fenix
Kramarna vi ger och får
är inga gester
Vi kramas på riktigt
För vi om några
Vet vad som är av värde
Att leva och älska
NU!
Låt oss träffas och festa runt
Låt oss träffas och festa runt
Låt oss bara träffas och leva som om varje stund var den sista
Ja du vet att jag vet allt om att mista
Skit i dina pengar och ditt sparande
Det enda som finns är vårt varande
Låt oss festa och bara vara här,
och titta på de levande döda
De som har fastnat i ekorrhjulen,
och inte kan ta sig ut.
Förrän allt definitivt är slut…
Låt oss skratta åt de falska som bara vill luras och bedra
För de kommer ändå få sitt en vacker da
Vår känslighet, den ska vi vara rädda om
och skydda som bara den
Vi måste se vilka som är äkta och de som bara vill förföra
Vår längtan efter kärleken den ska ingen få förstöra
Du och jag är för bra för de där
Det är som att kasta pärlor för svin
Vi måste genomskåda deras falska flin
Kom min vän låt oss dansa runt
Du och jag vet för mycket för att falla för strunt
De kan ha sina jävla prylar och ytlighet för sig själva
Vi ska aldrig mera göda deras feta egon
Vi ska fan ta mig bli älskade som helgon
Kom nu så drar vi iväg och ser allt ur helikopterperspektiv
och vi ska inte låta någon bromsa oss igen
Låt oss inte ta allt så på allvar för det finns ändå inget seriöst
Låt oss festa och leva och strunta i att huden har börjat sitta löst
Ensamhetens svinhugg

Ensamhetens svinhugg
Ångestens vidriga ansikte
Känslomässig skörbjugg
Så transformerat i varje människa
Den döljer sig bland texterna och bilderna…
Ligger och lurar mellan raderna
Ibland i förgrunden
Ibland i bakgrunden
Som att vandra på en kyrkogård
med stupade relationer
Frenetiskt trängs de undan
överröstas av sorgliga toner,
och då sipprar minnena fram.
Alla ljuger i stort och i smått
Lampan lyser rött medan jag svajpar på
Frustrerande för det händer inte nåt
Folk är inte monogama
De är inte ens tama
De kan dra
Såna behöver inte jag
Men imorgon är en ny dag
Då kommer jag att träffa någon
som kan älska som jag
Minsta motståndets land

Att leva i minsta motståndets land
är att känna den allra kallaste hand
Det slår hårt mot skapande, sjuka och människor i kris
Det slår hårt i ett land där den yngste är vis
I ett land där psykofarmaka ska lösa alla själsliga problem
Något annat ryms inte i ett new public management system
Där relationers svårigheter löses genom att gå isär
och ifrågasättare fryses ut och ses som besvär
I ett land där snuttefilten alkohol i allra största allmänhet,
får fylla människors hål av tomhet och meningslöshet
Landet där allt färre orkar att läsa en bok
och där gammal inte är riktigt klok
Här sjunker IQ och tillväxt per capita i hastig takt
i landet där utseende och inte kunskap är makt
Att leva i minsta motståndets land
innebär att leva på dårskapens rand
Här är konsten helt politiserad
Normbrytare räkna med att bli chikanerad!
Här älskar man alla och sen åker man hem till sitt
Och där råkar man tycka att det är fräscht med vitt
Och där bland villorna på natten, sover man ännu djupt och tungt
Och där ser också vaktbolagen till att allt är lugnt
Planerna på att bygga höga staket betyder inte att det har blivit mindre tryggt,
Vi bygger det i högsta kvalitet och bara för att det är så väldigt snyggt
Måste upplevas

När jag var ung var jag vis som världen,
och så ska det vara
Det hör ungdomen till, att alltid kunna svara
Men den som tror att åren inte ger mer insikt,
mer kunskap, mer reflektion kring existensen,
bedrar inte bara sig själv utan andra
I okunnighet och känslomässigt armod kommer ni vandra
Vissa saker måste bara upplevas för att förstås,
och det är här de flesta misstagen begås
Det går inte att tänka sig förlusten av ett barn,
förlusten av en älskad livspartner,
förlusten av förmågor i allvarlig sjukdom
Det måste upplevas och utan upplevelsen – intet mandat
Allt annat är bara okunnigt tomt prat
Du trettioåriga läkare, förlåt men du vet inte!
Du trettioåriga psykolog, förlåt du vet inte!
Du trettioåriga politiker… I rest my case!
Ett hån rakt i mitt fejs!
Ni vet inte!
Ännu…
Och ändå fattas så många beslut av människor i hybrisens ålder
Det skaver mot redan skavda skav, saltar i öppna sår
Som att leva i en värld där mötet är något man aldrig når
En värld där döden inte finns men där åren läggs till last
Varsågoda här är världen ni skapade och säg inte att det inte har blivit krasst!